Oändliga majsfält, den här tiden på året täckta av ett tunt lager snö.
Någon bondgård, många kompletta med silos som hämtade ur Disney-visioner av 1950-talets amerikanska landsbygd, utspridda här och där.
Spikraka motorvägar med enstaka avfarter till små kluster av bensinmackar, solkiga snabbmatshak och oansenliga motell.
Och några få städer – ja, egentligen bara tre; Des Moines, Cedar Rapids och Iowa City – utan mycket till karaktär.
I övrigt:
Ingenting.
Bara ett platt, grått vakuum.
Iowa kan mycket väl vara unionens minst remarkabla delstat.
Eller som en bekant – vi kan kalla honom Skånske Jan – beskrev det alldeles nyligen:
”A state even people who live in flyover-states fly over…”
Men vart fjärde år är det just hit hela det amerikanska politiska etablissemanget – med en milslång svans av media från hela världen – söker sig och för några dagar är Iowa det kända universums självklara medelpunkt.
Det är ju här presidentvalet inleds på riktigt, med måndagens så kallade caucus – eller provval som vi valt att kalla den egendomliga processen på svenska.
USA skulle kunna göra bättre reklam för sin egen storslagenhet genom att bryta mot traditionen och istället låta exempelvis Texas, Kalifornien eller Louisiana gå först, det är helt klart.
Fast….jag är ändå rätt begeistrad över att få komma ut hit till Midwest-spenaten,
Redan när jag i torsdags kväll landade på den lilla flygplatsen i Omaha i grannstaten Nebraska – dit jag flög för att det bara var där det så här nära cirkusens klimax gick att få tag i en hyrbil – kändes det som att jag åkt rakt in i en solkig countryballad.
Det var ingen där, bara några få säkerhetsvakter som stod och vägde på klackarna i uttråkad tysthet. En reklamskylt blinkade stumt för ingen alls. Den ingrodda heltäckningsmattan frasade under sulorna. En rengöringsmaskin surrade nånstans. Och i det öde mörkret utanför ankomsthallen stod två buckliga taxibilar och hoppades på kunder som aldrig kom.
Sen gick jag upp i ottan, hämtade hyrbilen, styrde ut på Interstate 80 och försvann ut i det snötäckta slättlandet, med Hank Williams klagande sång om ett cheating heart på bilstereon.

Det dom kallar The American Experience blir inte mer intensiv än så
• • •
Alla kandidater – demokrater såväl som republikaner, inalles femton stycken – är sedan länge här och valsar oavbrutet runt mellan valmöten och ”meet-and-greets” och hembesök hos särskilt passionerade supportrar.
Att studera den suveräna ”Candidate Tracker” Des Moines Register – en av USA:s mest lästa tidningar under några veckor – servar med är ungefär som att gå igenom spelschemat på en stor rockfestival
”Jaha, han är på den dinern då och då, och då hinner man kanske se henne i den kyrkan intill också, men det krockar ju med att han ska träffa de anställda på brandstationen i Sioux City…”
Det ultimata målet för de inblandade är att göra ”A Full Grassley” och hinna besöka samtliga delstatens 99 countys, precis som mångårige Iowa-senatorn Chuck Grassley gör varje år.
Det kräver viss stamina, och en hel del resurser, men Ted Cruz verkar vara på väg att fullborda den triumfen.
The Donald, däremot, får vara glad om han hinner med tio.
Han ägnar sig inte den typ av retail-politik som sedan urminnes tider är själva hjärtat i Iowa-valet, besöker inga restauranger för att hälsa på hänförda frukostgäster och gör inga arbetsplatsbesök.
För han behöver inte. Han är ju – vad man nu än kan tyckas tänka om honom – valrörelsens rockstar och kan unna sig lyxen att bara hålla några få jättemöten, eftersom de ändå drar tusentals, ibland till och med tiotusentals, åhörare.
Torde kännas lite frustrerande för en Bush eller en Paul när de står i stekoset på veckans tolfte diner och pratar väder med 60-70 gäster som helst bara vill återgå till sin stekta ägg…
• • •
Singer-songwritern Tom T. Hall skrev i början av 70-talet en sång som heter ”It Sure Can Get Cold in Des Moines” och den är alltid nationalsång under vistelserna här, för vid min gud – det hade han sannerligen rätt i.
De fyra dagarna 2008, när Barack Obamas resa till Vita huset inleddes, är de kallaste jag nånsin upplevt.
I år är det, ännu så länge, förhållandevis milt – man behöver i alla fall inte dubbel uppsättning långkalsonger – men i gengäld väntas en rungade snöstorm på tisdag.
Det är då alla ska härifrån och härligt kaos lär utbryta, för det är så också – it sure can get stormy in Des Moines.
• • •
Själv inleder jag min tredje Iowa-session med ett Hillary Clinton-möte på Grand View-universitet strax öster om downtown Des Moines.

Det är så typiskt som det kan bli. En liten gymnastiksal med en provisorisk scen i ena änden och en upphöjd plattform för fotografer i den andra. Däremellan sitter några hundra supportrar på enkla plaststolar och viftar med plakat volontärer från Clinton-kampanjen delat ut i entrén. Högst upp i takåsarna, ovanför ribbstolar, bakom uppfällda basketkorgar, hänger fanor med vilka segrar i svunna tiders skolmästerskap i baseboll och basket och fotboll högtidlighålls. I en fålla till vänster får media dväljas. Jag hamnar i smågruff med japanskt tv-team som tycker att jag ska överlåta min plats längst fram vid kravallstaketet åt en fotograf som inte hann till plattformen innan den blev full, men jag kom först så det kan dom glömma. I en amerikansk valrörelse kommer man ingenstans med snällhet.
En kvinna från Oklahoma som hört att jag pratat svenska med Mats Larsson från Expressen kommer fram och frågar var jag är ifrån och när jag svarat blir hon alldeles till sig.
– Åh, vad spännande, jag har aldrig sett en svensk förut!
Ibland får man känna sig lite exotisk…
Själv har hon åkt till Iowa för att uppleva valcirkusen som turist.
– Hemma i Oklahoma blir det aldrig någon uppståndelse under primärvalet, fast vi är del av Super Tuesday. Så vi åkte hit för att titta lite, jag och min make. Vi har snart sett alla kandidater.
Det är en historia som understryker att amerikansk valrörelse är underhållning och show i lika hög utsträckning som politik.
Hillary pratar, eldfängt, i en halvtimme och avslutar med en bön om att alla ska gå och ”caucus” – ett verb i Iowa-lingon – för henne på måndag.
Sedan hastar hon snabbt vidare.
En dryg timme senare väntar nytt möte på Five Flags Center i Dubuque.