Arkiv för kategori Sanna

- Sida 1 av 4

Så var resan över…

av Sanna Eriksson

För fem månader sedan satt jag på Aftonbladetredaktionen och skruvade nervöst på mig under en tävlingsintervju. Några dagar senare ringde Nina från Aftonbladet Wellness och meddelade att jag vunnit resan till New York och att jag under våren skulle få förmånen att coachas av Simon för att lyckas bli en löpare och ta mig runt milen i Central Park.

20150611_133509

Samma dag gick jag och inhandlade mina första löparskor utan egentlig tro på att jag skulle kunna bli en löpare, men med en vilja att anta utmaningen och en bestämdhet att klara det. Med tre barn, ett tids- och energikrävande jobb och en hektisk vardag hade jag innan svårt att överhuvudtaget hitta både tid och energi till mig själv. Jag landade ofta i soffan på kvällarna med ett krampartat grepp om godisskålen innan jag snabbt somnade. Jag kunde inte se hur det skulle finnas energi kvar till att ens ta sig över tröskeln till träningen. Tröskeln man behöver ta sig över innan träningen börjar ge energi.

Under våren har jag regelbundet åkt ner till Stockholm och träffat Simon, som inte bara har hjälpt mig med den fysiska träningen utan som även har kartlagt mina psykiska begränsningar för att finna sätt att tänka och agera för att skapa energi.

I början levde jag på ruset av att jag vunnit och det härliga med att varje framsteg blir enormt när man börjar på en låg nivå. Resultaten lät inte vänta på sig och allt tycktes gå väldigt lätt.

PSX_20150613_233453

Men som med allt annat så tar smekmånaden slut och vardagen började tränga sig på och de gamla vanorna stod otåligt och knackade på dörren samtidigt som träningsresultaten stagnerat och motivationen sviktade.  Allt det som man enkelt lagt åt sidan i börja behövdes göras och svackan var ett faktum. 

received_10155607142120618

Det var nu dags att möblera om. I mitt fall så innefattar denna förändring inte bara mig själv utan min familj behövde även finnas med och tänka om och ändra vanor och beteenden. Min familj har varit fantastisk. Barn är anpassningsbara figurer och det ska man ta vara på. Om man nån gång ska bryta dåliga vanor så är det när barnen är små. Vuxna är svårare, men min Niklas har varit en riktig klippa. Han har stöttat och hjälpt mig att både skapa tillfällen till träning och samtidigt motiverat mig massor. Jag är så glad att jag har dem. <3

2013-04-28 11.08.55-3

Jag började med hjälp av all stöttning åter känna motivation till träningen och såg igen fram emot att bege mig ut på härliga löppass. MEN lagom till dess så golvades jag av nästa motgång. Kroppen var i chock över det nya rörelsemönstret och knät hade inte kapacitet att stå pall för belastningen. Jag drabbades av en segdragen överansträngning i en muskel i knät som smärtade rejält varje gång jag skulle försöka mig på en löprunda. Aj aj aj varför skulle det komma just nu??!

received_10155607142210618

Närmaste en och en halv månad kantades av besök hos sjukgymnast och Simon diktade ihop alternativa träningsplaner efter rådande situation. Stressen över att loppet närmade sig med stormsteg samtidigt som knät inte tycktes bli bättre kändes enorm.

20150613_153347

Snart skulle jag stå inför ett lopp i New York med galet mycket färre kilometer i benen än planerat och ingen direkt löparbakgrund att falla tillbaka på. Visserligen hade träningen under senvintern varit effektiv och genererat snabbare och bättre resultat än väntat. Men skulle de få månaderna rädda mig i New York?20150612_150810

Jag kämpade envetet med tunga crosstrainer- och styrkepass för att behålla och förbättra den fysiska kapaciteten så gott som de var möjligt. Med två veckor kvar till loppet hade knät börjat kännas bättre och det var dags att ge sig ut på en testlöprunda. Med ännu en gång ovana ben begav jag mig ut. Varje fotnedslag kände jag efter riktigt ordentligt om knät var med på banan eller ej. Det var en nervös runda, dels för undran över hur mycket kondition som fanns kar i kroppen efter ett så långt löpuppehåll men också för att knät inte skulle kännas riktigt bra eller att löprundan skulle på något vis förvärra smärtan i knät. Loppet låg trots allt bara runt hörnet rent tisdmässigt. Rundan gick bra och knät satt lydigt på plats och smärtade minimalt, Puh!

received_10155605254715618

Nästa runda likaså, men hur var det med konditionen? Testrundorna var givetvis inte milslånga direkt, med risk för överansträngning igen så konditionskvittot fick väntas på att tas ut tills loppet. En fysisk lättnad infann sig samtidigt som den psykiska stressen fortfarande plågade. Klarar jag verkligen en mil nu? Har jag konditionen? Håller knät så länge?

received_10155607142200618

Som en brev på posten så dök halssmärtan upp, drygt en vecka före loppet. Flera av mina vänner hade tidigare drabbats av halssmärta som mynnat ut i dunderförkylningar och där stod jag en och en halv vecka innan det lopp jag redan oroat mig över och riskerade nu att plågas av en dunderförkylning samtidigt. Jag kände mig motarbetad. Men har jag kommit såhär lång så ska jag F-N inte ge upp här, tänkte jag och for ner till apoteket och slösade en månadslön (något överdrivet)helande preparat. 

20150614_142439 (1)

Resdagen kom och nu fanns det ingen återvändo, med väskorna packade tog jag tåget till ner till Arlanda och mötte upp Johanna.

20150613_142517

Vi spenderade några helt oförglömliga dagar i New York. Vi träffade även ett gäng bloggläsare på vår resa och känslan av att det fanns de som  kände till en del av våra liv och visste vilka vi var, var annorlunda men angenäm. Så roligt att höra att någon läst vår blogg och det gav upphov till många härliga samtal där läsare kunde relatera sina egna träningsupplevelser med våra. Totalt var vi ca 35 stycken resenärer på resan, ett riktigt fantastiskt gäng!

2015-06-11 17.51.19

Dagarna innan loppet plöjde vi igenom alla sevärdheter i Manhattan. Vi morgonjoggade i Central Park, vi åt frukost på riktiga amerikanska Diners, vi gick highline, var i Harlem, i chinatown, soho och på Brooklyn bridge. Vi vandrade nästan hela 5th avenue och broadway. Vi gjorde ett VIP besök på  world trade center  tillsammans med Simon. Vi såg frihetsgudinnan, flat iron och vi besökte minnesplatsen efter flygkraschen 9/11. Jag ÄLSKADE staden.2015-06-11 21.21.00

Så kom dagen som vi tränat inför under hela våren. Hettan var tryckande redan klockan 07:00 på morgonen då vi kom ut och joggade lätt mot starten vid Columbus circle. Jag hamnade i ett startfält ganska långt bak och blev stressad över alla tusentals människor som hopade sig framför mig. Självklart framfördes den amerikanska nationalsången innan startskottet gick och jag hann tänka att detta kändes sjukt mäktigt. Med Manhattan i bakgrunden, omringad av tusentals taggade kvinnor redo att ta sig an milen i central park och alla dessa åskådare hejjandes på sidan, det gick att ta på stämningen. Det var magiskt.20150611_203935

Startskottet gick och jag sicksackade mig i panik fram för att skaffa mig en bra position. Det var så mycket folk, och varmt. Jag missade de flesta vätskekontroller då jag inte tog mig in till vätskan på grund av den tjocka massan med löpare ansamlats runt stationen. Jag letade febrilt efter någon lämplig människa att ta rygg på men alla sprang så ojämnt så jag kände att jag bara skiter i det och kör mitt eget tempo istället. En annan sak jag inte var riktigt förberedd på var alla dessa backar som banan bestod i, riktigt låååånga sega backar genom hela banan. I hettan kändes de ouppnåeliga. Efter 6 kilometer var kroppen riktigt tung och benen rejält trötta. Efter sju kilometer minns jag att jag tänkte: ”Vem FAN gör detta frivilligt, det här är ju helt sjukt! Jag vill aldrig mer göra det här. Jag vill nog helst bara lägga mig ner och dö nu”. Efter 8 kilometer ekade ”jag få bara inte börja gå, jag får bara inte börja gå, jag får bara inte börja gå i huvudet på mig. Vid nio kilometer började den lååååååååååååååååånga backen upp till mål och jag ville bara en sak hellre än att lägga mig ner och ge upp och det var att inte göra det. Så jag verkligen plågade mig upp för den sista backen och de sista hundra metrarna hade jag Simon bredvid mig som energiskt försökte pusha mig till att orka hela vägen in i mål. De sista 30 metrarna tog jag mina sista krafter och spurtade förbi några tjejer över mållinjen.

Jag vet inte om det var den tryckande hettan som New York bjöd på, de milslånga (vad det kändes som) backarna som bana kantades av, den inte helt maxade träningskroppen, den underliggande förkylningen, min redbull frukost eller pressen som släppte från kroppen men jag spydde som en gris när jag till slut klev över mållinjen.

Yrslig och på skakiga ben satte jag mig under ett träd i skuggan och tittade på klockan för att se om jag klarat den timme som jag haft som målsättning under våren.

2015-06-13 10.40.28

Klockan visade 56,18!!

Vilken jäkla seger, jag trodde inte mina ögon då jag under loppet tvekat på att klara det då värmen var så plågande. Men herregud jag klarade det! 56,18.

Här hamnade jag i något slags lyckorus, det kändes så skönt. Vilken lättnad.

Även Johanna gjorde ett helt enastående lopp och vi var båda så sjukt stolta över oss själva och varandra och över det vi åstadkommit under våren. 

PSX_20150613_233013

Det var både riktigt skönt och lite sorgligt att korsa mållinjen i Lördags då det sätter punkt för vår resa och det är dags att stå på egna ben. Men med det här i bagaget så ser jag bara det här om starten på en annan resa. Idag tror jag att jag faktiskt kulle kunna bli en löpare, nästa lopp blir midnattsloppet i Göteborg den 22:a Augusti tillsammans med min syster.

Jag hoppas att ni har tyckt att det varit trevligt att följa mig under våren och om ni vill så får ni gärna fortsätta att följa mig på instagram. Där heter jag ssve83 och publicerar mest bilder från random liv med allt vad det innebär.

Tuuusen tusen tack för att ni orkat läsa mina inlägg under våren och tusen tusen tack Aftonbladet, Lätta och Simon som gjort denna resa möjlig för mig. Jag har verkligen haft en av de BÄSTA resor i mitt liv!!!!

Adjö!

PSX_20150613_180549

 

 

Kategorier Sanna

God morgon Sverige.

av Sanna Eriksson

Här är klockan 06:30 och jag har legat vaken sedan 04:40. Svårt med tidsomställningen visst 🙂

 

Igår körde vi det absolut sista löppasset med Simon. Det tillsammans med resten av Wellnessgämget som ska springa milen. Vi är ett gäng härliga tjejer med blandade åldrar och ambitioner.

2015-06-11 17.51.19

Igår gick vi också highline och vidare till en juicebar där vi drack kallpressad juice tillsammans.

20150611_115544

Efter det spenderade jag och Johanna resten av dagen till fots, vi gick från union park längs med femte avenyn till central park och vidare till broadway och upp till vårt hotel på upper 76th west. Det blev en lååång promenad fylld med shopping och sevärdheter.

2015-06-11 21.23.15 20150611_133509 20150611_120100 20150611_125530

 

Jag bara ÄLSKAR den här staden och går runt med ett fånigt flin på läpparna hela tiden. Detta är verkligen en fantastisk upplevelse. Idag ska vi på sigtseeng och jag hoppas få se etn skymt av frihetsgudinnan och broklynbridge.

 

Imorgon springer vi loppet. Wiiiieeee!!!!

20150611_203935
Kategorier Sanna

När det ena börjar fungera…

av Sanna Eriksson

...så lägger det andra av.

Äntligen har jag lyckats genomföra en löprunda utan knäsmärta, Det var verkligen på tiden och jag hoppas att knäet har börjat fungera igen. Men när det ena börjar fungera så lägger det andra av. Som tur är så är det inget som hindrar mig rent fysiskt. Mitt internet har slutat fungera och jag ringde till kundtjänsten idag och fick löfte om att det skulle komma igång igen inom fem (FEM?!) arbetsdagar.

Åh jag som behöver nätet mer än någonsin. Jag har alltid mycket att göra på jobbet, men nu nu har det passerat gränsen för mycket och blivit övermäktigt mycket. Jag behöver därför ett nätverk hemma för att kunna hinna hem och träffa min älskade familj en liten stund innan jag kan börja jobba igen när barnen lagt sig.

Men utan nät hemma så kommer att bli en lååång dag på jobbet imorgon istället. Jag har i alla fall laddat en väska för löpning på lunchen imorgon. Det gäller att maxa tiden.

 

Work hard, play hard!

20150430_094755

 

 

Kategorier Sanna

Minisemester

av Sanna Eriksson

Mitt i denna stressiga vardag hade jag lyckats boka in en minisemester med Niklas och småtjejerna också. Vi tog en weekend till Marbella och hälsade på min bror som bor där.

Det var helt UNDERBART att komma dit och vi hade mer än gärna stannat längre. Men då vår stora prinsessa inte är så portabel med tanke på sitt handikapp så var hon tvungen att stanna hemma och då vill man ju såklart inte vara borta allt för länge. Detta är faktiskt första gången på åtta år som jag och Niklas varit så långt ifrån henne samtidigt. Det var förstås jättenervöst när vi skulle åka men hon hade haft en lika underbar helg själv med sina assistenter. De är fantastiska som ger oss möjlighet att kunna göra en sån här sak och samtidigt känna oss trygga.

I Marbella lyste solen hela helgen och det var närmare 30 grader varmt så vi spenderade dagarna vid poolen och vid havet. Vi åt gott och bara njöt av värmen och inga förpliktelser. Det var första gången för småtjejerna att flyga flygplan och vara utomlands och de äääälskade det.

2015-05-30 18.10.43

2015-05-29 22.43.4020150529_094738
F
rukostutsikten

20150529_09470520150529_094711

Det var även första gången någonsin som jag hade packat ner träningskläder till en utlandssemester och testpasset för knät blev i fantastisk miljö.

2015-05-30 19.05.192015-05-30 01.30.082015-05-29 08.44.43

 

Jag och min bror tog en morgonrunda i hans kvarter. Han bor högt uppe på en höjd så det blev backträning deluxe. Slingan vi joggade/PW var totalt 2,5 km så vi tog två varv.

Första varvet gick bra och knät kändes fint. Inför andra rundan så började jag känna av knät och det smärtade som vanligt även en bit upp på låret också, speciellt när jag skulle studsa upp på trottoaren vid bilmöten. Så trist att det inte ger med sig helt och hållet.

Men smärtan var inte extrem så jag känner mig ändå glad att jag faktiskt kom ut på en liten runda igen, dock var den riktigt flåsig och jag börjar verkligen känna nerverna inför New York.

 

Kategorier Sanna

Slutspurt på många sätt

av Sanna Eriksson

Jag måste hinna med det där, och det där och det där och det där. Allt på en gång och helst igår.

Sommaren är på intåg, det innebär en stressig period på jobbet då alla de sista finjusteringarna inför att semestrarna drar igång på allvar ska göras. Alla mina grupper ska vara trygga med att de kan gå på semester och att arbetet rullar på som det ska medan de är borta. Kunderna ska känna sig trygga och det gäller att ha stenkoll på läget.

Även jag står inför stundande ledighet och det innebär att jag vill knyta ihop säcken och avsluta alla pågående ärenden innan jag lämnar över till min efterträdare.

Igår fick jag dessutom klartecken av Simon att jag skulle ge mig ut på lättare joggingrunda för att testa knät igen. Det skulle verkligen vara skönt att komma ut en stund och rensa tankarna och samla lite extra energi för att orka med den här slutspurten.

Önskan var att jag skulle komma ut på den första rundan redan igår, men eftersom vi hade vårens obligatoriska teambuildingdag på jobbet hela eftermiddagen, kvällen och lite in på natten så behövde jag skjuta upp löppasset.

Idag hade jag med mig träningskläderna till jobbet men det slutade med att jag inte hann ta någon rast för varken jogging eller lunch. Boooh..

Nu har jag äntligen lyckats få mina små prinsessor i säng och eftersom jag är ensam med dem ikväll så jag får helt enkelt nöja mig med ett pass på crosstrainer nu på kvällskvisten istället.

IMG_20150523_220858

 

Kategorier Sanna

Att resan snart är slut

av Sanna Eriksson

Ju närmare slutet vi kommer på den här resan desto fler blir stunderna då jag översköljs av tacksamhet över vad jag fått vara med om. Sist jag var ner till Stockholm och tränade med Simon så slog det mig att det snart är över. Snart finns inte längre de regelbundna resorna till Stockholm som både slukat tid men som samtidigt varit värt det.

Det har varit GRYMT att ha en egen coach  som inte bara hjälpt mig att komma igång med löpningen, utan som också blivit en sorts livscoach för mig.

Ser jag tillbaka på mig själv för fem månader sedan, innan den här resan drog igång så har det hänt så otroligt mycket. Rent bildmässigt har jag inte förändrats avsevärt men mentalt så har utvecklingen gått i jämn kurva uppåt. Vissa steg har varit lätta att ta och sannolikt skulle jag ha tagit dem i alla fall.

