Att lyssna på kroppen.
avLängdhopp? Nej, men av bilden att döma skulle man nästan kunna tro att det var det jag och Johanna pysslade med igår. 😀 Vi körde däremot löpskolning som ett led i att få lite piggare ben. Johanna var nämligen rätt tydlig med att benen var rätt tunga inför gårdagens pass och av erfarenhet vet jag att de kan kännas lättare av några löpskolningsövningar. Troligen för att den typen av övningar aktiverar snabba våra muskelfibrer och vips blir kroppen lite lättare att hantera. Smart, va? Testa gärna själv!
Vi gjorde tripping och vertikala hälkickar och omsatte därefter övningarna i praktiken, det vill säga försökte svara på frågan: vad i den här övningen kan jag ta med mig in i mitt vanliga löpsteg/jogging?
Johanna fick tips om att sätta händerna i midjan och bokstavligt talat skjuta fram höften med hjälp av händerna. Om hon gör det ca var 400:e/500:e meter så är sannolikheten att hon behåller en bra position i löpningen mycket större. Bättre att göra än ett tänka är en bra riktlinje för teknikträning. 😀
Eftersom jag hade sprungit långpass i helgen och var lite sliten i ena foten (hrm, nä det är faktiskt en lögn. Jag var på burlesquefest och gick i skyhöga klackar… jo, sant!) fick jag agera coach på cykel. Helt ärligt tycker jag inte att det är superkul att behöva sitta på cykel när jag kör löp-PT men ibland måste man leva som man lär och lyssna på kroppen.
Johannas fokus i maj är tröskelträning. Det betyder träning kring hennes nuvarande fart på 10K. Igår innebar det efter uppvärmning och löpskolning följande: 2×1 km + 1×1,5 km i ca 5.05 min/km. Planen var egentligen 3×1,5 km men vi lyssnade på kroppens signaler och genomförde ett kvalitativt pass som kroppen får lätt att återhämta sig ifrån. Det var precis vad Johanna behövde, tror jag. 🙂
Apropå att lyssna på kroppen så är jag idel öra hur det går för Sanna hos sjukgymnasten i morgon. Håller tummarna för att sjukgymnasten konstaterar samma sak som jag, en lättare överansträngning/svullnad av minisken.