Världen tycks snurra runt Turkiet just nu.

Natolandet sköt i förra veckan ner ett ryskt stridsflygplan och fick för en stund hela världen att hålla andan. Samtidigt har Turkiet just tecknat ett hett omdiskuterat samarbetsavtal med Europa värt 30 miljarder kronor för att sätta stopp på flyktingströmmen.

Innanför landets gränser tycks det mesta däremot snurra runt den allt mäktigare presidenten Recep Tayyip Erdoğan, 61.

I november vann hans parti AKP en förkrossande seger och väntas nu skriva om grundlagen så att Erdoğan får ännu mer makt. Även om kritiken från utlandet varit hård – inte minst då journalister fängslats för att ha kritiserat presidenten på Twitter eller på andra sätt drivit med honom – tycks det mesta gå presidentens väg.

Det mesta, men inte allt.

Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg slog den 1 december nämligen fast att Turkiets beslut att mellan 2008 och 2010 att stänga ner filmdelningsajten Youtube bröt mot internationella konventioner om yttrandefrihet. Erdoğan var under tiden premiärminister.

Såväl Youtube som Twitter och Facebook har därefter släckts ner många gånger, senast i samband med årets parlamentsval.

Beslutet kan ses som en knäpp på presidentens näsa.

Sett till den senaste veckans kohandel mellan EU-länderna och Erdogan handlar frågan knappast längre om den turkiske presidenten bryr sig om beslutet.

Utan om resten av världen gör det.