Mitt i denna stressiga vardag hade jag lyckats boka in en minisemester med Niklas och småtjejerna också. Vi tog en weekend till Marbella och hälsade på min bror som bor där.

Det var helt UNDERBART att komma dit och vi hade mer än gärna stannat längre. Men då vår stora prinsessa inte är så portabel med tanke på sitt handikapp så var hon tvungen att stanna hemma och då vill man ju såklart inte vara borta allt för länge. Detta är faktiskt första gången på åtta år som jag och Niklas varit så långt ifrån henne samtidigt. Det var förstås jättenervöst när vi skulle åka men hon hade haft en lika underbar helg själv med sina assistenter. De är fantastiska som ger oss möjlighet att kunna göra en sån här sak och samtidigt känna oss trygga.

I Marbella lyste solen hela helgen och det var närmare 30 grader varmt så vi spenderade dagarna vid poolen och vid havet. Vi åt gott och bara njöt av värmen och inga förpliktelser. Det var första gången för småtjejerna att flyga flygplan och vara utomlands och de äääälskade det.

Frukostutsikten

Det var även första gången någonsin som jag hade packat ner träningskläder till en utlandssemester och testpasset för knät blev i fantastisk miljö.

 

Jag och min bror tog en morgonrunda i hans kvarter. Han bor högt uppe på en höjd så det blev backträning deluxe. Slingan vi joggade/PW var totalt 2,5 km så vi tog två varv.

Första varvet gick bra och knät kändes fint. Inför andra rundan så började jag känna av knät och det smärtade som vanligt även en bit upp på låret också, speciellt när jag skulle studsa upp på trottoaren vid bilmöten. Så trist att det inte ger med sig helt och hållet.

Men smärtan var inte extrem så jag känner mig ändå glad att jag faktiskt kom ut på en liten runda igen, dock var den riktigt flåsig och jag börjar verkligen känna nerverna inför New York.