Glad Påsk!
avGlad Påsk från ett strålande Höga Kusten!
Glad Påsk från ett strålande Höga Kusten!
Påskhelgen är planerad att spenderas vid Höga kusten och hälften av det jag packat är träningskläder och diverse tillbehör, kul att få springa någon annanstans ett tag hade jag tänkt, tills jag vaknade upp sjuk. Det var inte en glad morgon hemma hos mig. Men efter visst muttrande har jag nu även fått ner en del myskläder i packningen. Träningshelgen har blivit en bli-frisk-helg (med inslag av påsk).
Har även packat mitt nya gummiband som jag inhandlat. Vilket inte är en så enerigkrävande övning som jag kan ägna mig åt när jag piggat på mig lite och inte längre kan sitta still.
Påskägg ska också påskynda återhämtningen har jag hört…
Glad Påsk!
Jag har kommit på att det finns fyra huvudsakliga anledningar till att jag tycker att löpning är den träningsform som inte går att hitta bortförklaringar till.
Den är förhållandevis billig: Det krävs inga dyra medlemskap eller att man måste sälja bingolotter eller majblommor för att sponsra sin träning. Alla har råd att springa.
Den är inte tidskrävande om man inte vill: En löprunda kan utgå från hemmet och på så vis blir träningen endast så lång som den effektiva träningstiden är. Så snabbt det kan gå helt enkelt.
Den är tidsflexibel: Man behöver inte anpassa sin träning efter bestämda tider utan man kan springa ut närhelst man får en tidslucka.
Den är portabel: Den är inte bunden till en viss position utan är ett perfekt sätt att upptäcka nya platser på. Den tar dessutom ingen plats. Ett par löpardojjor, tights och träningströja får plats i de flesta resväskor.
Med anledning av detta kan man bara anpassa löpningen så att den passar in i ens egen vardag. Det behöver inte vara regelbundna tider utan när det passar bäst.
Träning gör sig dessutom bäst i kombination med en i övrigt hälsosam livsstil, har jag hört. Ett annat dilemma för mig och säkert många av er.
Därför tänkte jag att jag skulle dela med mig lite av hur mitt liv ser ut.
Jag tror nämligen att mitt liv i många aspekter ser ut ungefär som era liv och därför kan det vara roligt för er att se hur jag hittar tid till träning, mat och hur jag försöker jobba för att undvika dessa jäkla godsaksfällorna som lurar överallt.
Jag ska visa er hur två olika dagar kan se ut. En ledig dag och dag med arbete.
Vi börjar med den lediga dagen.
Lediga dagar är för mig väldigt värdefulla dagar som oftast är sprängfyllda med både saker man måste göra, saker man vill göra och saker man borde göra. Det kan vara allt från att uträtta ärenden som man samlat på sig, städa huset, sköta trädgården, spendera tid med barnen, spendera tid med sin sambo, spendera tid med vänner, hälsa på mamma, pappa, syskon. tvätta, åka till bilverkstaden, shoppa, resa, klippa sig.
Ja ni ser aktiviteterna slåss om tiden och man vill inte kompromissa bort det man gillar i livet.
Såhär såg min senaste lediga dag ut.
Jag vaknade osedvanligt tidigt precis som de flesta andra som är stolta ägare till sånna här skrotisar.
Dagens planer var många och jag gav mig därför ut på en löprunda redan på morgonen för att sedan ha hela dagen till förfogande att göra annat på.
Väl hemma blev det en snabb men mysig frukost med familjen innan jag gav mig iväg till Chris på Lighthouse tattoo för att tatuera mig. Att ha fått in en frukostvana är så skönt. Det är gott med frukost och det känns att man får en energifylld start på dagen.
När det var färdigt var det snabba ryck hem för att laga lunch. Jag var superhungrig och behövde ett recept som var tillräckligt snabbt, enkelt och gott för att undvika att åka drive thru på Mc Donalds. Ett recepttips ifrån Simon räddade mig och jag lagade en mättande lunch som hela familjen tyckte om.
Ris, kyckling, paprika, broccoli, lök, bambuskott, vattenkastanjer, kokosmjölk, röd currypasta och vatten.
Efter det passade jag på att ta med mina två minstingar på en cykelutflykt till lekparken, gratis motion.
Fixade några hushållssysslor när jag kom hem. På eftermiddagen/kvällen passade jag på att träffa några vänner. Vi lagade mat och spelade spel. Godispåsen var framme och det fick bli bara några bitar istället för vanligtvis hela påsen 😉
När jag sedan kom hem somnade jag gott och kände mig nöjd med dagen.
Så kan en helgdag se ut för mig, frestelser och full fart. Men även vardagen lider av tidsbrist och bjuder på frestelser som är allt för många för att kunna tacka ja till alla.
Såhär såg till exempel dagen idag ut för mig.
Vaknade.
Idag var det dags för fotografering på jobbet och på ett ögonblick så blev morgonen kaos, barnen var vilda, jag blev sen och hann inte med att fixa håret.
Svischade in på jobbet prick klockan 08:00 och dagen drag igång med buller och bång. Frukost vid skrivbordet.
Vidare till fotostudion med bästa team Dalarna. Smile to the camera.
I och med fotografering så fick det bli även lunch vid skrivbordet. Kämpar mig just nu igenom årets ekonomiarbete med blod, svett och tårar.
Sliter mitt hår lite och vill egentligen bara äta lite tröstgodis.
Sen är ju påsken på intåg och vips så stod där ett påskägg på skrivbordet. Till mig från Humana. Frestelse nummer ett dyker upp mitt under näsan på mig.
På eftermiddagen är det dags för påskfika på kontoret och vi har bjudit in alla våra kunder till detta event. Såklart bjuder vi då på påskbakelse och godis. Frestelse nummer två och tre. Jag står emot.
Väl hemma när klockan är närmare 18:00 så är jag vrålhungrig efter att ha sett alla godsaker hela dagen. Ikväll var jag oförmögen att tänka ut något snabbt och nyttigt så jag lagade makaroner och falukorv. Inte det bästa men hey jag hoppade precis över både påskägg och påskfika.
Snabbakade (efter önskemål) chokladbollar med barnen innan det var dags att stoppa dem i sängen. Frestelse nummer fyra. Jag avstår att smaka.
När alla barn är nerbäddade i sina sängar, disken undanplockad och leksaker är bortplockade lockar soffan och den där jättestora godispåsen (frestelse nummer 5) som vi köpt till alla små påskkärringar mer än någonsin.
Men det är nu jag snörar på mig skorna och ger mig ut på en kvällsrunda istället. Och som jag är nöjd över mitt val när jag kommer hem och känner mig fräsch, frisk och otroligt duktig.
Ungefär såhär ser mina dagar ut det gäller att hela tiden göra aktiva val vad gäller vilka frestelser man väljer att falla för och hur man prioriterar tiden. Jag är ännu väldigt ovan att göra de val jag gör under den här resan. Men jag känner definitivt att jag blivit mer energifylld och jag mår sjukt bra.
Med stormsteg mot New York.
Förra veckan signalerade Johanna att hon fått lite känningar på insidan av knäet vid några längre distanspass. För att ta det säkra före det osäkra och inte enbart dra ned på passens längd la vi in ett rent löpstyrkepass igår. Jag gick igenom ett par övningar som tillsammans bildar ett helt löpstyrkepass på gymmet. Syftet är att komplettera med de övningar och moment som är svåra att få till utomhus eller hemma och som Johanna behöver för att hennes kropp (t ex knän) ska bli starkare och hålla för den belastning som snabbare löpning kräver.
Johanna är i BRA form men det är några små, viktiga funktioner som behöver stärkas. Framför allt handlar det om stabilitet kring höfterna som i sin tur skapar förutsättningar att stabilisera knäet på ett bra sätt. Ordet ”knäkontroll” förekom nog ett par hundra gånger under gårdagens pass. 😛
Så här ser programmet ut som Johanna tränar en gång/vecka fr o m nu:
Uppvärmning, 10 min jogg
Enbensknäböj 2×20/ben
Benlyft åt sidan i stående (med gummiband) 2×20/ben
Utfallssteg (steg bakåt + tåhävning + steg framåt), vikt 5-10 kg 3×10/ben
Skivsstångsserie (Sex reps av varje; djupa marklyft, djupa mark + axeldrag, knäböj, framåtfällningar, rodd) x4
Höftlyft med bensträck, 3×16
Variant av sidoplankan (det Johanna gör på bilden ovan) 2×20
Mötte upp Simon för lunchträning idag då vi skulle gå igenom olika löpstyrkeövningar som jag kan fokusera på. Inte så jobbigt, ganska segt och långsamt tänke jag. När jag efter 60 minuter tittade mig i spegeln var jag dyngsur i svett och alldeles skakig.
Tre gånger i veckan ska jag nu göra övningar fokuserade på knä- och höftkontroll och en gång i veckan köra ett helt pass med olika löpstyrkeövningar, allt från styrkeövningar med skivstång till övningar som fokuserar betydligt mer på balans och kroppskontroll. Och sen löpningen också såklart!
Känner mig väldigt taggad att få till de där övningarna nu och bättra på balans och styrka! I morgon ska det shoppas gummiband som jag kan fästa på lämpligt ställe (eller lämplig person) för en av mina övningar.
Och på tal om att shoppa köpte mina fantastiska vänner den här underbara träningsväskan till mig som fick följa med mig till träningen ikväll! TACK!
Generellt skulle jag beskriva mig som en positiv person och jag försöker att se saker från den ljusa sidan. Men är det någonting som kan få mig på riktigt dåligt humör så är det antingen att skada sig eller att bli sjuk då det resulterar i att jag inte kan träna.
Jag har på mina längre pass (75 minuter) börjat att känna av mitt ena knä. De korta passen går utmärkt och när jag försöker hålla tekniken i enlighet med alla de övningar, tips och tricks som Simon har hjälpt mig med märker jag direkt att det gör mig snabbare. Det är just de där längre passen då mitt knä inte riktigt vill lika mycket som huvudet.
För att undvika någon skada så kommer jag att lägga ytterligare fokus på löpstyrka i mitt träningsupplägg. Imorgon ska jag möta upp Simon på SATS för att gå igenom övningar som jag kan göra för att stärka upp mina knän. Helt ärligt känns det fruktansvärt frustrerande att inte kunna springa på så som jag vill, men nu får jag helt enkelt ta mig i kragen och fokusera på löpstyrkan!
Förövrigt så överlevde både jag och fantastiska Sanna torsdagens backintervaller, och så här glada var vi efter att ha besegrat den där fruktansvärda backen, åtta gånger!
Äntligen samlades trion som tillsammans driver den här bloggen. Tidigare har bara Simon haft förmånen att träffa oss båda, men aldrig samtidigt.
Jag och Johanna hade hittills endast kunnat följa varandra genom bloggen och andra sociala medier. Men nu var det alltså dags.
Alla tre. Tillsammans. Samtidigt. I backintervaller.
Hade du frågat mig för bara tre månader sedan så hade jag antagligen föreslagit andra förhållanden att träffas på, men idag kändes det helt rätt att det skulle vara under ett hårt träningspass.
Det är vår gemensamma nämnare. Vi ska träna hårt på varsitt håll och tillsammans, vi ska pressa ur varenda gnutta av den här upplevelsen och vi ska njuta av att korsa mållinjen i central park och känna oss nöjda med våra insatser.
Dagen idag blev precis enligt förväntan, Johanna var precis så sprallig, glad och härlig om jag hade förväntat mig och passet var precis så gristungt som jag trott.
Backen kändes under de sista omgångarna milslång men vi kämpade. Vi fokuserade igenom löpskolningen för att slipa tekniken. Sida vid sida studsade vi fram i övningar som ibland kändes så tokiga att vi skrattade gott åt oss själva. I åtta plågsamma omgångar besegrade vi backen, nonstop full fart upp, jogg ner, full fart upp, jogg ner, full fart upp, jogg ner ja ni fattar. Det var tungt. Mot slutet var blodsmaken inte långt borta men bara genom att känna hur Johanna gav järnet och vägrade ge vika för backen och samtidigt höra Simons peppande och tekniska råd fick även mig att bita ihop ordentligt och köra hela vägen.
Det är sånna här pass som vi kommer att tacka oss själva för i framtiden. Här sätter vi verkligen både vår mentala och vår fysiska styrka på prov och efteråt har vi blivit ett steg starkare i varje kategori.
Tack för idag Johanna och Simon det var FANTASTISKT (jobbigt!) 😉
Uppvärmning, löpskolning, teknikträning & tips och därefter 8×100 m brant backe med fokus på högt jämt tempo. Jag känner mig nöjd med dagens PTduo-pass med Sanna och Johanna. De fick till bra löprörelser under teknikträningen och gav verkligen järnet under backintervallerna. Härlig energi och kämparglöd. I like!
Det här med vanor…
Sanna hade ett motigt pass härom dagen men var i samma stund inne på att ”ta nya tag i morgon”. Det är ett bevis på att hon går framåt i sin livsstilsförändring. Det kommer alltid träningspass eller dagar när kroppen eller de yttre förutsättningarna inte är på topp. Då räcker det gott med att bara genomföra och inte ställa högre krav på träningsupplevelsen än så. För att få uppleva flow behöver man kontinuitet i träningen och då är de där passen som man genomför trots att man inte ropat halleluja jätteviktiga. De passen är lika mycket en del av helheten som de lätta, snabba och sköna passen då kroppen jublar. Det är i våra vanor, d v s kontinuitet i beteenden, som vi skapar dem vi är. Glöm inte det. 🙂 Jag börjar ofta dagen med yoga (ja, det är faktiskt sant. Jag är inte alltid så peppad innan jag börjar men alltid nöjd efteråt!). Kanske för att jag vill skapa en lite lugnare version av mig själv? Ett par solhälsningar och några andra sköna rörelser eller det som känns rätt för stunden. Fokus på andning. Ibland sitter jag bara och mediterar en stund. Det är en bra motvikt till all pulshöjande träning och min fullspäckade vardag. Pröva gärna själv om du tror att det kan ge dig något.
Ett tips är att lyssna på ”Devi prayer” (albumet heter Anthony Robbins’ Sacred Blessings) och finns på Spotify. Det är såå fint och rogivande och spåret är ca 20 min långt, en perfekt inramning för morgonyoga, tycker jag. 🙂
I början av veckan av var jag i Helsingborg på uppdrag av en löpklubb och höll workshops i löpteknik och löpstyrka. Hann även med en fantastisk löprunda längs med strandpromenaden mitt i stan, benen var lätta och himlen klarblå. Det var definitivt ett tillfälle av flow. Tummen upp för Helsingborg!
I skrivande stund ska jag strax ge mig av till Årstaviken och möta upp Sanna och Johanna. Det är dags för första passet med dem båda samtidigt. Ett löp-PT Duo kan man säga. Backintervaller står som sagt på programmet och jag hoppas de är lika laddade som jag är.
En rapport från passet kommer senare!
Igår stötte jag på min första motgång sedan jag antogs till denna utmaning.
Jag har hittills känt mig motiverad, pigg och alert hela vägen.
Likaså igår morse när jag slog upp ögonen alldeles för tidig för en söndagsmorgon (tack mina sjukt morgonpigga barn <3). Denna morgon var hela familjen hemma. Jag bestämde mig för att passa på att göra mitt löppass redan innan frukost för att sedan ha hela dagen till förfogande.
Jag snörade på mig dojjorna och kom ut och möttes av isande kyla och snålblåst. Jag började jogga i långsamt tempo. Benen kändes lagom tunga, som de brukar de första fem minuterna.
Fem minuter senare kändes de ännu tyngre, jag frös ordentligt. Jag hade klätt mig alldeles för dåligt. Vinden knuffade mig bakåt samtidigt som den kastade hårda stänka av snöblandat regn rakt i ansiktet på mig upprepade gånger.
Mina ben var som förtrollade till istappar som vid varje stöt ner i marken var redo att krossas. Jag kände mig motarbetad av naturen och började tänka negativa tankar. Energin sjönk till noll och det slutade med att rundan blev betydligt kortare än planerat.
Besviken på mig själv vände jag hemåt.
Imorgon kör jag strumpbyxor under tightsen för att hålla värmen och då kan inget stoppa mig!!
Ny energi och nya tag helt enkelt.