Förra veckan signalerade Johanna att hon fått lite känningar på insidan av knäet vid några längre distanspass. För att ta det säkra före det osäkra och inte enbart dra ned på passens längd la vi in ett rent löpstyrkepass igår. Jag gick igenom ett par övningar som tillsammans bildar ett helt löpstyrkepass på gymmet. Syftet är att komplettera med de övningar och moment som är svåra att få till utomhus eller hemma och som Johanna behöver för att hennes kropp (t ex knän) ska bli starkare och hålla för den belastning som snabbare löpning kräver.

Johanna är i BRA form men det är några små, viktiga funktioner som behöver stärkas. Framför allt handlar det om stabilitet kring höfterna som i sin tur skapar förutsättningar att stabilisera knäet på ett bra sätt. Ordet ”knäkontroll” förekom nog ett par hundra gånger under gårdagens pass. 😛

Så här ser programmet ut som Johanna tränar en gång/vecka fr o m nu:  

Uppvärmning, 10 min jogg

Enbensknäböj 2×20/ben

Benlyft åt sidan i stående (med gummiband) 2×20/ben

Utfallssteg (steg bakåt + tåhävning + steg framåt), vikt 5-10 kg 3×10/ben

Skivsstångsserie (Sex reps av varje; djupa marklyft, djupa mark + axeldrag, knäböj, framåtfällningar, rodd) x4

Höftlyft med bensträck, 3×16

Variant av sidoplankan (det Johanna gör på bilden ovan) 2×20

Mötte upp Simon för lunchträning idag då vi skulle gå igenom olika löpstyrkeövningar som jag kan fokusera på. Inte så jobbigt, ganska segt och långsamt tänke jag. När jag efter 60 minuter tittade mig i spegeln var jag dyngsur i svett och alldeles skakig.

Tre gånger i veckan ska jag nu göra övningar fokuserade på knä- och höftkontroll och en gång i veckan köra ett helt pass med olika löpstyrkeövningar, allt från styrkeövningar med skivstång till övningar som fokuserar betydligt mer på balans och kroppskontroll. Och sen löpningen också såklart!

Känner mig väldigt taggad att få till de där övningarna nu och bättra på balans och styrka! I morgon ska det shoppas gummiband som jag kan fästa på lämpligt ställe (eller lämplig person) för en av mina övningar.

Och på tal om att shoppa köpte mina fantastiska vänner den här underbara träningsväskan till mig som fick följa med mig till träningen ikväll! TACK!

(mer…)

Generellt skulle jag beskriva mig som en positiv person och jag försöker att se saker från den ljusa sidan. Men är det någonting som kan få mig på riktigt dåligt humör så är det antingen att skada sig eller att bli sjuk då det resulterar i att jag inte kan träna.

Jag har på mina längre pass (75 minuter) börjat att känna av mitt ena knä. De korta passen går utmärkt och när jag försöker hålla tekniken i enlighet med alla de övningar, tips och tricks som Simon har hjälpt mig med märker jag direkt att det gör mig snabbare. Det är just de där längre passen då mitt knä inte riktigt vill lika mycket som huvudet.

För att undvika någon skada så kommer jag att lägga ytterligare fokus på löpstyrka i mitt träningsupplägg. Imorgon ska jag möta upp Simon på SATS för att gå igenom övningar som jag kan göra för att stärka upp mina knän. Helt ärligt känns det fruktansvärt frustrerande att inte kunna springa på så som jag vill, men nu får jag helt enkelt ta mig i kragen och fokusera på löpstyrkan!

Förövrigt så överlevde både jag och fantastiska Sanna torsdagens backintervaller, och så här glada var vi efter att ha besegrat den där fruktansvärda backen, åtta gånger!

Äntligen samlades trion som tillsammans driver den här bloggen. Tidigare har bara Simon haft förmånen att träffa oss båda, men aldrig samtidigt.
Jag och Johanna hade hittills endast kunnat följa varandra genom bloggen och andra sociala medier. Men nu var det alltså dags.

Alla tre. Tillsammans. Samtidigt. I backintervaller.

Hade du frågat mig för bara tre månader sedan så hade jag antagligen föreslagit andra förhållanden att träffas på, men idag kändes det helt rätt att det skulle vara under ett hårt träningspass.
Det är vår gemensamma nämnare. Vi ska träna hårt på varsitt håll och tillsammans, vi ska pressa ur varenda gnutta av den här upplevelsen och vi ska njuta av att korsa mållinjen i central park och känna oss nöjda med våra insatser.

Dagen idag blev precis enligt förväntan, Johanna var precis så sprallig, glad och härlig om jag hade förväntat mig och passet var precis så gristungt som jag trott.

Backen kändes under de sista omgångarna milslång men vi kämpade. Vi fokuserade igenom löpskolningen för att slipa tekniken. Sida vid sida studsade vi fram i övningar som ibland kändes så tokiga att vi skrattade gott åt oss själva. I åtta plågsamma omgångar besegrade vi backen, nonstop full fart upp, jogg ner, full fart upp, jogg ner, full fart upp, jogg ner ja ni fattar. Det var tungt. Mot slutet var blodsmaken inte långt borta men bara genom att känna hur Johanna gav järnet och vägrade ge vika för backen och samtidigt höra Simons peppande och tekniska råd fick även mig att bita ihop ordentligt och köra hela vägen.

Det är sånna här pass som vi kommer att tacka oss själva för i framtiden. Här sätter vi verkligen både vår mentala och vår fysiska styrka på prov och efteråt har vi blivit ett steg starkare i varje kategori.

Tack för idag Johanna och Simon det var FANTASTISKT (jobbigt!) 😉

Uppvärmning, löpskolning, teknikträning & tips och därefter 8×100 m brant backe med fokus på högt jämt tempo. Jag känner mig nöjd med dagens PTduo-pass med Sanna och Johanna. De fick till bra löprörelser under teknikträningen och gav verkligen järnet under backintervallerna. Härlig energi och kämparglöd. I like!

Det här med vanor… 

Sanna hade ett motigt pass härom dagen men var i samma stund inne på att ”ta nya tag i morgon”. Det är ett bevis på att hon går framåt i sin livsstilsförändring. Det kommer alltid träningspass eller dagar när kroppen eller de yttre förutsättningarna inte är på topp. Då räcker det gott med att bara genomföra och inte ställa högre krav på träningsupplevelsen än så. För att få uppleva flow behöver man kontinuitet i träningen och då är de där passen som man genomför trots att man inte ropat halleluja jätteviktiga. De passen är lika mycket en del av helheten som de lätta, snabba och sköna passen då kroppen jublar. Det är i våra vanor, d v s kontinuitet i beteenden, som vi skapar dem vi är. Glöm inte det. 🙂 Jag börjar ofta dagen med yoga (ja, det är faktiskt sant. Jag är inte alltid så peppad innan jag börjar men alltid nöjd efteråt!). Kanske för att jag vill skapa en lite lugnare version av mig själv? Ett par solhälsningar och några andra sköna rörelser eller det som känns rätt för stunden. Fokus på andning. Ibland sitter jag bara och mediterar en stund. Det är en bra motvikt till all pulshöjande träning och min fullspäckade vardag. Pröva gärna själv om du tror att det kan ge dig något.

Ett tips är att lyssna på ”Devi prayer” (albumet heter Anthony Robbins’ Sacred Blessings) och finns på Spotify. Det är såå fint och rogivande och spåret är ca 20 min långt, en perfekt inramning för morgonyoga, tycker jag. 🙂

I början av veckan av var jag i Helsingborg på uppdrag av en löpklubb och höll workshops i löpteknik och löpstyrka. Hann även med en fantastisk löprunda längs med strandpromenaden mitt i stan, benen var lätta och himlen klarblå. Det var definitivt ett tillfälle av flow. Tummen upp för Helsingborg!

I skrivande stund ska jag strax ge mig av till Årstaviken och möta upp Sanna och Johanna. Det är dags för första passet med dem båda samtidigt. Ett löp-PT Duo kan man säga. Backintervaller står som sagt på programmet och jag hoppas de är lika laddade som jag är.

En rapport från passet kommer senare! 

Igår stötte jag på min första motgång sedan jag antogs till denna utmaning.

Jag har hittills känt mig motiverad, pigg och alert hela vägen.
Likaså igår morse när jag slog upp ögonen alldeles för tidig för en söndagsmorgon (tack mina sjukt morgonpigga barn <3). Denna morgon var hela familjen hemma. Jag bestämde mig för att passa på att göra mitt löppass redan innan frukost för att sedan ha hela dagen till förfogande. Jag snörade på mig dojjorna och kom ut och möttes av isande kyla och snålblåst. Jag började jogga i långsamt tempo. Benen kändes lagom tunga, som de brukar de första fem minuterna.
Fem minuter senare kändes de ännu tyngre, jag frös ordentligt. Jag hade klätt mig alldeles för dåligt. Vinden knuffade mig bakåt samtidigt som den kastade hårda stänka av snöblandat regn rakt i ansiktet på mig upprepade gånger.
Mina ben var som förtrollade till istappar som vid varje stöt ner i marken var redo att krossas. Jag kände mig motarbetad av naturen och började tänka negativa tankar. Energin sjönk till noll och det slutade med att rundan blev betydligt kortare än planerat.
Besviken på mig själv vände jag hemåt.

Imorgon kör jag strumpbyxor under tightsen för att hålla värmen och då kan inget stoppa mig!!

Ny energi och nya tag helt enkelt.

Vecka fyra på träningsschemat kickar igång idag. Det innebär att det är dags för mig att gå från tre löppass per vecka till fyra.

Vädermässigt känns det som om vi är så långt från Juni och sommar som man kan komma, men börjar man räkna dagarna till vi står på startlinjen i Central Park så är vi snart där. Det betyder helt enkelt att det är dags att fokusera lite mer, kämpa lite hårdare och få till det där förbenade löpsteget som jag kämpar och sliter med.

Vecka fyra bjuder på:
Distanspass (5-7 km)
Backintervaller med Sanna (!)
Långdistans (50 min lugnt tempo, 10 min måltempo och 15 min lugnt tempo)
Distanspass (5-7 km)
+ löpskolövningar och löpstyrka

Lace up ladies nu kör vi!

Sugen på att ta ut dig? Gå på Box.

Vi kallas ofta besatta, ibland hurtiga och någon gång även tråkiga. Men vi älskar träning och det mesta som hör därtill. Min träningskompanjon i vått och torrt Amanda och jag hade bestämt oss för att starta lördagen på bästa möjliga sätt. I vår värld var det denna helg 60 minuter Boxning på SATS.

Taggade till tänderna satte de 60 minuterna igång. 60 minuter som snabbt visade sig vara de mest brutala på länge. De fylldes med uppercuts, högerkrokar och sparkar mixat med svett, svordomar, skrik och en massa skratt.

Vi var minst sagt mörbultade när vi var klara. Men glada. Och energiska (i sinnet). Idag kan jag inte lyfta mina armar. Så vill du maxa, ta med dig en vän och boka in ett boxningspass.

Nu ska armarna och jag bege oss ut och springa, de kommer fladdra efter mig i fartvinden.

Happy Sunday!

Vardagsmat, ordet används för att beskriva vad man brukar äta till vardags. Men jag har även hört det i sammanhang där man ska förklara att något är enkelt. Typ, ”Det där fixar jag lätt, det är vardagsmat för mig”.

Hur kan man göra en sån dålig liknelse? Vardagsmat är inte enkelt. Vardagsmat är tamejtusan bland det svåraste jag vet.
Eller är det bara jag som har svårt för detta?

För mig behöver mat uppfylla kriteriet att vara riktigt gott varje gång jag äter. Är maten bara halvgod äter jag mindre mat och blir därmed hungrig ganska snabbt därefter och börjar då skåpäta istället.

Men att hitta riktigt god, bra, mättande och snabb mat är sjukt svårt.

Vad brukar ni äta till vardagsmat?
Kan inte alla snälla skicka era bästa tips och recept på den perfekta vardagsmaten?

Tack på förhand.

.