Andra steg behövde jag en rejäl knuff i ryggen för inse hur viktiga de var. Simon har varit väldigt tålmodig med mig. Han har aldrig tvingat mig till att ta steg jag inte varit redo att ta utan bara funnits där som en informationsbank, som en lyssnare och som en enorm stöttning.  Jag är så TACKSAM över att ha haft honom vid min sida under våren.

tv

Jag skrev i början att jag var väldigt rädd för vad jag gett mig in på och att jag inte visste om jag hade råd med den energi detta skulle kräva, men faktum är att det är energi som ger tusenfalt tillbaka.

Nu vill jag aldrig att denna resa ska ta slut, ALDRIG. Jag vill fortsätta att träna med Simon och skriva i den här bloggen för ALLTID.

IMG_20150520_215703

Igår var det TV debut och sen kilade vi förbi fina Nina och sa hej innan vi sportade vidare till Sats för ett riktigt svettigt träningspass där jag provade mitt knä på löpbandet och det kändes okej. Så trots uppstigning 04:00 på ledig dag för att hinna till studio och träning så var det dagarnas dag. Halleluja!! 

 

 

 

 

 

 

Kategorier Sanna

Att måla utan att spackla

av Sanna Eriksson

Med endast 26 dagar kvar till loppet i New York börjar det krypa av nervositet i kroppen. Jag har inte varit ute på en ordentlig löprunda på eeeeevigheter.

Jag känner mig nästa rädd att jag inte sa ha kondition nog att klara milen längre. Jag vill bara få chansen att komma ut och springa obehindrat ett par gånger till innan startskottet går. Gaaah den här löpvilan tar kol på mig.

Vill däremot understryka att löpvila INTE betyder samma sak som vila, Simon har sett till att jag får stånka, flåsa och svettas ändå. Nu mer än någonsin då jag kombinerar crosstrainer med styrkeövningar hemma.  En kombination av två riktigt tuffa och psykologiskt  jobbiga träningsformer. 

Crosstrainer för att man står där och kämpar och svettas i ett tillslut väldigt syrefattigt rum samtidigt som man är väl medveten om att hur mycket man än springer så kommer man INGENSTANS, så störande.

Att sedan kliva av crosstrainern för att fokusera på att bygga upp de muskler man är svag i, snacka om psykologiskt nedbrytande. Jag hatar dessa träningsformer. Jag drivs av att känna mig bra och i stunden så känner man sig inte särskilt bra.

Men det är såhär jag har jobbat i hela mitt liv, jag målar utan att spackla kan man säga. Jag har alltid så bråttom till målet att jag hoppar över vägen dit.

Detta kan ha varit det viktigaste steget i den här vårens resa, att jag tvingats att ta ett steg tillbaka och göra om och göra rätt.

2015-05-18 21.31.19

 

Att göra det bästa av situationen.

20150516_095139

 

 

Kategorier Sanna

Resultatet

av Sanna Eriksson

Hej och hå,

Igår var jag hos sjukgymnasten som kände, klämde, vred och böjde på ben och knä. Fram och tillbaka och hit och dit.

20150513_072402

”Jaha Sanna, det är inget fel på menisken, det är inget korsband som är trasigt eller så… smärtan sitter under knäskålen och är muskulär. En överansträngning.” 

Halleluja inget är trasigt.

”Det finns dock inte så mycket att göra för att det ska bli bättre annat än att vila knäet… men om du ska springa så är det enda jag kan tänka mig att skulle kunna hjälpa är om du går ner till ortopedtekniska i Falun och provar ut en knä otros som kan hjälpa till och stabilisera knäskålen så att den inte ska åka runt och irritera.”

Jag ska springa, jag åker ner dit på lunchen och köper vad fasen som helst.

”Ja det är i alla fall så att inget är trasigt och det är inte farligt att det gör ont. Det som händer är att om du springer med smärta så kommer det bara att ta längre tid efteråt och bli bra igen.”

Så jäkla skönt att veta att jag inte förstör något om jag springer på trots smärta.

20150512_063453

Eftersom jag fortfarande har ont i knäet så ska vi ta ytterligare 10 dagars löpvila och satsa på alternativ träning för att se om knäet har återhämtat sig ännu lite till innan det blir absolut slutspurt inför New York.

 

20150513_143904

Desperat som jag är gick jag även genast ner  och köpte en otroligt dyrt men förhoppningsvis bra knä otros som ska få hänga med mig framöver.

 

 

 

Kategorier Sanna
Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande redaktör: Lina Thorén & Joakim Ottosson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB