”Mordet” lyckas väcka känslor.
Men tyvärr är det inte bara händelserna som skildras som man känner obehag inför – utan i viss mån även själva programformatet.

 

 
Programserien i TV3 går alltså ut på att historierna om verkliga svenska mordfall ska berättas i dramadokumentärer, utifrån offrens perspektiv.
Intervjuer och visst arkivmaterial varvas med rekonstruerade scener med skådespelare, där dialogen har skapats ”baserat på förundersökningen och i samförstånd med de anhöriga”.
Formatet, som ska ”ge offren en röst”, sticker ut som ett av vårens mer originella – men att TV3 satsar på det är samtidigt inte konstigt alls.
Vi svenskar är ett kriminalgalet folk, ”true crime” är stekhett, och TV3 har en anständig kriminaltradition i bagaget att spinna vidare på.

 

 
Men det här är en balansakt, förstås. En både etisk och tonmässig sådan.
Premiäravsnittet, om mordet på den unga mamman Anna Norell 2005, var på det stora hela den kombination av krypande olust och vem gjorde det-spänning som TV3 verkar ha varit ute efter.
Och visst drevs man till att sitta kvar till slutet – trots taffliga tillbakablickar i onödigt smäktande toner och en dialog grundad i spekulationer, som kändes ganska diskutabel. För det är onekligen känslomässigt verkningsfullt att låta oss tittare få bekanta oss mer med offren än vad som är standard i gängse kriminaldrama.
Kanske skulle det till och med kunna kallas för moraliskt att lyfta fram ett mordoffers liv och personlighet i en genre där anonyma (helst kvinnliga) kroppar så ofta passerar revy som rekvisita.
Men här är inte fingertoppskänslan tillräcklig för det, och avsikterna känns faktiskt lite dubiösa.
”Mordet” balanserar snarare – precis som den dödsannonsinspirerade kampanj som har marknadsfört programserien – någonstans på gränsen mellan att vara frånstötande snaskig och att väcka ett instinktivt intresse av det lite morbida slaget.
Det är tv som förvisso berör och får en att känna. Men samtidigt lämnar en lätt smak av exploatering i munnen.

 

 

I kväll: ”Deckarna” i SVT1.

 

 

 

Jo…
”Familjer på äventyr” (SVT1) kan bli trevligt att följa medan man själv springer runt i ekorrhjulet.

 

Zzzz…
”Farmen” (TV4). Det är stört omöjligt att bry sig om det här tarvliga livet på landet.