Igår stötte jag på min första motgång sedan jag antogs till denna utmaning.

Jag har hittills känt mig motiverad, pigg och alert hela vägen.
Likaså igår morse när jag slog upp ögonen alldeles för tidig för en söndagsmorgon (tack mina sjukt morgonpigga barn <3). Denna morgon var hela familjen hemma. Jag bestämde mig för att passa på att göra mitt löppass redan innan frukost för att sedan ha hela dagen till förfogande. Jag snörade på mig dojjorna och kom ut och möttes av isande kyla och snålblåst. Jag började jogga i långsamt tempo. Benen kändes lagom tunga, som de brukar de första fem minuterna.
Fem minuter senare kändes de ännu tyngre, jag frös ordentligt. Jag hade klätt mig alldeles för dåligt. Vinden knuffade mig bakåt samtidigt som den kastade hårda stänka av snöblandat regn rakt i ansiktet på mig upprepade gånger.
Mina ben var som förtrollade till istappar som vid varje stöt ner i marken var redo att krossas. Jag kände mig motarbetad av naturen och började tänka negativa tankar. Energin sjönk till noll och det slutade med att rundan blev betydligt kortare än planerat.
Besviken på mig själv vände jag hemåt.

Imorgon kör jag strumpbyxor under tightsen för att hålla värmen och då kan inget stoppa mig!!

Ny energi och nya tag helt enkelt.