Arkiv för kategori Utrikes

- Sida 5 av 6

Charlie Hebdo ritar drunknade Alan, 3

av Staffan Lindberg

Efter terrorattacken mot Charlie Hebdo i Paris i januari verkade hela världen vilja krama den franska satirtidningen.

Men vilt häcklande Charlie har visat sig vara allt annat än lätt att älska.

Det senaste numret, som handlar om flyktingkatastrofen, väcker upprörda känslor. Framför allt teckningarna som anspelar på drunknade barn i allmänhet.

lapreuve

(Översättning: Beviset för att Europa är kristet. De kristna kan gå på vatten. De muslimska barnen drunknar.)

Och bilden som syftar på lille Alan Kurdo, 3, i synnerhet.
sipres

 

(Översättning: Så nära målet… Erbjudande! 2 barnmenyer till priset av en)

Faktum är att Twitter kokar över av indignerade kommentarer om hur Charlie Hebdo kränker flyktingar av typen: Jag är för yttrandefrihet, men att skämta om ett dött barn…

Bilderna är tecknade av Laurent ”Riss” Sourisseau, som överlevde terrorattacken trots skottskador.

Att tidningen nu åter provocerar kan så klart också tyckas vara helt i sin ordning. Rent av en seger.

Och går det inte ana en rättrådig ilska över världens tillstånd under den rått tecknade ytan?

Kategorier Utrikes

Här är selfien som får Turkiets president att se rött

av Staffan Lindberg
erdogan

Ta en titt på den här bilden.

Den föreställer Turkiets hårdföre president Recep Tayyip Erdoğan, som leende tar en selfie under en soldats begravning.

Bildmontaget pryder förstasidan på det senaste numret av det turkiska nyhetsmagasinet Nokta. Och det förefaller ha fått Erdoğan att se rött.

Tidigt i går morse bröt sig den turkiska antiterrorpolisen in på Noktas redaktion och beslagtog dokument. Senare förbjöd en domstol distributionen av det senaste numret, som påstods förolämpa presidenten. Enligt tidningens chefredaktör anklagas Nokta nu för terroristpropaganda.

Man kan så klart fnissa överseende åt en president som inte tål satir.

Men anklagelsen tidningen anspelar på, att Erdoğan utnyttjar soldaters död för att skapa en patriotisk feber inför omvalet den 1 november, är extremt känslig.

Och sett till den senaste tidens upptrappade våld mellan regeringen och PKK, angreppen på oppositionspartiet HDP och fängsladet av journalister, finns det få skäl att le.

Yttrandefriheten väger mycket lätt i Turkiet den här hösten.

Kategorier Utrikes

Människor som går tillsammans

av Staffan Lindberg

Har nog läst tusen tidningsartiklar om flyktingkrisen vid det här laget. Lyssnat på radio, sett tv-inslag, följt flöden i sociala medier.

Ändå är det först när jag ser den här lågmälda minidokumentären, som följer en familj som går till fots genom Ungern, som katastrofen blir överblickbar i sin helhet.

Den heter ”We walk together” och har gjorts av brittiska The Guardian. Som tittare kommer man människorna riktigt, riktigt nära.

Lägg tjugo minuter på den, du också.

Kategorier Utrikes

Varma ord kan bygga ett nytt liv

av Karin Lindblom

Vår reporter Nour Saeed är en del av vår Tysklandsredaktion. Hon flydde själv till Sverige från Syrien. Läs hennes berättelse från centralstationen i München.

nour_munchen

Det är tisdagen den 8 september. För dig som svensk medborgare är det en helt vanlig dag. Men för många flyktingar från Syrien börjar ett nytt liv i samma ögonblick de kommer till Europa.

Som reporter för Aftonbladet, på centralstationen i München för att bevaka flyktingströmmen från Syrien, är det svårt att tränga undan mina personliga känslor som syrier.

En kvinna med brutet ben och en åttaårig dotter ber mig att inte fotografera henne. När jag försöker fråga henne vad som hänt med benet ber hon mig att inte fråga framför dottern.

