Förlåt för att vi inte har berättat om vad det är som händer i Jemen. Du som läsare har rätt att veta och och vi journalister gjort ett uselt jobb.

Det är inte bara Aftonbladet som har brustit. Så gott som alla stora medier i Sverige och västvärlden har varit tysta. Vi har inte berättat för dig om hur Jemen söndras i ett massivt bombkrig och hur tusentals civila har dödats under året som gått: män, kvinnor och barn.

Vi har varit upptagna att rapportera om allt det andra: terrordåden i Europa, kriget i Syrien, presidentvalet i USA och Putins hotfulla maktpolitik. Jemen ligger långt borta. Gränserna mot omvärlden är stängda och de tre miljoner internflyktingarna har ingenstans att ta vägen. Du kommer inte att se dem knackandes på Europas portar på länge än.

Visst, enstaka artiklar har flimrat förbi, som här, här och här. Men vi journalister är inte på plats. Offren får inte komma till tals. Ett fasansfullt krig kan fortsätta i det tysta.

Förra vintern jagades Jemens president Abd Rabu Mansur Hadi bort från huvudstaden Sanaa av huthirebeller, en shiitisk grupp som anklagas för att ta emot pengar och vapen från Iran. Svaret kom från luften. En koalition av arabländer, ledd av Saudiarabien, inledde en massiv bombkampanj.

Skolor har träffats, sjukhus, broar, hus – allt med en sådan intensitet att förstörelsen liknandes med den i Syrien efter bara några månader. Halva befolkningen är i i dag behov av humanitär hjälp. Undernäringen är utbredd. Barn svälter. Samtidigt som al-Qaida och terrorgruppen IS växer i sönderfallet.

Lyckligtvis finns det dem som fortsätter att resa till Jemen för att dokumentera övergreppen. Belkis Wille är Jemen-ansvarig på människorättsorganisationen Human Rights Watch. Och ett av få utomstående vittnen till ett krig ingen vill höra talas om.

(Copyright: Byba Sepitkova/Human Rights Watch)

När vi träffas i en hotellobby i Stockholm är hon nyss hemkommen från en av sina resor till landet.
– Folk bryr sig inte om Jemen för att flyktingarna kommer inte hit. Det är skillnaden mot Syrien. Därför behöver vi inte veta, säger hon.

Belkis Wille beskriver ett land i skräck, där människor ständigt blickar mot himlen i hopp om att upptäcka bombplanen i tid. Övergreppen utförs av båda sidor, men den saudiska koalitionen står för merparten. Den 15 mars träffades en marknad i staden Mustaba i norra Jemen av två luftangrepp från saudialliansen.

(Copyright: Human Rights Watch)

Överlevarna berättade hur planen kom utan varning vid lunchtid, när marknaden var full av människor som skulle handla mat. De hörde dånen från himlen, men då var det redan försent. 97 dog, varav 25 barn.
– Det här var den tolfte marknaden som vi setts träffas. Händelsen är så allvarligt att vi anser att det rör sig om ett krigsbrott, säger Belkis Wille, som noga dokumenterat bombningen på plats.

Hon fäster lite hopp kring de fredssamtal som just nu pågår i Kuwait. Precis som i fredssamtalen om Syrien har flera viktiga parter inte bjudits in. Och någon agenda för samtalen finns inte.
– Man är inte ens överens om vad man ska tala om, trots att landet håller på att bombas sönder, säger Belkis Wille.

Som alltid finns det vinnare i kriget. För vapenindustrin har det varit jackpot. Sadiarabien har kraftigt ökat sina inköp och är i dag världens tredje största vapenköpare. Bomberna som träffade marknaden var amerikanska. Även Sverige säljer vapen till Saudiarabien, trots att det militära samarbetsavtalet sagts upp. Stridsledningssystemet Erieye bedöms vara mycket viktigt i kriget. Human Rights Watch har sett spår av sex olika typer av klusterbomber, varav fyra är amerikanska.
– Vi har skickat dokumentation om hur civila dödas till Saudiarabien och ställt frågor, men har aldrig fått något svar, säger hon.

Så hur ska kriget stoppas? Belkis Willes svar är enkelt: genom att sluta sälja vapen till Saudiarabien.
– Jag tror att ett hot om totalt vapenembargo är det enda som skulle kunna påverka Saudiarabien.
Europaparlamentet har uppmanat alla EU-länder att införa ett sådant embargo. Holland har gjort det, men inte Sverige. Det är därför Belkis Wille har rest till Stockholm.
– Jag tror att det är möjligt att stoppa kriget. Men om inget görs blir det än värre.

Dödandet fortsätter och tystnaden brer ut sig. Samtidigt som vi journalister har blickarna vända åt annat håll.