…och då menar jag inte bara New York, utan vägen dit! I måndags träffade jag löpcoach Simon för planering och ett första pass. Efter att ha skyndat från jobbet spenderade jag mina 6 minuter på tunnelbanan på att få på mig de sista lagren med funktionsmaterial (jag hatar att frysa) och byta från högklackat till löparskor, timade perfekt och klev av tunnelbanan som en helt ny människa (nästan).

Väl framme hade jag till och med några minuter tillgodo och hann sätta mig ner och andas innan Simon kom. Det är svårt att inte bli glad när man ser Simon för han ler alltid, så när jag såg honom så log jag också, men egentligen mest för att jag var nervös för vad som stod på schemat för dagens pass… 

Vi bestämde hur träningsupplägget för våren ska se ut och jag måste säga att det känns oförskämt bra att ha en löpcoach som hjälper en med hela upplägget, att jag är den som faktiskt får utföra det verkliga jobbet har jag nog inte riktigt förstått än… Vi körde också ett första pass med 5 km lugnare löpning, teknikövningar och flexibilitetsövningar. Upptäckte att mina knän är allt annat än stabila (=skaderisk) och hemläxa var att stärka upp dem med en enkel övning, tre gånger i veckan.

Hela det fantastiska upplägget hittar du i Wellness! Jag lyckades även prata till mig ett extrainslag i form av ett backintervallpass för mig och Sanna, någonting som jag anar att jag kommer ångra (och någonting som Sanna hittills varit lyckligt ovetandes om, förlåt!).

Hur jag ska ha tid att göra någonting annat denna vår än diverse löpteknikövningar och distanspass är ännu mycket oklart. Det kommer onekligen vara hård träning men jag kan inte ens börja att försöka förklara hur exalterad och laddad jag är för den här utmaningen!

Inför första träffen med Simon var jag rädd att han skulle plocka fram stora piskan och pressa på mig ett träningsprogram som skulle få mig att vilja kräkas efter varje pass. Skulle jag verkligen klara av detta?

Men ganska snart efter att vi satt oss ner så hade Simon gjort klart för mig att så skulle det inte bli. Vi tar ett steg i taget och bygger upp kroppen med ett långsiktigt träningsprogram.

Det är så olikt alla andra gånger när man på egen hand bestämt sig för att ta tag i träningen och kosten. All in och all out brukar det bli för mig. Fullt ös, träna tills man känner blodsmak och träna lite till. Äta ingenting. tills allt ganska snabbt spricker och man tappar fattningen inför godispåsen och är tillbaka i soffan igen konstaterandes att den träningsformen var nog ingenting för mig.
Samma miss varje gång. Det är som om det är en oskriven regel att känner man inte blodsmak i munnen eller badar i svett efter ett träningspass, så har man inte tränat.

Men så är såklart inte fallet. Jag har fått ett träningsprogram av Simon som stärker musklerna steg för steg. Som minimerar skaderisken och som förbättrar mig istället för bränner ut mig.

Ikväll tog jag med mig min bästis på ett powerwalk/joggpass i femtio minuter och kroppen kändes lätt och pigg under hela passet.

Simon hjälper mig också att förbättra mina kostvanor. Även här jobbar vi i steg för att öka chanserna att långsiktigt förbättra mina vanor. Steg ett är att börja äta frukost. Jag har fått två frukostförslag från Simon och här är dagens frukost.

-Fet yogurt (jag tar turkisk yogurt)
-granola (ekologisk)
-hallon

Så himla gott!!

Startskottet har gått.  Jag har nu träffat både Sanna och Johanna för deras första PT-pass. Vi har avhandlat samtal om målsättningar, såväl resultat som processmål, och även hunnit gå igenom träningsupplägg och några komplementövningar.

Det här första inlägget tänkte jag tillägna Sanna och Johanna, det får bli fler träningsreferat längre fram.

Sanna och Johanna. Den här våren kommer att gå i löpningens förtecken. Ni kommer att få lära er allt om tröskelpuls, distanstempon, intervallträning och hur ni håller mjölksyran i schack. Många löprundor lär det bli, de allra flesta lugna och sköna men givetvis även tillfällen då ni får chans att tänja på gränserna. Ni kommer att få massor av smarta övningar som skapar klipp i steget och förutsättningar för ett skönt flow. Dessutom kommer ni få ett starkare hjärta, effektivare muskler och inte minst ett blod som servar dem på bästa sätt med syre och enzymer. Energin kommer flöda som aldrig förr. Ni kommer swischa fram i Central Park i juni.