Det finns en berättelse här, men inte om varför hon flytt till Tyskland eller vilka smugglare hon använde för att ta sig hit. Berättelsen handlar om hur hennes åttaåriga dotter ska kunna leva med känslan av att hennes mor förnedrats framför hennes ögon.

Jag frågar mamman om det var polisen i Ungern? Hon nickar medan hennes vackra mamma–ögon börjar gråta.

Jag tänker att den här migrationen slår sönder en mångtusenårig civilisation. Det första feniciska alfabetet; myten om de första sjöfararna ter sig parodisk under tågresorna genom Europa.

Själv såg jag bara fötterna av mitt folk. Inga ansikten. Bara panikslagna kroppar på väg mot ingenting annat än överlevnad.

Plötsligt väcks jag ur mina tankar av en ung tysk kvinna. Hon tror att jag är nyanländ där jag står på perrongen. Hon ger mig ett brev på arabiska och litet smågodis. Jag öppnar brevet.

”Air mail,

Till dig.

Du får ett brev idag. Det är så långt att du inte hinner läsa ut det idag. Det är ett väldigt speciellt brev, skrivet till just dig och det kommer långt bortifrån, från Kina, Australien eller ännu längre bort. Från rymden, månen, Venus eller Mars. Du får det här brevet från en plats där inget mörker finns, där du inte behöver läkare eller sjukhus. Där evigheten är ett enda långt firande.”

Jag tänker att varma ord kan bygga ett nytt liv. 

Nour Saeed

Speers dotter öppnar sitt hem åt syriska flyktingar

av Staffan Lindberg

Det finns de som säger att Tyskland har en särskild skuld till världen efter nazismen. Att det skulle göra tyskarna mer måna om att välkomna människor på flykt.

Jag vet inte vad Hilde Schramm, 79, skulle säga om det där.

Hon är dotter till Hitlers rustningsminister och arkitekt Albert Speer och har trots det, eller kanske just därför, vigt sitt liv åt fredsrörelsen.

Nu har hon öppnat sitt hem i Berlin åt syriska flyktingar. Hör henne berätta själv i BBC i dag.

Dåtid blir nutid. Man ryser.

Kategorier Tyskland, Utrikes

Tre reportage du inte får missa

av Staffan Lindberg

Bilden på drunknade Alan, 3, har fått en hel värld att öppna ögonen för flyktingkrisen – och greppa efter svar.

De största tidningarna och nyhetssajterna sätter sina främsta journalister på att berätta och reda ut.

Här är tre helt oumbärliga texter från helgen du inte får missa.

1. Att leva under Islamiska staten

Tyska Spiegel har kommit över en unik dagbok inifrån en libysk stad kontrollerad av terrorsekten IS. Här får vi följa vanliga människors liv till slutet (som inte avslöjas här).

2. De desperatas flykt

New York Times Magazines berättar interaktivt om flyktingarnas livsfarliga väg, i bräckliga båtar över Medelhavet.

3. Därför upplever Europa en flyktingkris

Amerikanska nyhetssajten Vox reser ut varför så många är på flykt just nu på ett nytt och informativt sätt. Text varvas med grafik och diagram. Läs och bli smart.

Kategorier Utrikes

”Det kunde varit jag och min fru”

av Karin Lindblom

bicske

”Europa, vad är det som händer?” Så avslutar vår reporter Erik Wiman sitt och fotografen Jerker Ivarssons reportage från Bicske i Ungern igår. Sedan fortsätter han skriva. ”Är det för känslomässigt?” frågar han oss. Vi tycker inte det.

Skriken hörs på långt håll. Trots att de stiger ur barnhalsar överröstar de alla andra ljud i kaoset som råder. När vi springer mot platsen tänker jag att det är så här världen låter. 

Det här ljudet hörs när bomberna faller i Aleppo. Det hörs på rangliga båtar över Medelhavet. Det hörs längs de taggtrådar som Europa håller på att linda runt sig självt som ett sylvasst skal. 

Vårt soundtrack 2015 är människor som skriker i panik och skräck. 

