Ett möte med John Podesta
avSTOCKHOLM. Han tror att Barack Obama vinner valet.
Men 2016 hoppas John Podesta, 63, på att ha en Clinton som president igen.
Han föredrar vanligtvis att jobba bakom kulisserna och låta andra sköta snacket.
Men i samband med gårdagens Anna Lindh-seminarium i Stockholm, där 30 politiker från olika delar av världen samlades för att prata kapitalism och arbetsmarknad, gick han med på att träffa Aftonbladet och analysera det kommande presidentvalet.
– Jag tror Obama vinner. Han gick starkare ut ur konventet. Hans tal, Bill Clintons tal och Michelle Obamas tal höll ihop bättre än republikanernas, säger John Podesta.
Han är 63 år gammal. Var Bill Clintons stabschef. Ansvarig för övergången när Obama blev president. Han är mannen som övertalade Hillary Clinton att ta jobbet som utrikesminister, och den som nu uppmuntrar henne att försöka bli president 2016.
– Jag hoppas att hon gör det, säger han.
– Och skulle Bill Clinton kunnat bli vald igen hade han nog blivit det också. Men först ska president Obama få fyra år till.
Men han får inte ställa upp 2016. Och om Hillary inte vill?
– Då hoppas jag nog på Martin O’Malley eller Andrew Cuomo 2016.
Svenskar är väldigt intresserade av USA-valet. Varför tror du?
– Om man ser det på basnivå: vår ekonomi påverkar er. Men det handlar också om det globala perspektivet, vilken värld vill vi alla leva i? En framtid där vi utelämnar, eller en värld där vi inkluderar? USA står inför ett extremt val med två genuint olika människor, och det val vi gör kommer att ha en stor påverkan.
Kan du försöka förklara mer i detalj vad du anser skulle bli skillnaden mellan ett USA med Barack Obama som president och Mitt Romney som president?
– Det är en stor skillnad. Obama fokuserar på medelklassen, medan Mitt Romney vill gå tillbaka till den sortens samhälle som drog ned oss i den stora depressionen.
Han börjar skratta.
– …men så är jag ju också lite partisk.
Du var med Bill Clinton i åtta år i Vita Huset. Berätta om ditt bästa minne från den tiden?
– Dels varje gång när jag stod bredvid när presidenten skrev under nya lagförslag eller regleringar som gjorde att vissa grupper, människor med olika handikapp eller barn som levde i fattiga familjer, när besluten påverkade dem och man visste att ”det här kommer att ge dem ett bättre liv”, det var starkt.
– Och sedan var det en annan sak som Bill Clinton jobbade mycket för, att bevara vackra delar av USA för våra barn och barnbarn. Jag minns när vi åkte helikopter över Grand Canyon precis efter att det drivits igenom att den norra delen skulle bli nationalmonument. Vi flög där och så landade vi någonstans, helt öde. Vi gick ut och när vi stod där så insåg jag att våra barn och våra barnbarn och deras barn kommer att kunna njuta av det där. Att det platsen kommer att vara där, så där, för alltid, på grund av det vi gjort. Det ögonblicket glömmer jag aldrig.