”Vi vill inte fortsätta vara offer för kolet” – det skriver Petra Rösch, borgmästare i tyska Proschim, på Aftonbladets debattsida i dag. Den lilla byn i östra Brandenburg ligger i ett område där det finns gott om brunkol. Smutsigt, men hårdvaluta för energiföretagen. Redan i dag bryts tiotals miljoner ton om året i dagbrotten längs den polska gränsen. Får Vattenfall som man vill så kan det snart bli ännu mer.

Proschim har satsat stort på biogas, solenergi och vindkraft. Enligt Petra Rösch producerar byn ett nettoöverskott av grön el. På tyska Vattenfalls hemsida står att läsa om framtida utvinning av brunkol att ”klimatskydd och tillförlitlig strömförsörjning inte står i motsatsförhållande”. De boende i Proschim och andra byar i östra Tyskland skulle möjligen invända.

Kolkraftverk i östra Tyskland. Foto: Gustav Hugosson.

Vattenfalls historia i Tyskland är kantad av kontroverser. Sedan etableringen för drygt tio år sedan har både politiker och miljöorganisationer riktat hård kritik mot företaget, framför för den miljövådliga kolbrytningen. 2009 höjde Angela Merkel rösten ordentligt efter en incident i kärnkraftverket Krümmel utanför Hamburg. ”Jag är mycket, mycket missnöjd med vad Vattenfall har gjort och hur de har agerat”, sa hon i en intervju med tysk tv.

I somras beslutade Vattenfalls styrelse att företaget skulle styckas upp i en nordisk och en europeisk del. Bakgrunden är en enorm nedskrivning av företagets tillgångar, framför allt till följd av Nuonaffären. I Tyskland har efterfrågan på förnyelsebar energi bidragit till en tuffare konkurrens på elmarknaden. Dessutom pågår en avveckling av kärnkraften, vilket ytterligare drar undan mattan för Vattenfall. Den europeiska delen av Vattenfall väntas nu säljas. Frågan är bara till vem – och om den nya ägaren kommer att lyssna på de boende i Proschim.