Lördagskvällen i SVT1 blev en riktig metaupplevelse.

Först Lasse Kronér som käck programledare i ”Smartare än en femteklassare” och direkt därefter Lasse Kronér som ”Lasse Kronér” i ”Ginas show”.

Fast frågan är ju om någon av dem är den ”äkta” Kronér. Att programleda ett sömnpiller av ”Smartare än en femteklassare”-kaliber torde kräva minst lika stor skådespelartalang som att spela en förvriden version av sig själv i en mockumentär.

”Ginas show” följer i fejkdokumentärens klassiska spår. På svenska har de starkaste serierna i genren varit ”Ulveson och Herngren” och ”Allt faller”. Än så länge har ”Ginas show” inte riktigt nått de seriernas höjder, men har ändå starka – och egna – kvaliteter.

Att serien har full tillgång till alla SVT-profiler gör litegrann att det känns som en firmafest, men vad gör det när man exempelvis får se helylle-André Pops bete sig som ett svin. Eller en storhetsvansinnig Lasse Kronér, som i serien utmanar Gina om att få en egen talkshow.

Serien har ett skönt tempo, och är varmare än mycket annat i genren. Gina Dirawi är en starkt lysande stjärna som med små medel spelar en, antar man, bara aningen justerad version av sig själv.

En version som man gillar och hejar på, särskilt när hon utsätts för ”lilla gumman”-behandling av männen på SVT.

Musikvalen är klockrena, särskilt förtjust är jag i Mapeis ”Second to none” som sätter tonen i förtexterna.

Och, framförallt, så känns serien ung, utan att för den sakens skull skrämma bort oss gamlingar.

Som den kallhamrade producenten i serien säger om hotet från Lasse Kronér: ”Tror du kidsen bryr sig om en skallig göteborgare som drar ordvitsar?”

Nej, jag tror inte det. Men jag tror absolut att de bryr sig om ”Ginas show”.

 

Sylvia Balac

 

Ja

”Unbreakable Kimmy Schmidt” (Netflix) är inte lika sofistikerad som Tina Feys tidigare mästerverk ”30 Rock” men ändå roligare än det mesta just nu.

Nej

Första helgen utan ”Vinterstudion” (SVT1) och abstinensen är fruktansvärd.