Varför kan så många amerikaner tänka sig att rösta på en kandidat som Trump?

Den frågan ställer sig världen inför valet. Många har också försökt svara på den. Här är några teorier: Trump uppfattas vara handlingskraftig, han är ett tydligt alternativ till den politiska elit som många anser har förstört landet och han anses (på ganska lösa grunder) vara bra på att göra affärer.

Optimism mot pessimism

Men under konventen i somras blev en sak tydlig: det här är ett val om hur man ser på USA och dess framtid.

Trump målade upp en mörk, otroligt pessimistisk bild av ett splittrat land i kaos.

Clinton, däremot, var betydligt mer optimistiskt: hon gav bilden av ett USA som går och mår bra och där fler grupper inkluderas.

Den här klyftan mellan kandidaternas anhängarna illustreras kanske allra bäst av en hyfsat ny undersökning från Pew research center:

På frågan ”jämfört med 50 år sedan, har folk som du det bättre eller sämre?” svarade 81% procent av Trump-väljarna ”sämre”, jämfört med endast 19% av Clinton-anhängarna.

Minoriteters rättigheter

Den anti-etablissemangsvåg som sköljer över världen har många förklaringar. En av dem som forskare lyfter fram är att den är en reaktion mot att våra samhällen blivit mer inkluderande och progressiva: att homosexuella får gifta sig, att fler kvinnor kliver ut på arbetsmarknaden och att afroamerikaner till och med kan bli presidenter. Hegemonin som vita, manliga amerikaner ånjutit under lång tid är under attack. Trump tar dessa väljares oro på allvar.

Även detta speglas i undersökningen ovan. 51 procent av afroamerikanerna anser att de fått det bättre. Ungefär lika många vita amerikaner tycker att de fått det sämre. Det reflekteras också i opinionsiffrorna, där Trumps stöd hos afroamerikaner är i det närmaste obefintligt, medan han hämtar långt större stöd från vita män.

Snart får vi veta vilken väg USA väljer: optimismen eller pessimismen.

Läs Wolfgang Hanssons reportage från Middletown, staden där Clintons och Trumps världsbilder kolliderar.