Energiskt i Umeå.

Hätskt i TV4.

Demokratin slickar sig om munnen.

Valet är runt hörnet och Sverige börjar ställa sig på tå.

Det är jämnt. Resultatet är ovisst.

Det märks på politikerna.

Tv-debatterna kan nu tyckas vara fler än antal omgångar i SHL. De dyker upp på alla möjliga och omöjliga ställen.

I går hamnade jag i en landsbygddebatt i SVT redan på förkvällen. Där stod Gustav Fridolin (som hade behövts i Stockholm och TV4) och Eskil Erlandsson med flera och hade ett intensivt samtal med gott humör. Där fanns Sverker Olofsson vars intensiva debattstil borde kunna lösa Sveriges hela energiförsörjning.

Därpå var det intressant och intensiv rättspolitisk debatt i ”Brottscentralen” i Aftonbladet.

Så till TV4:s stora partiledardebatt i TV4. Stämningen i den en rätt traditionella studion skruvades snabbt upp. Ett bitvis ganska högt tonläge och en hel del prat i mun skapade en osäker stämning.

Där kan man hamna när programledare avbryter en debattör som bara hunnit lägga fram ena halvan av sitt inlägg. Om fingertoppskänslan brister vid ett par tillfällen. Det liknar fotbollsspelares oro när en domare håller in inkonsekvent nivå.

Det är därför Jan Björklund plötsligt ryter till mot Jenny Strömstedt med ett ”Får vi föra en debatt eller?”. Eller Annie Lööf mot densamma: ”Det är ett påhopp utan dess like!”.

Kombinera osäkerhet med slutspelsnerven. Risken är att ”matchen” spårar ur.

Vid några tillfällen var det nära:

”Käbbel! Ta bort de där”, sa Löfven och motade bort Lööf och hennes bunt med papper.

”Jag såg hur du betedde dig”, säger Reinfeld till Löfven.

”Har du hört att jag har fått ordet eller?”, säger Reinfeldt till Romson.

Hätskt. Hett.

Jag gillade dock mycket med TV4:s debatt. Jenny och Anders Pihlblad är skickliga, begripliga och kunniga. Småduellerna med utmaningar var ett smart drag och belyste de ideologiska skillnaderna mellan partiledarna.

Jag gillar framför allt att debatterna nu hopar sig och börjar bilda gäng. Det är kanon för demokratin.

Samtidigt som vi har lärt oss de olika argumenten och motargumenten så blir nyansskillnaderna större och avvikelserna intressantare.

Jag längtar redan till kvällens stora SVT-debatt.

Play!

”11 september: Där flygplanen träffade” – stark dokumentär på snårig tablåtid. Missa inte på SVT Play.

Play?

TV4 – en del ser faktiskt er på Play. Ni kan väl satsa ett par tior på innehållet i tv-pauserna om ni nu ska puffa för dem i huvudsändningen?

Uppsnack och pausanalys räcker inte.
SVT slarvade bort chansen att göra dramatik av partiledaredebatten.

Vilken dundersits. Vilka fantastiska förutsättningar.

SVT hade snyggt tagit hem rättigheterna till jättematchen. Ingen annan kanal fick sända. Stjärnorna var tillgängliga på arenan. Den stora redaktionen, fylld av experter och insatta reportrar, var laddad.
Hur tog då SVT tillvara på detta guldläge?
Och visst fanns där tendenser till kraftsamling från SVT:s sida kring vårens stora partiledardebatt i ”Agenda”. Där fanns lite införsnack i ”Rapport” som sändes strax före debatten. Efter en timmes debatt var det halvtidsvila och ”Aktuellt” tog vid. Där visades ett klipp som inte var en highlight och som inte visade det mest dramatiska – slagväxlingen mellan Reinfeldt och Löfven. SVT:s politiska kommentator i studion fick ett par minuter som hon ägnade åt att berömma SVT:s fiffiga debattupplägg.
Efter debattens slut stod vi tittare kvar med de vanliga frågorna: Vem var vinnare? Gjorde nån bort sig? Vad sades – egentligen? Behovet av guidning, smarta analyser och eftersnack var fundamentalt.
Vad sa SVT? ”I morgon bitti i Gomorron Sverige blir det analyser och diskussioner om kvällens debatt.”
Ridå.
Aftonbladet och Expressen tackade och tog emot och inledde båda pigga direktsändningar med intervjuer från Agenda-studion och från sina egna studior fyllda med expertkommentarer och inbjudna gäster.
Det är ju slött hanterat av SVT. Särskilt som nyhetsredaktionen borde kunna snacka lite med en annan redaktion som producerar sändningar av dramatiska evenemang i ett. Att inte sportens dramaturgi utnyttjas vid dessa tillfällen är för mig obegripligt.
Grundkurs:
Uppsnack med studio, reportage, genomgång av nyckelfrågor, matcher i matchen. Halvtidssnack med experter i studion, intervju med programledarna, kort kommentar från debatthalvlekens huvudperson, analys av vem har övertaget, förutsättningar inför andra halvlek.
Och sedan – eftersnack med partiledarna, sammandrag, analys av debattens höjdpunkter, expertkommentarer.
Och. Så. Vidare.
Hur svårt kan det vara? Och vi tittare skulle få en betydligt mer givande, dramatisk, lärorik och spännande kväll.
Sist men inte minst – in med publik i studion. Ingen tjänar på spel inför tomma läktare.