Så klämtar klockan även i New Hampshire.
En kapplöpning som pågått i över ett år, och ökat i intensitet för varje månad och varje vecka och till sist även varje dag, kulminerar slutligen i ett definitivt och obönhörligt domslut från de svårflirtade väljarna i den karska lilla delstaten vars motto lyder ”Live free or die”.
Själva toppstriden blir, som vi redan påpekat flera gånger, inte samma thriller som i Iowa för en dryg vecka sedan.
Donald Trump och Bernie Sanders kommer att vinna – det är snudd på en garanti.
Men det finns andra besked värda att invända med otålig iver.
Som hur stora respektive segermarginaler blir – och vad de betyder för fortsättningen. Huruvida Marco Rubio lyckas säkra andraplatsen i den republikanska fighten – eller om John Kasich, som en av gårdagens opinionsmätningar indikerade, bryter sig ur klungan av frustrerade guvernören och lyckas tränga sig förbi den unge Florida-sentorn. Om det går så dåligt för Jeb Bush och Chris Christie att de ser sig nödgade att avbryta sina kampanjer och åka hem.
Det är ändå valnatt i New Hampshire och en valnatt i New Hampshire är aldrig likgiltig.
• • •
Jag hade tänkt tillbringa aftonen på Bernie Sanders valvaka i Concord, för där lär stämningen bli yster om några timmar.
Men det blev tvärnobben från Uncle Bernie-kampanjen – ”vi har ingen plats”, hette det.
Inte heller Clintons eller Trumps pressansvariga ville veta av oss den här gången – vilket går att förstå då vi befinner oss på nära avstånd från några av landets allra största mediamarknader och ännu fler murvlar och kommentatorer och allmänt suspekta karaktärer har sökt sig hit.
Istället sänder bloggen live från Marco Rubios ”Watch party” i ännu ett typiskt ballroom på omtalade Radisson i centrala Manchester.
Det är inte helt fel det heller, Rubios öde hör absolut till kvällens allra mest intressanta.
• • •
OK, om en halvtimme stänger merparten av vallokalerna ute i de mörka skogarna – och en timme senare även de i Manchester, Nashua och Concord.
Så nu åker vi.