Gina Dirawi gjorde rätt i att inte smida medan järnet var varmt.
”Ginas show” var värd att vänta på.

 
En talkshow med Gina Dirawi hade säkert blivit bra.
Bra – men väldigt bekant (även om den sedvanliga, folkkäre farbrodern hade varit utbytt mot en ung kvinna). Och det är ett bevis på Dirawis singularitet, att hon tackade nej till det säkerligen smickrande erbjudandet om att göra en egen talkshow i SVT – när hon var som allra mest omkramad och eftertraktad efter Melodifestivalen och Kristallenvinster – för att i stället ta några djupa andetag, och klura på vad som skulle kunna passa henne bättre.
Det blev ”Ginas show”; en fejkdokumentär om hur tillkomsten av talkshowen hon aldrig gjorde hade kunnat se ut.
Dirawi och flertalet inhoppande kändisar spelar varianter av sig själva, medan andra roller görs av skådespelare.

 
Idén, som tillskrivs Edward af Sillén, är förstås inte helt ny.
Vi såg en liknande produktion i SVT redan för tio år sedan, i ”Ulveson och Herngren”; en lysande serie som på sin tid kanske låg lite för långt i framkant för sitt eget bästa.
Men idén är bra. Och det är utförandet också.
Produktionen är snygg och känns aktuell, och att Dirawi själv har varit med och utvecklat idén – och petat en hel del i manus – gör att det hela känns personligt. Situationerna må vara fejk, men tilltalet är Dirawis autentiska.
Det är ungt, bitvis lite omoget. Men det är hennes eget, och det är det som har gjort henne till en unik röst i svensk tv.
Och i ”Ginas show” är hon dessutom omgiven av en massa andra roliga människor.
Johanna Wilson har väl den mest tacksamma rollen som skarp producent, men håll också ögonen på Karolina Wedin som assistent med grå mus-uppsyn. Vilket minspel.
Och det är alltid festligt att se kända människor spela uppblåsta versioner av sig själva.
Peter Magnusson och Anna Blomberg är två av många ess här, men allra roligast i de tre avsnitt jag har sett är Lasse Kronér, som spelar en viktig roll som Ginas talkshowrival; en go gubbe med ett allvarligt fall av otyglad hybris.

 
I kväll: ”Fortitude” i SVT1.

 
Klassigt
Netflix sprillans nya, fängslande dramathriller ”Bloodline” lämpar sig utmärkt för en helgs strecktittning.

 
Dassigt
Ingenting är super i taffliga superhjälteserien ”Powers” (Viaplay).