…och då menar jag inte bara New York, utan vägen dit! I måndags träffade jag löpcoach Simon för planering och ett första pass. Efter att ha skyndat från jobbet spenderade jag mina 6 minuter på tunnelbanan på att få på mig de sista lagren med funktionsmaterial (jag hatar att frysa) och byta från högklackat till löparskor, timade perfekt och klev av tunnelbanan som en helt ny människa (nästan).

Väl framme hade jag till och med några minuter tillgodo och hann sätta mig ner och andas innan Simon kom. Det är svårt att inte bli glad när man ser Simon för han ler alltid, så när jag såg honom så log jag också, men egentligen mest för att jag var nervös för vad som stod på schemat för dagens pass… 

Vi bestämde hur träningsupplägget för våren ska se ut och jag måste säga att det känns oförskämt bra att ha en löpcoach som hjälper en med hela upplägget, att jag är den som faktiskt får utföra det verkliga jobbet har jag nog inte riktigt förstått än… Vi körde också ett första pass med 5 km lugnare löpning, teknikövningar och flexibilitetsövningar. Upptäckte att mina knän är allt annat än stabila (=skaderisk) och hemläxa var att stärka upp dem med en enkel övning, tre gånger i veckan.

Hela det fantastiska upplägget hittar du i Wellness! Jag lyckades även prata till mig ett extrainslag i form av ett backintervallpass för mig och Sanna, någonting som jag anar att jag kommer ångra (och någonting som Sanna hittills varit lyckligt ovetandes om, förlåt!).

Hur jag ska ha tid att göra någonting annat denna vår än diverse löpteknikövningar och distanspass är ännu mycket oklart. Det kommer onekligen vara hård träning men jag kan inte ens börja att försöka förklara hur exalterad och laddad jag är för den här utmaningen!