Hej och hå,

Igår var jag hos sjukgymnasten som kände, klämde, vred och böjde på ben och knä. Fram och tillbaka och hit och dit.

”Jaha Sanna, det är inget fel på menisken, det är inget korsband som är trasigt eller så… smärtan sitter under knäskålen och är muskulär. En överansträngning.” 

Halleluja inget är trasigt.

”Det finns dock inte så mycket att göra för att det ska bli bättre annat än att vila knäet… men om du ska springa så är det enda jag kan tänka mig att skulle kunna hjälpa är om du går ner till ortopedtekniska i Falun och provar ut en knä otros som kan hjälpa till och stabilisera knäskålen så att den inte ska åka runt och irritera.”

Jag ska springa, jag åker ner dit på lunchen och köper vad fasen som helst.

”Ja det är i alla fall så att inget är trasigt och det är inte farligt att det gör ont. Det som händer är att om du springer med smärta så kommer det bara att ta längre tid efteråt och bli bra igen.”

Så jäkla skönt att veta att jag inte förstör något om jag springer på trots smärta.

Eftersom jag fortfarande har ont i knäet så ska vi ta ytterligare 10 dagars löpvila och satsa på alternativ träning för att se om knäet har återhämtat sig ännu lite till innan det blir absolut slutspurt inför New York.

 

Desperat som jag är gick jag även genast ner  och köpte en otroligt dyrt men förhoppningsvis bra knä otros som ska få hänga med mig framöver.