Nytt är inte alltid bäst.
Sommaren skarpaste serie är en repris.
Men vilken repris det är.
Världens bästa tv-serie är inte gjord ännu. Något fantastiskt väntar alltid runt nästa hörn. Den ultimata tv-serien sänds alltid imorgon, oavsett vilken dag det är. Det må låta onödigt hårddraget, men är samtidigt en fullständigt nödvändig tanke för att hålla intresset uppe. Varför ska man annars fortsätta titta? Varför ens göra nya program om det som redan gjorts nu har varit så fantastiskt? Varför inte nöja sig med det göttiga man redan sett och älskat? För att man alltid vill ha mer. Nytt, bättre, snyggare, modernare. Men måste det alltid vara så? Samtidigt är det ju inte bara litteratur och skivor som med rätta klassikerstämplas. Detsamma gäller i allra högsta grad tv-serier. För sommaren 2014 är den bästa serien på vanlig tablå-tv inte ny, utan en repris. ”The shadow line” (SVT2) sändes för första gången härom året. Den hyllades av såväl kritiker som tittare och i sommar har den rullat igen.
Att se den igen är som att läsa om en bok man älskat och hitta nya saker man missade första gången.
För Hugo Blicks kolsvarta berättelse om engelska knarkbaroner, korrupta poliser och iskalla lönnmördarfarbröder är utan tvekan en klassiker som tål att ses om gång på gång. Så många trådar, så många detaljer, så många smarta sidospår att man knappt vill blinka av rädsla för att missa något.
Grunden är enkel, men vändingarna imponerande många – och smarta. Kommissarie Jonah Gabriel kommer tillbaka till jobbet efter en skottskada som fått honom att tappa närminnet. När en stor knarkboss hittas mördad i en bil tar Jonah fallet och märker snabbt att allt fler trådar leder till hans egen poliskår. Sista avsnittet gick i går, och för er som inte sett det än vill jag inte förstöra något. Men det brittiska noirdramat har ett av de bästa slut jag sett sedan Vic Mackey vandrade ut ur bild i ”The shields” sista avsnitt. Så intensivt att man knappt kan andas. Och så utsökt deppigt.
Se det som en rekommendation.

Söndag 17 augusti tittar jag på ”The honorable woman” (HBO Nordic).

Hurra!
”Sommarkväll med Rickard Olsson” (SVT1). Programmet är inget vidare. Men Olsson är ett sant tv-ess, oavsett sammanhang.

Nja…
”Sommarkrysset” (TV4). Som att drunkna i rosa sockervadd. Påfrestande.