Vi kommer fram och jag hinner se hur pappan får ett slag mot huvudet av en polis. Han hukar, men blir kvar stående på fötter. Med ena handen tar han sig för skallen. Den andra håller han skyddande över sina två barn, en pojke och en flicka. 

Gråten vi hörde är deras. De skriker ordlöst i rädsla när familjen pressas framåt av muskulösa poliser, vars order är att flyktingar som kommer till stationen i Bicske ska bussas till läger för registrering. 

Fler och fler journalister kommer skyndande för att se vad som händer. Ilskna tv-strålkastare i ansiktet på pojken och flickan. Han är yngre än tio år, men vill vara stor och skriker mot oss och mot poliserna. Han vill skydda sin syster, men tårarna tar över och han sätter sig till sist hjälplös på gräset. Ett barn som borrar ner naglarna i jorden, en grästuva är det enda vapen han hittar. Han slänger den på sin omvärld.

Det är ingen vacker stund heller för journalistiken. Jag ber en tv-fotograf med den starkaste strålkastaren att backa lite, men får ett ”mind your own fucking business” tillbaka. Och visst, även jag skulle bli tokig om en annan journalist la sig i mitt jobb, men hur gärna vi än vill berätta måste vi visa hänsyn för människors utsatthet.

Poliserna fortsätter att försöka pressa familjen mot de väntande bussarna. Mamman och pappan, jag får aldrig veta deras namn, gör sitt bästa för att skydda sina barn. Till sist ger hela familjen upp och sjunker ner på marken. 

De har lämnat ett krig bakom sig och det här är vad Europa erbjuder i form av hjälp.

Det är lätt att bara låta skuggan falla tungt över Ungern, där två panikslagna barn och deras förödmjukade föräldrar bara är den senaste i raden av övergrepp jag bevittnat, men om fredsunionen EU inte förmår enas om en och samma värdegrund i den katastrof som nu pågår, vilka fundament finns då kvar? 

Allt är kaos nu. Ett ungt par omringas av minst tio poliser. Hon är gravid  och de håller varandras händer när de sätter sig ner på marken. Kvinnan vädjar upp mot uniformerna att hon ska få gå tillbaka ombord på tåget, men får inget svar. 

Det är omöjligt att inte tänka att det där kunde ha varit jag och min fru. 

Det kunde varit du och din familj. 

Det kunde vara ditt barn med fingrarna nedborrade i jorden.

Erik Wiman 

Vi startar popup–redaktion i München

av Karin Lindblom

Glädjande nyheter. Aftonbladet startar popup–redaktion i München. På måndag är vi på plats för att, ännu snabbare och kunnigare, berätta om 2015 års viktigaste fråga. Vi tror att det som händer i Europa just nu kommer att gå till historien och vill göra något konkret. Karin Lindblom, Mira Micic, Niclas Hammarström och Nour Saeed är först på plats. Dessutom får vi fint besök av Karin Pettersson och god hjälp av Ann Edliden. Erik Wiman och Jerker Ivarsson fortsätter att bevaka utvecklingen i Ungern. Följ oss gärna. Och titta på den här bilden just från München signerad AFP:s fotograf Christof Stache. Det finns hopp.Skärmavbild 2015-09-03 kl. 14.54.16

Kategorier Utrikes

Opinionen svänger i Storbritannien

av Karin Lindblom

Så här såg det ut när vår reporter Kenan Habul och fotograf Anna Tärnhuvud var i Calais tidigare i somras.

Nu verkar opinionen i Storbritannien vara på väg att vända. Även bland de mest hårdnackade flyktingmotståndarna.

”Det gäller liv och död”, skriver The Sun på sin förstasida idag. ”Vårt land har en stolt tradition av att hjälpa människor i nöd och vi ska inte vika från den nu”, skriver Stig Abell.

Som The Guardians Patrick Kingsley påpekade; välkommet från en tidning som kallat flyktingar kackerlackor.

sun_03_09
Sida 5 av 6
  • Tjänstgörande redaktör: Hans Österman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB