TAMPA. I USA går ett val inte till som i Sverige.
Det handlar inte bara om att få mest procent av rösterna.
Om så hade varit fallet hade Al Gore blivit president år 2000.

Nej, USA gör det lite krångligare än så. Här handlar det om att vinna i delstaterna. Och med tanke på den delstat jag nu befinner mig i – Florida – så tänkte jag försöka mig på att förklara det här kort och begripligt. Den här staten har nämligen haft stort inflytande på tidigare presidentval.

Så… Så här går ett presidentval till i USA – på 30 sekunder:

Elektorsröster:
Varje amerikansk delstat får ett antal elektorsröster och det är dessa röster som formellt utser presidenten.
Antalet röster hänger ihop med antal invånare.
Kalifornien, med sina 36,5 miljoner invånare, har 55 röster, medan vackra Wyoming, som mest består av betesmarker och klippiga berg, bara har tre elektorsröster på grund av sin lilla befolkning (600 000 invånare).

Antal röster:
Det finns totalt 538 elektorsröster att slåss om.
För att vinna måste en kandidat få minst 270 stycken.

The winner takes it all:
USA har 50 delstater. I 48 av dem är det så att den presidentkandidat som flest väljare röstar på får alla statens elektorsröster. Det är bara Nebraska och Maine som delar upp rösterna i proportion till hur många röster varje kandidat får.
(Wisconsin och Pennsylvania har dock diskuterat att göra samma sak.)

Så i teorin räcker det alltså med att en av kandiaterna får en enda röst mer än sin motståndare, för att vinna alla röster i hela delstaten.
Det var i princip det som hände år 2000. Då fick George Bush bara 537 röster fler än Al Gore i Florida, men eftersom systemet är som det är räckte det för att Bush skulle få alla Floridas 25 elektorsröster – och därmed bli USA:s president – trots att Al Gore fick fler väljarröster i landet som helhet.

Swing states:
Många delstater röstar traditionellt alltid på ett och samma parti.
Rhode Island, Massachusetts och Hawaii är traditionella demokrater, medan Utah, Wyoming och Idaho är ärkerepublikaner.
Det här gör att presidentkandidaterna struntar i att lägga tid på att kampanja i dem och istället lägger sitt krut på ett par stater där utgången är oviss.
De här delstaterna kallas ”swing states” (slagfältsstater).
Typiska sådana är Ohio, New Mexico och just Florida, och det är alltså i princip i swingstaterna där det i slutändan avgörs vem som blir president.

Barndom
Willard Mitt Romney föddes den 12 mars 1947 i Detroit, Michigan. Han
växte upp i det välmående samhället Bloomfield Hills, som år efter år
hamnar på topp fem-listan över ”USA:s rikaste samhällen med mellan 2
500 och 9 999 invånare”.
Medelinkomsten i Bloomfield Hills är 1,4 miljoner kronor per familj och år, men pappa Romney var bilhandlare och familjen hade en betydligt större förmögenhet än så.

Studietid & tidig karriär
Romney gick i allmän skola sina sju första studieår. Efter det blev det prestigefyllda Cranbrook, sedan Brigham Young University, Harvard Law School och Harvard Business School. Romney grundade efter studietiden riskkapitalbolaget BainCapital och gjorde där en förmögenhet på lånefinansierade uppköp. Hans privata förmögenhet uppges i dag vara cirka 1,5 miljarder svenska kronor.

Familjeliv
Redan under high school-tiden på Cranbrook blev Mitt Romney kär i Ann Davies. De valde dock att vänta med äktenskap och Romney följde i sina förfäders fotspår och åkte på en 30 månader lång missionärsresa till Frankrike. När han kom hem igen, 1969, gifte de sig. De har fem söner: Tagg, Matt, Josh, Ben och Craig.

Politik
Att det skulle bli en politisk bana för Mitt stod klart tidigt. Hans far, George Romney, var själv presidentkandidat 1968 men förlorade mot Richard Nixon. Även hans mamma försökte sig på en politisk karriär när hon kampanjade för en plats i senaten 1970. Mitt Romney själv blev guvernör i Massachusetts 2003 och gjorde sitt första försök att bli republikanernas presidentkandidat 2008, då han förlorade mot John McCain. Presidentkampanjen då uppskattas ha kostat cirka 770 miljoner kronor. Av dessa plockade Romney 315 miljoner kronor ur egen ficka.

Presidentvalet
I juni 2011 försökte han igen, och i maj 2012 stod det till sist klart att han skulle ha tillräckligt många röster för att bli partiets officiella kandidat. Den 11 augusti utsåg han Paul Ryan från Wisconsin som sin blivande vicepresident, om han skulle vinna valet.

Romney är mormon och medlem i Church of Jesus Christ of Latter-day Saints – inte att förväxlas med Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Han har öppet och i väldigt starka ordalag kritiserat ”Obamacare”, men har själv drivit igenom en liknande hälsoreform i Massachusetts.
Han vill sänka företagsskatten och slopa fastighetsskatten ge mer pengar till militären.
Romney är även sedan 2005 abortmotståndare om det inte gäller graviditeter där antingen moderns liv är i fara, eller som är orsakade av våldtäkt eller incest och han anser att ett äktenskap ”ska vara mellan en man och en kvinna”.

Inför presidentvalet 2008 lanserades kampanjen ”Obama in 30 seconds”. Det var en tävling på nätet där man på 30 sekunder skulle presentera presidentkandidaten.
Intresset var enormt och när 5,5 miljoner röster var räknade stod den här videon som vinnare.
Den föreställer John Weiler, tidigare sergeant i amerikanska armén, republikan hela sitt liv, som nu skulle rösta på senatorn från Chicago.

Jag tänkte under de kommande dagarna göra en egen textvariant – på alla de inblandade i presidentvalet – så att ni på ett överskådligt sätt lär känna dem en smula.

Här är det du bör veta om Barack Obama – på 30 sekunder (eller kanske en minut).

Barndom
Barack Hussein Obama II föds den 4 augusti 1961 i Honolulu, Hawaii.
Han har en vit mamma, Ann Dunham från Wichita, Kansas och en svart pappa, Barack Obama Sr, från Nyang’oma Kogelo i Kenya.
Föräldrarna separerar när Obama är två år gammal. Modern gifter om sig med en man från Indonesien och familjen flyttar dit.
När Barack är tio år återvänder han till Hawaii och flyttar in hos sin mormor och morfar.

Studietid och tidig karriär
Barack Obama studerade på Hawaii, i Los Angeles och New York innan han  fick jobb på en kyrkobaserad social organisation i Chicago 1985.
1989 fick han sommarjobb på en advokatbyrå.

Familjeliv
På advokatbyrån utsågs Michelle Robinson som Obamas handledare. De blev tillsammans samma sommar, förlovade sig 1991 och gifte sig den 3 oktober 1992. Mitt under valrörelsen firar de alltså 20 år som gifta. Parets första dotter, Malia, föddes 1998 och parets andra dotter, Sasha, föddes 2001.

Politik
1992 drog Barack Obamaigång kampanjen ”Project Vote” i Illinois, med syftet att få oregistrerade afroamerikaner i delstaten att registrera sig som väljare. Målet var att få 150 000 av 400 000 att registrera sig, vilket man lyckades med. Chicago Business utsåg då Obama som en av ”40 blivande makthavare under fyrtio”.
1996 valdes han in i delstatssenaten i Illinois och omvaldes både 1998 och 2002.
2004 blev han invald i USA:s senat som den femte afroamerikanska senatorn i USA:s historia.

Presidentvalet
I februari 2007 tillkännagav Obama sin kandidatur till posten som USA:s president.
Obams hjärtefrågor var att snabbt avsluta Irakkriget, minska USA:s utländska energiberoende och ordna allmän sjukvård.
Valet hölls den 4 november 2008 och Obama vann med stöd av 52,7 procent av väljarna.

Åren vid makten
Obama installerades som USA:s 44:e president den 20 januari 2009 med Joe Biden som vicepresident.
Månaden efter fattade han beslut att dra tillbaka USA:s trupper från Irak, vilket skedde i slutet av 2011.
Han har också genomdrivit en mycket uppmärksammad och omdiskuterad sjukreform, allmänt kallad ”Obamacare”, som innebär att 96 % av amerikanerna får sjukförsäkring och den 1 maj 2011 genomfördes ytterligare ett löfte: att oskadliggöra Usama bin Laden, som dödades under ett anfall i Pakistan.
Långt ifrån alla löften har dock infriats. Barack Obama hade bara varit USA:s president i två dagar när han lovade att stänga fånglägret på militärbasen Guantanmo på Kuba. Det har fortfarande inte skett utan istället undertecknade Barack Obama den 31 december 2011 ”National defense authorization act”, som är en lag om rätten att genomföre icke tidsbegränsad internering utan rättegång.