Det är nästan så att man blir vidskeplig. Kanske är det inte meningen att jag ska åka till New York.

Vaknade imorse med megahalsont. Vad är det frågan om tänkte jag rent spontant.

Ok nytt utgångsläge, loppet är inte förens på lördag. Jag hinner förhoppningsvis motarbeta detta.

For till apoteket och tömde kontot på hela förkylningshyllan.

Följ den spännande fortsättningen i matchen mellan Sanna och förkylningen.

Vapenförrådet

Så här såg det ut i torsdags kväll när jag och min man Erik, min syster Louise och lillhunden Diezel stack ut på vårt löpäventyr rund Nedre Dalälven. Världen visade sig från sin bästa sida, det var verklige en magiska sommarkväll. Vindstilla, blå himmel och ljumma vinda!

Från torsdag kväll till lördag morgon, på ca 36 h, avverkade vi drygt 70 km. Ett litet äventyr som vi planerat sedan i vintras och som vi faktiskt var riktiga gröngölingar på. Minns inte senaste tältnatten, 1995 kanske?!

Jag gillar tanken på att löpning (och träning överlag för den delen) blir ett medel för att umgås och uppleva saker. Vi slog slag i saken och skapade vårt egna lilla löparäventyr alltså. 😀

Så här såg det ut första natten när vi somnade i ett vindskydd vi hittade. Första kvällsetappen på 17 km avslutades med grillning och så somnade i sällskap av de här små kamraterna.

Gissa om vi var lyckliga när vi kom fram på lördag morgon? Efter en svinkall och BLÖT natt i tält gick vi upp redan vid 05.00 och avverkade sista etappen på exakt en halvmara, 21 km.

Nästa äventyr bär av till NY. I morgon ska jag stämma av formen med tjejerna och ev. göra en sista justering i träningen inför loppet på lördag. Själv tänkte jag vila en hel del i veckan, det är jag skyldig mina ben. 🙂

Ha en skön kväll! 

...så lägger det andra av.

Äntligen har jag lyckats genomföra en löprunda utan knäsmärta, Det var verkligen på tiden och jag hoppas att knäet har börjat fungera igen. Men när det ena börjar fungera så lägger det andra av. Som tur är så är det inget som hindrar mig rent fysiskt. Mitt internet har slutat fungera och jag ringde till kundtjänsten idag och fick löfte om att det skulle komma igång igen inom fem (FEM?!) arbetsdagar.

Åh jag som behöver nätet mer än någonsin. Jag har alltid mycket att göra på jobbet, men nu nu har det passerat gränsen för mycket och blivit övermäktigt mycket. Jag behöver därför ett nätverk hemma för att kunna hinna hem och träffa min älskade familj en liten stund innan jag kan börja jobba igen när barnen lagt sig.

Men utan nät hemma så kommer att bli en lååång dag på jobbet imorgon istället. Jag har i alla fall laddat en väska för löpning på lunchen imorgon. Det gäller att maxa tiden.

Work hard, play hard!

Idag när jag klev ut på trottoaren väntade 12 kilometer. Efter 1 km kändes mina vader som stockar (vilket gick över efter ytterligare en kilometer). Efter 5 svängde jag ner på Norrmälarstrand och möttes av, vad jag där och då, kunde svära vid var en orkan. I verkligheten var det nog en lätt bris.

Jag sprang vidare och påbörjade varv två. Av någon anledning springer jag gärna samma varv flera gånger, jag vet exakt vad jag har att vänta mig. Nästa gång det var dags att svänga ner på Norrmälarstrand bjöd vinden på medvind vilket fick mig att pinna på ännu lite snabbare.

Kilometer 11,5 bjöd på en trappa. En trappa som jag återigen där och då kunde svära på var den längsta trappan på denna kontinent. Jag muttrade och svor mig upp och envisades med två trappsteg i taget. Spurtade sista biten hem och klockan stannade på 12,02 km.

Nöjd med dagens insats väntar jag nu på att müslin ska bli klar i ugnen så jag kan få mig ett kvällsmål.

I morse ÖSTE regnet ner i Stockholm. Vår lägenhet som har fantastisk utsikt (när det är fint väder) har således hemsk utsikt när det är dåligt väder. Vaknade 7.45 och var sedan med i Aftonbladets morgon-TV per telefon kl. 7.50 (så om jag lät nyvaken på rösten så var jag det! Blev uppringd för att kommentera ett videoklipp på en kille med läskig kramp i sin vad; http://www.buzzfeed.com/carolinekee/crazy-calf-cramp-ow). Öppnade sedan mitt eget träningprogram och såg att det stod ”distans morgon/styrka eftermiddag”. I regnstormen? Nä, det kändes inte så pepp för att vara ärlig. Varför planerar jag inte träningen i samråd med SMHI?! 

Men, på mitt kontor låg den här tidningsartikeln uppslagen. Min PT-kund och numera goda vän Iris skickade ett exemplar till mig härom dagen. Det är en lokaltidning som skrivit om hennes resa från att sitta i rullstol med läkardom om att inte kunna gå till att springa Berlin Marathon förra hösten. Jag fick det ärofyllda och roliga uppdraget att coacha henne i ca två år inför utmaningen. Det var såå häftigt att se henne komma springades efter 37 km och se så pigg ut! 😀 Inspiration big time!

Gissa om jag drog den där distansrundan ändå? Regnet kändes plötsligt som en bagatell och eftersom jag själv har Berlin marathon som mål i år var det en bra påminnelse om att ”det man sätter in får man sedan plocka ut!”.

