Startsida / Inlägg

Surfside Beach, Texas: Gamla revolutionärer på styltor.

av Lotte Fernvall
Huset tillhör polisparet Beverly och Graegg Bisso. Deras förra sveptes bort av orkanen Ike 2008.

Surfside Beach är en liten kommun på en sandremsa med havet på ena sidan och gigantiska kemiska industrier på den andra. Husen står på styltor och de invånare jag träffar är entusiastiska anhängare av Ron Paul, den radikale presidentkandidaten som vill ta hem trupperna från utlandet och stänga centralbanken och skatteverket.

Ron Paul. Foto: Pontus Höök

Dortha Pekar, pensionerad bibliotekarie som skriver en bok om traktens första kvinnliga läkare, har trummat ihop en grupp damer som stödjer Paul. Han är läkare till yrket och libertarian till övertygelsen. Det är ett slags extrem liberal, han påminner om en anarkist som vill minimera staten, närmast utplåna den.

Vi träffas i ett nybyggt hus på styltor vid stranden. Det tillhör polisparet Beverly och Graegg Bisso. Deras förra sveptes bort av orkanen Ike 2008.

Damerna ser ut som om de tillhör kommunens bridgeförening. De har bullat upp med ost och frukt, kaffe och te. När de börjar prata låter de som revolutionärer. Men vad för slags revolutionärer?

Dortha: Staten måste minimeras. Att ge människor socialhjälp är att göra dem beroende av de styrande.

Anne Browne McKeithan, en drygt 80-årig kvinna som har arbetat åt Paul i kongressen: När detta land grundades tog vi hand om behövande genom kyrkan.

Dortha: Att ge socialhjälp är att hålla människor nere.

Anne: När vi hade slavar på plantagerna gav vi dem saker.

En stark vind från Mexikanska golfen slår mot rutan. Jag ser ut genom fönstret. Flockvis med surfare ligger i vattnet och väntar på rätt våg. De liknar svarta sälar i sina våtdräkter. Längre ut skymtar fyra oljeplattformar.

Är det Ron Paul som har format damernas åsikter eller är det texaner som dessa som format Ron Paul?

Havet är rent, det är inte kranvattnet.

Både och antar jag.

76-årige Paul drar mycket ungdomar till sina möten. Han säger saker som är tabu i etablerad amerikansk politik. Till exempel att han förstår att Iran vill skaffa kärnvapen, eller att terrorister attackerar USA inte för att de hatar frihet utan amerikanska trupper i Mellanöstern. Han röstade i kongressen emot anfallet på Irak.

Anne: Vi kan inte ta hand om hela världen samtidigt som vi går i konkurs. Hur länge har vi varit i Korea? 55 år?

Dortha: Doktor Paul tycker att vi för en gångs skull ska

försvara våra egna gränser.

Anne: Vi ska inte vara världspoliser.

Dortha: De säkerhetslagar som stiftats efter elfte september 2001 påminner mig om talesättet: den som ger upp friheten för säkerhet förtjänar ingetdera. Jag älskar mitt land men fruktar min regering.

Kemiska industrier i Surfside Beach.

Du låter som en vänsterradikal, säger jag. Damerna brister ut i ett hjärtligt skratt.

Dortha: Vi är nog på en terroristlista redan.

Cynthia Armstrong, som hittills suttit tyst: Detta är en polisstat! Om en orkan närmar sig kan polisen beordra mig att lämna Surfside Beach. Vägrar jag får de gripa mig.

Billye: Patriotlagen (som ger myndigheterna rätt till omfattande övervakning) leder till tyranni.

En kraftig regnskur smattrar mot altanen. Det skymmer i rummet fast det är mitt på dagen. Jag frågar vad de anser om Ron Pauls idé att legalisera droger.

Billye: Inget i författningen säger att jag inte får skada mig själv.

Anne: Vi sätter folk i fängelse för att de röker marijuana…

Billye: Vi lärde oss under spritförbudet på 1920-talet att förbud inte hjälper. Folk drack i alla fall och en massa gangsters blev rika. Om droger vore lagliga skulle inte alla dessa ligor finnas.

Revolutionärerna i Surfside Beach. Bob Eastman, Anne Browne McKeithan, Ray Jess, Cynthia Armstrong, Graegg Bisso, Dortha Pekar, Linda Sebesta, Beverly Bisso, Billye Downing och Henry Pekar.

Ingen tror att Ron Paul kommer att bli presidentkandidat, inte ens han själv.

Han fortsätter därför att han får ut sitt budskap. Det säger Ray Jess, en gammal vän och kollega till Paul som diskret har kommit in i rummet. De hade gynekologmottagning tillsammans.

Ray: Ron behandlade patienter gratis om de lovade att inte begära hjälp av den offentliga sjukvården.

Anne: Etablissemanget i partiet hanterar Ron Paul med silkesvantar. Han har tio femton procent av rösterna. De är oroliga att han tar sina anhängare någon annanstans.

Ron Paul's hem.

Jag glömde att nämna att kranvattnet i Surfside Beach innehåller arsenik, det är ingen djärv gissning att det kommer från kemiska industrierna. Invånarna får hämta vatten i kommunhuset som har en reningsanläggning.

Ron Paul behöver inte göra det, för att han bor i en stor villa inåt land, på andra sidan bron, i Lake Jackson, en stad som grundades av kemijätten Dow under andra världskriget. Några gatunamn vittnar om sorglös nybyggaranda: That Way, This Way, Anyway.

När Ron Paul är hemma brukar han cykla omkring i stan. Han vägrar givetvis att ha på sig hjälm.

Låt mig också berätta att läkaren som Dortha skriver en bok om gjorde ett halsband av kulor som hon karvade ur sina patienter. Det har inget med Ron Paul att göra men berättar något om Texas och vilda västern.

 

Bildspel från Surfside Beach.

[slideshow auto=”undefined” thumbs=”undefined”]

 

 

 

 

 

  • Tjänstgörande redaktörer: Ellinor Brenning och Emma Lindström
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB