Är tyskarna för rika och välmående för att bry sig om politik? Den frågan ställer sig Matthias Geis, inrikespolitisk kommentator på Die Zeit, i en analys i senaste numret av tidningen.

Valrörelsen 2009 utspelade sig under en brinnande internationell finanskris. Den politiska debatten präglades av pessimism och osäkerhet inför vad som skulle hända om eurosamarbetet gick i stöpet. Med facit i hand har Tyskland på det stora hela gått stärkt ur krisen. Arbetslösheten är betydligt lägre än för fyra år sedan och tre av fyra tyskar uppger att de är nöjda med sin ekonomiska situation. Oppositionen kämpar för att formulera ett attraktivt alternativ till Merkels förvaltarpolitik – utan någon större framgång, av opinionssiffrorna att döma. Människors politiska intresse verkar ha falnat i takt med att ekonomin vuxit sig stark.

Vissa har beskrivit Angela Merkel som en tysk järnlady, men den impopulära nedskärningspolitiken riktar sig inte längre mot Tyskland. I stället är det krisekonomierna i södra Europa som ska saneras och stramas åt. ”Merkel reformerar där hon inte kan bli avsatt”, skriver Geis. Många av de reformer som har gjort att Tyskland i dag är så framgångsrikt genomfördes redan i början av 2000-talet av socialdemokraten Gerhard Schröder, då förbundskansler. Trots det ligger socialdemokratiska SPD på 22 procent i opinionen, marginellt mindre än valresultatet 2009 men katastrofalt dåligt jämfört med de närmare 41 procent som gav partiet sitt stöd 1998, då Schröder kom till makten. En av förklaringarna är att SPD inte lyckats ta åt sig äran för sitt eget regeringsarbete, enligt Geis.

Traditionellt socialdemokratiska frågor som internationell solidaritet och social och ekonomisk utjämning verkar helt enkelt inte locka väljarna. Kanske för att kanslerkandidaten Peer Steinbrück (SPD) misslyckats med att övertyga tyskarna om att politik faktiskt har en roll att spela – också i tider av sorglöshet och ekonomisk framgång.

Hela artikeln ”Satt, sorglos, Deutschland” finns att läsa i senaste numret (29) av Die Zeit.