Kritiken mot SVT Flow har varit relevant. Vad är sajten egentligen till för? Kunde inte samma program legat på SVT Play? Jag håller med, men mig har de ändå fångat – med humor.

”Full patte” med systrarna Kronlöf och charmiga  australiensiska ”Please like me” har – med rätta – hyllats av kritiker och tittare.

Men jag vill också slå ett slag för ”Miranda” – klassisk situationskomik med edge.

Vid första anblick känner man sig förflyttad till 80-talet. Liveskratt och dratta på ändan-humor känns helt enkelt lite passé i dagens mockumentära komediklimat.

Men väldigt snart släpper jag slapstick-fobin och börjar nästan se fram emot nästa gång Miranda Hart ramlar in i klädhängaren eller fastnar i en alldeles för liten plaststol.

För det finns så mycket avväpnande charm i denna personliga serie att bara det är nog. Men framförallt är några av skämten så hysteriskt roliga att man skrattar rakt ut.

Lena Dunham fick utstå kritikernas hån för sitt utseende när de hävdade att det var ”orealistiskt” att hennes rollfigur i ”Girls” hade så snygga pojkvänner.

Miranda Hart – som är 1,85 lång och kraftig – har inte heller besparats. En tv-kritiker kallade henne ”en mänsklig stegosaurus, enorm och enormt oattraktiv”.

Och däri ligger det moderna. Miranda vägrar att enbart driva med sig själv så som kvinnor alltid gjort och be om ursäkt för sitt utseende. Det görs ingen grej av att Mirandas ”love interest” Gary (Tom Ellis) är vrålsnygg. Han bara ÄR det. Väldigt befriande. Och ett rejält långfinger åt den elake kritikern.

Miranda Hart gav också ett omedvetet långfinger till Andersson/Adelsköld-debatten om huruvida kvinnlig stand up drar publik: tidigare i år sålde hon ut O2-arenan i London med sin stand up-show.

I kväll tittar jag på ”EU-val 2014: Valvaka” i SVT1 20.00. Känns tryggt att det är Camilla Kvartoft som är programledare.