Han kämpar ändå på, kungen, det får man ge honom.

Men jubileumsintervjun gjorde mig ändå lite sorgsen.

Man hann känna ganska mycket under den timslånga intervjun och retrospektiven ”Kung i 40 år” som SVT sände i går.
Reporterns och producenten Sara Bull varvade sin intervju med bilder ur arkivet. Känslan direkt efter är medkännande och ett visst sting av sorgsenhet.
Det var härligt att se längre stycken av intervjuer han gjorde som ung, hipp prins, under studietiden, den stiliga joggarprinsen. Smart verserad modig och uppriktig som ung. Den oförstörde coola man med självförtroende. Tycktes klok, modig och verserad.
Men så börjar han efter hand uttrycka missnöje med pressen. Idiotiska frågor av journalister som frågar om han läser tidningen på morgonen. En suck över att få frågor av det slaget som kändisar alltid får. En suck som blir allt tyngre, som börjar sätta sig i honom, prägla honom. Den lugna, coola katten blir alltmer cynisk, ögonen ser ledsnare ut och börjar förmedla misstroende, orden blir alltmer försiktiga.
I Sara Bulls nygjorda intervju ser vi att resan klar. Där sitter en man som inte vill svara på frågor, som tar sådana otroliga omvägar i sina svar att de blir obegripliga. Om han ens svarar alls.
Där är en människa som under åren malts ner till… något annat.
”Ångrar du någonting”, undrar Bull. ”Inte ett smack”, säger kungen, men medger att han nog tycker att hans gärning varit lite för ”sporadisk”, att han velat göra en djupdykning inom något (miljöfrågor). Han låter oss förstå att alla grejer han utsätts för nog inte är så spännande eller kul (”Det kan vara hur jobbigt som helst, det behöver man inte vara nån Einstein för att förstå, eller hur?”), att han ibland måste kämpa för att låtsas vara intresserad, och jag tänker på den oändliga trista skit han måste ta del av hela tiden, hur det måste urholka honom i paritet med pressens cyniska hantering av kungalivet.
Jag känner med honom, den motvillige monarken. Som när han väl försöker skoja och vara ironisk framstår som oförskämd. Han som tydligt hyser ett brinnande hat mot pressen men som står ut.
Ämbetet har slipat ner honom, men han stretar på, en bruten man med mycket driv, med en stolthet och känslighet, på en omöjlig kungasits.

I kväll missar jag inte ”Idol”.

 

KLAS LINDBERG

HE!

Sara Bulls intervju var helt okej och historien snyggt berättad.

EH?

Ingen tv-kanal sände valvaka. Trist.