Mina biceps är ynkliga mot Lofsans men tillsammans var vi ett grymt team 🙂

Åh herregud vad jobbig min debut i Bellmanstafetten var! Jag flåsade och svettades så att jag trodde jag skulle dö och flera gånger tänkte jag ”nu orkar jag inte längre – jag GÅR!”. Men jag gick inte och tog mig runt de 5 kilometrarna på 20.02 minuter. Väldigt nöjd och förvånad att det gick så bra för jag skojar inte – har sjuk träningsvärk i rumpa lår. 

Jobbigt, men väldigt roligt att vara med i ett Lofsans (Lovisa) lag. Hon är en av mina stora idoler i blogg- och träningsvärlden så det var en ära att springa för henne. Dessutom kul med lopp där man är ett team och för stöd och peppar varandra. Eller som vi – två team…

Lofsans lag 1 där jag sprang första sträckan och Lovisa 2a. Vårt lag seglade in som 3e damlag av ca 50. Det får vi verkligen vara stolta över.

Lofsans lag 2 som blev 12e damlag i mål. Grymt! Har tyvärr inte namn på alla deltagare (minns ju knappt vad mina barn heter ibland :P) men alla var superduktiga och visst var vi fina i våra rosa-svarta outfits?

Nu är jag lagom uppvärmd (med lätt ångest – 5 km x 2!!) inför nästa helgs Tjejmil där Lofsan också är med och springer för Plan Sverige. Inget benpass före det loppet är ett som är säkert och jag ska försöka tagga ner pressen på mig själv. Jag KAN ju det här! Men sån är jag – har stora krav på mig själv och höga ambitioner.