”Peaky Blinders” har äntligen kommit till Sverige.
Och är så snygg att man får dåndimpen.

 
Tv-landskapet har förändrats radikalt, och vi behöver för det mesta inte längre vänta särskilt länge på amerikanska och brittiska serier.
På HBO Nordic kan verkliga entusiaster se de nya avsnitten av ”Game of thrones” samtidigt som amerikanerna. Alltså mitt i natten.
Men det finns fortfarande titlar som faller mellan stolarna.
”Rectify”, till exempel – en unik serie som tillhör gräddan av de amerikanska dramerna – fick vi vänta på i två år, innan den dök upp i Viasat Crime (av alla ställen) i början av april. Och precis som för hundar och barn, är två år en evighet för serieknarkare.

 
En annan höjdare som hamnade på efterkälken, är gangsterserien ”Peaky Blinders” – som hade premiär i Storbritannien för över ett och ett halvt år sedan.
Netflix lade nyligen ut den första säsongen, och i går lades de två första säsongerna ut på C More Play.
Skådeplatsen är ett sårat, smutsigt Birmingham åren efter första världskriget. Cillian Murphy spelar Tommy Shelby; den ambitiöse, krigstraumatiserade, livsfarlige – och livsfarligt karismatiske – ledaren för det familjebaserade gangstergänget Peaky Blinders (som har en historisk förlaga).
Sam Neill spelar den hårdföre, nyanlände kommissarie som gör det till sin livsuppgift att sätta p för Tommy och hans hejdukar.
”Peaky Blinders” är en makalöst stilig – alltså vrålsnygg – serie, vars moderna soundtrack blir ett häftigt inslag i mixen av industriskitiga miljöer, hästar mitt i city och klanderfria gangsterkostymer.
Själv smällde jag av redan när ledmotivet – Nick Cave and the Bad Seeds olycksbådande ”Red right hand” – spelades första gången.
Stort plus också för att man har tänkt till kring kvinnorollerna i en genre där de ofta negligeras, med motiveringar av typen kvinnor-spelade-ingen-roll-på-den-tiden.
”Peaky Blinders” är absolut ett patriarkat, men de kvinnor som är med gör avtryck.
En serie värd att vänta på.
Även om vi inte borde ha behövt göra det.

 

I kväll: ”Frikänd” och ”Fortitude” i SVT1.

 

 

Hihi!
Nu visar C More tv-serieversionen av ”The trip to Italy”. Rob Brydon och Steve Coogan äter, ältar och imiterar, och det är både tramsigt och fantastiskt begåvat.

 

 

Zzzz…
”Gladiatorerna” (TV4). Så mycket muskler, så urbota ointressant.