Mitt i denna stressiga vardag hade jag lyckats boka in en minisemester med Niklas och småtjejerna också. Vi tog en weekend till Marbella och hälsade på min bror som bor där.

Det var helt UNDERBART att komma dit och vi hade mer än gärna stannat längre. Men då vår stora prinsessa inte är så portabel med tanke på sitt handikapp så var hon tvungen att stanna hemma och då vill man ju såklart inte vara borta allt för länge. Detta är faktiskt första gången på åtta år som jag och Niklas varit så långt ifrån henne samtidigt. Det var förstås jättenervöst när vi skulle åka men hon hade haft en lika underbar helg själv med sina assistenter. De är fantastiska som ger oss möjlighet att kunna göra en sån här sak och samtidigt känna oss trygga.

I Marbella lyste solen hela helgen och det var närmare 30 grader varmt så vi spenderade dagarna vid poolen och vid havet. Vi åt gott och bara njöt av värmen och inga förpliktelser. Det var första gången för småtjejerna att flyga flygplan och vara utomlands och de äääälskade det.

Frukostutsikten

Det var även första gången någonsin som jag hade packat ner träningskläder till en utlandssemester och testpasset för knät blev i fantastisk miljö.

Jag och min bror tog en morgonrunda i hans kvarter. Han bor högt uppe på en höjd så det blev backträning deluxe. Slingan vi joggade/PW var totalt 2,5 km så vi tog två varv.

Första varvet gick bra och knät kändes fint. Inför andra rundan så började jag känna av knät och det smärtade som vanligt även en bit upp på låret också, speciellt när jag skulle studsa upp på trottoaren vid bilmöten. Så trist att det inte ger med sig helt och hållet.

Men smärtan var inte extrem så jag känner mig ändå glad att jag faktiskt kom ut på en liten runda igen, dock var den riktigt flåsig och jag börjar verkligen känna nerverna inför New York.

Började dagen idag med Johannas PT-pass. Långa, snabba intervaller stod på agendan och det var bra fart i Johannas ben! Programmet som hon följt senaste veckorna börjar ge effekt i form av högre tempon. Känns väldigt tillfredställande för mig som coach att hennes kropp svarar så bra på träning. Kul!

Vi repeterade en del teknik- och styrkeövningar också på Rålambshovsparkens fina löparbanor. Det har verkligen gått framåt även på den fronten. Utförande i övningarna är bättre och ”renare” som jag brukar säga. Ju renare rörelser desto större blir den förstärkande effekten av rörelsemönstret jag är ute efter.

Apropå Rålambshovsparken så har det varit mitt andra hem den här veckan. Två intensiva inspelningsdagar av kommande webbserien ”Löpskolan med Simon” och vårens sista workshop i löpteknik för Wellness har hållits just i Rålis. Gillar verkligen upplägget med ytor för spontanidrott mitt i stan. Utöver banorna finns skateboardramper och beach volleyboll-planer. Tummen upp till Stockholms stad för det!

Jag måste hinna med det där, och det där och det där och det där. Allt på en gång och helst igår.

Sommaren är på intåg, det innebär en stressig period på jobbet då alla de sista finjusteringarna inför att semestrarna drar igång på allvar ska göras. Alla mina grupper ska vara trygga med att de kan gå på semester och att arbetet rullar på som det ska medan de är borta. Kunderna ska känna sig trygga och det gäller att ha stenkoll på läget.

Även jag står inför stundande ledighet och det innebär att jag vill knyta ihop säcken och avsluta alla pågående ärenden innan jag lämnar över till min efterträdare.

Igår fick jag dessutom klartecken av Simon att jag skulle ge mig ut på lättare joggingrunda för att testa knät igen. Det skulle verkligen vara skönt att komma ut en stund och rensa tankarna och samla lite extra energi för att orka med den här slutspurten.

Önskan var att jag skulle komma ut på den första rundan redan igår, men eftersom vi hade vårens obligatoriska teambuildingdag på jobbet hela eftermiddagen, kvällen och lite in på natten så behövde jag skjuta upp löppasset.

Idag hade jag med mig träningskläderna till jobbet men det slutade med att jag inte hann ta någon rast för varken jogging eller lunch. Boooh..

Nu har jag äntligen lyckats få mina små prinsessor i säng och eftersom jag är ensam med dem ikväll så jag får helt enkelt nöja mig med ett pass på crosstrainer nu på kvällskvisten istället.

Idag tyckte jag att det var läge att lägga in lite styrka i form av ett BodyPump pass då det var längesen och det är kul att variera träningen lite. Dålig idé inser jag nu. Kommer inte att kunna gå imorgon.

Blir en spännande löptur imorgon kväll 😉

Sanna fick sig ett rejält fyspass igår och roligast av allt – knätestet gick BRA (eller hur känns knäet idag Sanna?). Det blev ca 10 min på löpband utan att känna något och det är ett positivt tecken och en förbättring.

Jag läser om Sannas tankar kring träning. Om träning som är tråkig och känslan av att inte vara tillräckligt stark för vissa övningar. Så här tänker jag:

1. Självklart ska vi ägna oss åt det som är roligt men ibland behöver man göra A för att komma till B (det som är roligt alltså). Medan man pysslar med A (som i astråkigt) gör man bäst i att påminna sig (ofta!) om varför man gör B.

2. Att känna sig svag är ingen kul känsla. Ända sättet att bli kvitt den är att träna så att man blir stark, right? 🙂 Keep on going!

3. Hur kan träning blir roligare för just Dig? Igår var mitt löppass extra roligt för att jag hade mina nya, snygga hörlurar och grym musik i öronen.