Efter de oändliga slätterna i Iowa:
Här har vi skogarna i New Hampshire.


Det finns ingen plats i hela USA som påminner lika mycket om Sverige som denna lilla tarm i nordost – i alla fall om man tänker sig Sverige norr om Uppland; skogslänens Sveriges.
När Aftonbladets fotograf Andreas Bardell, som aldrig varit här, under vår avslutningsmiddag i Des Moines i tisdags – en mycket beskedlig tillställning, ifall någon redaktör undrar… – frågade vad han hade att vänta sig när han for vidare tyckte jag rentav ”västra Värmland” kändes som en träffande liknelse.
Han tittade mycket klentroget, för att inte säga olyckligt, på mig – men det var inte så dumt.
Det är den tunga, dova, mörka granskogsestetiken vi talar om och med lite god vilja kan de tre största städerna – Manchester, Nashua och Concord – betraktas som amerikanska versioner av i tur och ordning Arvika, Säffle och Grums.
De närmaste dagarna är det mellan den sortens gläntor i älgarnas rike de presidentkandidater som fortfarande står upp jagar runt för att vinna nya väljares nåd.
Och de jagar med intensifierad desperation nu. För i New Hampshire är insatserna ännu högre, konsekvenserna av utgången ännu mer avgörande och känslan av allvar ännu mer påtaglig.
Här hålls ju ett riktigt val, inte förvirrande caucus-möten. Människor går på tisdag till en vallokal och lägger en röst i en urna och sedan finns ett handfast facit.
Dessutom brukar resultatet i The Granite State vara en bättre indikation om hur resten av landet tänker och tycker.
Som John Sununu – delstatens republikanske patriark, tidigare guvernör och chief of staff i George Bush den äldres Vita huset – sa en gång:
– In Iowa they pick corn and in New Hampshire we pick presidents.
Bloggen finns på plats tills sista ordet är sagt på onsdag morgon och jag hoppas ni hänger med in i skogen.
• • •
Strax innan Bernie Sanders går på scenen i den karaktäristiskt varma, svettdoftande gymnastiksalen på Great Bay Community College i Portsmouth – New Hampshires Åmotfors längst ut vid atlantkusten, om vi nu ska fullfölja det värmländska temat – pumpar Tracey Chapmans ”Talkin’ Bout a Revolution” i PA:t.
Sedan gör den rufsige socialisten från grannstaten Vermont just det:
Talar om en revolution.

Budskapet går hem, för att uttrycka det försiktigt.
Det finns en text om evenemanget ute på aftonbladet.se och jag ska inte tugga om allt här, men efter att ha suttit igenom rätt oinspirerade och tama valmöten med såna som Hillary Clinton, Chris Christie och framförallt Jeb Bush i Iowa måste jag framhålla att det är lite omtumlande att uppleva den omtalade passionen bland Sanders unga supportrar (ja, de är i snitt ett sekel yngre än de som satt och lyssnade på Bush i Clear Lake förra söndagen…).
Jisses, faktiskt.
Det mediala intresset är också betydligt större än vid några andra rallyn jag hunnit bevaka – bortsett från Donald Trumps megamöte i Dallas i somras, förstås – så det slutar med en klassiker.
Jag, som inte hunnit rsvp:a och måste tjata för att alls komma in, får sitta på golvet bakom kollegorna och knattra på datorn.

Är det val så är det.
• • •
I vanliga fall hade kampanjmötena avlöst varandra också under söndagskvällen, men trots att det bara är ett och ett halvt dygn kvar tills vallokalerna öppnar gör valrörelsen halt i afton.
Orsak:
Super Bowl, det största sport- och tv-evenemanget under hela det amerikanska kalenderåret, avgörs i Santa Clara i Kalifornien.
Så istället arrangerar kandidaterna Super Bowl-partyn med sina närmaste medarbetare och supportrar.
Jag ska själv på ett, alldeles strax, på en sportbar i downtown Nashua. Wåfflan Hansson har fixat bord och stämmer ryktet får vi sällskap av Ben Carson och hans temperamentsfulla kampanjstab.
Rapport följer i morgon, det kan jag garantera.
• • •
Det har, vad jag kunnat se, inte kommit ut något klipp på nätet ännu, men Bernie Sanders var med i Saturday Night Live på NBC igår – och mötte sin imitatör Larry David.
Under den timslånga bilresan mellan Portsmouth och Nashua i eftermiddags hörde jag ett kort avsnitt på radio och för den som älskar Larry David och hans ”Curb Your Enthusiasm” var det obetalbart.
David frågade Sanders hur det går med allting och Sanders svarade med tv-stjärnans ikoniska mantra:
– Pretty, pretty, pretty, pretty good…
Ha!
• • •
Bara stadsnamnet Nashua… det ekar av amerikansk valromantik.
Det var här Hunter S Thompson åkte taxi med Richard Nixon (och mest pratade om amerikansk fotboll, faktiskt), det var här Ronald Reagan under debatt med George Bush den äldre skällde om att han minsann hade betalat för sin mikrofon och därför hade rätt att tala hur länge han ville – och det var här Josh och Donna bodde i sjätte säsongen av ”West Wing”.
Det gör mig varm i hela bröstkorgen att få följa i deras spår.
• • •
Nu måste jag hasta iväg till Wåfflans Super Bowl-party.
Go, Panthers.