Startsida / Inlägg

Jones Creek, Texas: ”Barnen behöver ingen skola”.

av Lotte Fernvall
Jessie Miles och minst en och en halv miljon barn och ungdomar har mamma och pappa som lärare.

Seth och Jessie Miles är två trevliga barn som aldrig gått i skolan. Deras föräldrar är övertygade om att Gud skapade jorden sådan den är och att utvecklingsläran är en bluff, och att skolorna lär ut en hel del tokigheter.
Men det är inte därför de låter Seth, Jessie och storebror Nathan plugga hemma, säger de. Undervisningen blir helt enkelt bättre.
Vi sitter i deras kök i ett fantastiskt hus på styltor som pappa Mark har byggt med hjälp Nathan, som är 17. Huset står på styltor som skydd mot översvämning.
Det är fördelen med hemundervisning, säger Mark. Vi disponerar vår tid själva.
Den överväldigande majoriteten av amerikanska barn går naturligtvis i vanliga skolor. Men hemundervisning är inte något extremt fenomen i utkanten av samhället. Minst en och en halv miljon barn och ungdomar har mamma och pappa som lärare.

Mark har byggt huset med hjälp av barnen.

Texas är möjligen extremt därför att här kommer inga inspektörer och kollar att barnen verkligen lär sig något. Föräldrarna väljer vilken undervisningplan och vilka böcker de vill. Det betyder att mamma Tina och pappa Mark kan undervisa Jessie, 7, Seth, 13, och Nathan i flugfiske eller vedhuggning eller bibellära och ingen kommer att ha några synpunkter på det.
Om de inte lär sig läsa och skriva kommer det att visa sig så småningom, exempelvis när de söker till college.
Mark anser inte att det är någon katastrof att vara analfabet.
– Jag är egen företagare. Jag klipper gräs och anlägger uppfarter och gör en massa andra saker. Mannen som lärde mig mitt jobb kunde inte läsa och skriva. Om du lär barnen det du kan och de klarar att försörja sig, då är det väl bra?
Mark tar en klunk kaffe. Tina och Seth sitter vid köksbordet och lyssnar. Jessie har sprungit ut på altanen och smyger på oss.

Mark och Tina väljer vilken undervisningsplan och vilka böcker de vill.

– Därute finns en maskin som kallas världen, säger Mark. I skolan lär du dig att stå i led, att lyda, att bli en kugge i maskinen. Jag föredrar en tillvaro som inte är så strukturerad. Vi vill att våra barn ska vara fria. Även om några barn som får hemundervisning inte lär sig något så är det värt det, för att vi ska få ha vår frihet.
– Med frihet kommer risker, säger Tina. Jag vill inte att staten ska bestämma vilken läroplan vi ska använda.
– Säkerhet är motsatsen till frihet, säger Mark.
Han är övertygad om att de världsberömda ravinerna i Grand Canyon skapades av syndafloden för 4000 år sedan. För Mark är bibelns skapelseberättelse dagsens sanning. Hur skulle världen annars ha kommit till? Ur tomma intet? En absurd tanke.
Seth är fortfarande tyst.
Det är lätt att misstänka att han är en förtryckt gosse i ett hus präglat av religiös fanatism. Jag frågar hur han får vänner när han inte går i skolan. Då vaknar Seth.
– Jag har massor av vänner! Jag har mött dem i kyrkan. De flesta går i skolan. Vi träffas på fritiden. Och jag har andra vänner som också får hemundervisning.
Han säger att han lär sig mer hemma. Tina betonar samma sak.
– Nathan går redan kurser på college fast han bara är 17.
Klassrummet ligger på markplanet, stylthusets källare. Seth och Jessie har varsitt skrivbord, Nathan, som inte visar sig, men jag hör honom plinka på en gitarr någonstans, har ett gammalt ritbord.
De har färgat en del av betongväggen svart. Det är svarta tavlan. Tina säger att hon inte strukturerar dagarna i lektioner. De gör vad som känns rätt. Är det något hon tycker är svårt att lära barnen ringer hon en lärare hon känner eller någon annan som ger hemundervisning.
– Vår undervisning är mer målinriktad än traditionellt skolarbete. Vi jobbar hårdare med våra barn. Vi sätter dem inte på bussen och låter någon annan ta hand om dem.
Familjens nätverk är stort och effektivt. Varje tisdag har en grupp barn biologilektion tillsammans. Varje månad är det utflykt med sport och lek.
– Ibland tänker jag att det vore roligt att gå i skolan, säger Seth. Men jag har ingen djup längtan dit. Jag tycker om att vara hemma. I sommar ska jag hjälpa pappa i arbetet.
Vad drömmer du om?
– Att bli professionell fotbollspelare.
Vi lämnar klassrummet och går ut i trädgården som snarare är en park med väldiga ekar. Morgonens dis har lättat. Gräsmattan är dränkt i vatten efter de senaste dagarnas regn.
– Om du låter folk bestämma över dig mister du din frihet, säger Mark. Vi behöver ingen regering. Det räcker med kommunfullmäktige. Där kan vi stifta våra lagar.
Seth slår på en boxboll. Jessie fortsätter att smyga på oss. Snart ska de in i klassrummet och plugga grammatik.

Seth, 13, säger att Skattkammarön är tråkig. Mamma Tina säger att han måste läsa den i alla fall.
  • Tjänstgörande redaktör: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB