Vecka fyra på träningsschemat kickar igång idag. Det innebär att det är dags för mig att gå från tre löppass per vecka till fyra.

Vädermässigt känns det som om vi är så långt från Juni och sommar som man kan komma, men börjar man räkna dagarna till vi står på startlinjen i Central Park så är vi snart där. Det betyder helt enkelt att det är dags att fokusera lite mer, kämpa lite hårdare och få till det där förbenade löpsteget som jag kämpar och sliter med.

Vecka fyra bjuder på:
Distanspass (5-7 km)
Backintervaller med Sanna (!)
Långdistans (50 min lugnt tempo, 10 min måltempo och 15 min lugnt tempo)
Distanspass (5-7 km)
+ löpskolövningar och löpstyrka

Lace up ladies nu kör vi!

Sugen på att ta ut dig? Gå på Box.

Vi kallas ofta besatta, ibland hurtiga och någon gång även tråkiga. Men vi älskar träning och det mesta som hör därtill. Min träningskompanjon i vått och torrt Amanda och jag hade bestämt oss för att starta lördagen på bästa möjliga sätt. I vår värld var det denna helg 60 minuter Boxning på SATS.

Taggade till tänderna satte de 60 minuterna igång. 60 minuter som snabbt visade sig vara de mest brutala på länge. De fylldes med uppercuts, högerkrokar och sparkar mixat med svett, svordomar, skrik och en massa skratt.

Vi var minst sagt mörbultade när vi var klara. Men glada. Och energiska (i sinnet). Idag kan jag inte lyfta mina armar. Så vill du maxa, ta med dig en vän och boka in ett boxningspass.

Nu ska armarna och jag bege oss ut och springa, de kommer fladdra efter mig i fartvinden.

Happy Sunday!

Vardagsmat, ordet används för att beskriva vad man brukar äta till vardags. Men jag har även hört det i sammanhang där man ska förklara att något är enkelt. Typ, ”Det där fixar jag lätt, det är vardagsmat för mig”.

Hur kan man göra en sån dålig liknelse? Vardagsmat är inte enkelt. Vardagsmat är tamejtusan bland det svåraste jag vet.
Eller är det bara jag som har svårt för detta?

För mig behöver mat uppfylla kriteriet att vara riktigt gott varje gång jag äter. Är maten bara halvgod äter jag mindre mat och blir därmed hungrig ganska snabbt därefter och börjar då skåpäta istället.

Men att hitta riktigt god, bra, mättande och snabb mat är sjukt svårt.

Vad brukar ni äta till vardagsmat?
Kan inte alla snälla skicka era bästa tips och recept på den perfekta vardagsmaten?

Tack på förhand.

.

Idag rockar vi sockorna för att hylla olikheter.

Vi är alla olika – men alla lika värda.

Det blev dessutom en runda i riktigt pissväder i mina rockiga sockor. Men man kan ju inte bli mer än blöt så det är väl bara att kämpa på.

God Morgon!

Jag har haft två fartfyllda veckor som resulterat i att jag ser lite ut som en panda. Men nu är det fredag vilket betyder att helgen är nära! Ikväll är det fredagsfys i form av BodyPump och imorgon väntar lördagsgodis och Box. På söndag har jag beställt fint väder då jag beger mig ut för 8 kilometer distanstempo.

Nu väntar nybryggt kaffe och frukost!

Trevlig helg!

I veckan slog jag äntligen till. Nike Flyknit Zoom Agility. Nu är de små monstrena mina och imorgon ska de invigas på BodyPumpen!

Sen jag köpte dem har jag tittat på dem och beundrat dem lite längre än vad som är normalt, men de är fantastiska. Det var lite kärlek vid första ögonkastet, och när jag provade dem kunde jag inte motstå dem. Dämpningen känns bra och greppet känns super, imorn ska de testas!

Nu är förrådet av träningsskor komplett, till löpningen fungerar mina Asics Gel Nimbus 15 fortfarande strålande och till traillöpningen håller jag fortfarande på att springa in mina gyttjemonster Salomon Speedcross 3, hela skofamiljen är nu samlad.

”Viktigt med bra skor” har jag fått höra sen jag var liten. Tog det kanske på lite väl stort allvar… Men åh vad kul jag tycker det är med träningskläder, skor och tillbehör!