Det kommer att vara en vår av utveckling även på andra fronter. Jag hoppas innerligt att er löplust växer sig ännu starkare och er träningsmotivation fortsätter att brinna efter att ni har gått i mål i New York. Ni har olika ingångar till det här projektet, era tidigare erfarenheter av löpning och målbilderna skiljer sig åt. Men ni har en gemensam nämnare. För er handlar det här projektet lite om en (sannolikt mycket trevlig) weekend i New York, en del om att träna och bli snabbare men desto mer om självförverkligande. Visst är träning hälsosamt och löpning roligt men den största effekten av våren, tror jag, kommer vara en allmän känsla och ett tillstånd av att ”yes, jag klarade det här!”. Oavsett vilka tider ni springer på i juni kommer ni att vara mästarinnor när ni passerar mållinjen. Och den upplevelsen kommer inte kunna beskrivas i termer av pulsslag, fotisättningar eller minuter. Det kommer vara en nyvunnen, välförtjänt kunskap om er själva och vad ni är kapabla till att genomföra. 

Jag har på vad jag trodde skulle bli en kort period av mitt liv lagt om mina prioriteringar. Sambo, barn, husköp och karriär har totalt slukat mitt fokus. Jag har liksom lallat runt i min egen lilla bubbla och tänkt att träningen den kommer tillbaka sen när allt har lugnat ner sig lite. Men när jag räknade härom dagen så insåg jag har det gått sex år sedan jag tränade aktivt. Jag har på dessa sex år blivit en trött soffpotatis som valt att blunda för alla bieffekter som latmasklivet ger. Men fy vad trist det är att inte ha någon energi, ständigt vara trött, känna sig mosig och orkeslös jämt. Tycker inte ni också det?

Nej nu får det vara slut med det. Inget kommer att förändras om man inte själv gör en aktiv insats, livet kommer heller inte att lugna ner sig. Sambon, barnen, huset och jobbet kommer (förhoppningsvis) alltid att finnas där och därför måste jag addera träning till detta.
Nu är det på riktigt. Nu tar jag mig an en av de största utmaningar jag varit med om i mitt liv. Att hitta träningen i en ny vardag.
Det känns fortfarande overkligt att jag vunnit en sådan otroligt häftig vinst. Att jag tillsammans med Johanna kommer att vara i New York om bara några månader för att springa en mil i central park. Sjukt! Stort!

Mitt mål är att klippa milen på en timme och med proffsiga Simon som löpcoach, snabba Johanna som inspirationskälla och er som hejarklack så kanske jag till och med kan slipa till siffrorna ännu mer. 😉

Nu tar jag den här chansen och jag hoppas verkligen att fler tar den tillsammans med mig.

Det är nu drygt två veckor sen jag fick det där overkliga samtalet från Nina på Wellness, jag hade vunnit. Sen dess har det hunnits med både intervju och fotografering (i ett väldigt kallt Stockholm) och på måndag är det dags för första passet med löpcoach Simon.

Idag är det exakt 104 dagar kvar till den 13 juni då jag och Sanna kommer att stå där på startlinjen i Central Park. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag konstaterar att det ”bara” är 104 dagar kvar. Jag har som vanligt lyckats sätta en skrämmande hög ambitionsnivå för mig själv. 50 minuter. 10 kilometer. Så snabbt har jag aldrig sprungit, någonsin, i hela mitt liv. Och första gången jag någonsin snörde på mig löparskorna var i April förra året. Målet är att komma så nära de där 50 minuterna som möjligt.

Det kommer att bli 104 spännande dagar, fyllda med framgångar, motgångar, svett och förmodligen en del svordomar.

Nu blir det  lördagsfys tätt följt av mys. Jag ska bege mig ut på en 5 kilometers-runda på uppdrag av löpcoach Simon (även där är det lite skräckblandad förtjusning inför måndagspasset…). Är så spänd på att se hur vi ska lägga upp träningen under våren, återkommer med rapport efter måndag!

PS!
På onsdag kommer nya numret av Wellness ut med Sanna och mig i!