”Almedalen Debatt”?

Nej, ”Almedalen Buskis”.

”Man måste våga ta debatten”, sägs det. I SVT:s fall handlar det snarare om att våga HA debatten. I gårdagens ”Almedalen Debatt” lyste nämligen huvudnumret med sin frånvaro. Programledaren Kristina Hedberg sa hej och sen hej då, det var allt.

I stället hamnade vi i en märklig twilight zone av ett mysigt P4-program korsat med valfri nyårsrevy.

För inte kan man väl kalla Erix Blix puttriga intervju med Göran Hägglund för debatt?

Och man kan verkligen INTE kalla Göran Gabrielssons halvtaffliga imitationer – som pågick före, under och efter partiledarintervjun – för debatt.

Man kan heller inte kalla det roligt.

Politik kan absolut skojas med. Amerikanska ”The daily show” och ”Tankesmedjan” i P3 är två bevis på det. Och Soran Ismail gjorde ett bra försök som sidekick i Karin Hübinettes talkshow. Men vass satir verkar inte ha kommit upp som förslag på ”Almedalen Debatts” spånmöten. I stället verkar de ha tyckt att höjden av skojighet var när Bosse Parnevik imiterade Olof Palme för 30 år sedan.

Att låta Göran Gabrielsson ägna halva programtiden åt att imitera Leif GW Persson, Carl Bildt och Sören Holmberg visar inte bara att programmet inte tar svensk politik på allvar, utan ännu värre: de tar inte tittarna på allvar.

”Vi har inte så mycket programtid” sa Erik Blix när Göran Hägglund skulle berätta om vad KD gjort för avtryck.

Nähä. Jag har ett förslag på hur ni får mer – kicka Gabrielsson.

Jag undrar hur humorinslagen ser ut i morgon när det är Sverigedemokraternas tur. Uppblåsbara järnrör och högläsning från Avpixlat?

Det blir en utmaning att ta sig an ett parti var åsikter och handlingar kan vara skrattretande men verkligen inte är något att skoja om.

I kväll tittar jag, mot bättre vetande, återigen på ”Debatt Almedalen” i SVT 2 20.00.