Det var ett nybörjartips som jag inte hann få med i sändningen igår men som troligen är det allra viktigaste för att upprätthålla träningsmotivationen och en ny löptränngsvana. Forskningen säger också att det är den enskilt viktigaste faktorn för att komma igång med fysisk aktivitet. Det stavas ”socialt stöd”, d v s att ha back-up från vänner och familj, en träningskompis, coach eller en PT som finns med i bilden och maximerar sannolikheten att passen faktiskt blir av. 🙂

Mitt bästa personliga stöd när det handlar om löpning är den här killen. Elviz! Han är två år gammal och gör utan problem kilometern på 2 minuter blankt. Det ni! Tillsammans innehar vi det svenska rekordet på 1000 m barmarksdrag, en sport där man springer med sin hund i en expanderlina. Han drar alltså mig och jag springer allt jag har, enkelt förklarat. Det är i allra högsta grad jag som är den begränsande spelaren i vårt team, jag har en bra sparringpartner i löpspåret om man säger så…

Vi springer dagligen ihop och han påminner gärna husse redan vi 07.00 att det är dags att ge sig ut. Det kan vi kalla ”socialt stöd”. 🙂

Efter att ha spanat in Simons TV-framträdande så kunde man lugnt konstatera att jag är den typiske nybörjaren. 🙂

”Konditionen anpassar sig oftast snabbare än vad våra senor gör, och det är vanligast i senorna och senornas fästen som skadorna kommer. Så man får skilja på vilken upplevd kondition man har, det är inte alltid den stämmer överens med hållfastheten i kroppen. Varför man inte ska gå ut för hårt innan senorna har anpassat sig.”

Så spot on.

Men jag är ju långt ifrån ensam om att agera såhär. Vi verkar vara ett gäng som instinktivt går ut för hårt. Vi är otåliga och vill ha snabba resultat.
Men hörrni, ska vi inte enas om att vi lyssnar på Simon som faktiskt är ett riktigt proffs vad gäller löpning och vet vad han pratar om när han säger att det är viktigt att vi inte går ut för hårt?
På det viset kanske vi alla fortfarande är hela när vi nått fram till de sköna löprundorna i de ljumma sommarkvällarna som kan avslutas med ett härligt bad i någon sjö. Det ser vi väl fram emot? Eller hur?!

Något annat att se fram emot (med lite skräckblandad förtjusning) är att äntligen få träffa fröken Nargell. Tjejen som jag ska kampera ihop med i New York, hon som går igenom den här resan tillsammans med mig och som jag ska stå med på startlinjen i central park om 88! dagar. Hon verkar vara en sån fantastiskt go tjej, full med fart och fläkt. Jag ser verkligen fram emot att äntligen få träffa henne så mycket att det till och med känns okej att de ska ske i backintervaller.

Annars kan jag tycka att backintervaller är ett ruskigt skrämmande ord och jag räknar med att det blir träningsvärk deluxe i flera dagar efteråt. 😉

Förövrigt sitter jag just nu med det årliga ekonomiarbetet på jobbet och idag valde jag att stanna kvar ett par timmar extra för att hinna med allt som ska göras. När jag var på väg hem kändes hjärnan som ett klibbigt tuggummi, helt slut. Men istället för att slänga mig i soffan slängde jag på mig löparkläderna och sprang ut på en behaglig runda tillsammans med denna pingla.

Trevligt avslut på kvällen. Ha det så bra allesammans.

Vi hörs.

God morgon! Trevlig start på dagen med besök i Aftonbladets morgon-TV. Snackade löpning, nybörjarmisstag och tekniktips. Kolla in det vettja! 🙂 Klicka på bilden så kommer du till klippet. Ha en bra dag och lycka till med löpning! 

Min medresenär/mästarinna/medvinnare i det här äventyret är ju Sanna Eriksson som alla förstått vid det här laget. Vi bevakar varandras utveckling, vi följer varandras instagram-liv och vi får regelbundna uppdateringar av vår gemensamma löpcoach Simon. Vi gör det här tillsammans. Saken är bara den att vi har aldrig träffats. Vi har något av ett distansförhållande kan man säga. Distansförhållande eller ej så är vi ett team och jag blev så imponerad igår när jag såg att Sanna kört 10 kilometer, bara sådär liksom (medan jag åt semlor). Vilken prestation! Och vilken tid! Det är helt fenomenalt!

Nästa vecka ska vi äntligen ses. Tillsammans ska vi ta oss an backintervaller och det ska bli så kul att springa tillsammans och peppa varandra!

Så dra med dig en kompis och ge dig ut och spring!