Solen går ner i det bedårande Charleston, ett New Orleans i miniatyr längst ut vid South Carolinas atlantkust, och hela delstaten lutar sig utmattad tillbaka i den milda kvällsvinden – som en boxare efter tio blodiga ronder.

Det har, som så ofta, varit ett sjusatan till fältslag här nere i tio dygn.
Smutsigt.
Elakt.
Hårt.
Det lokala politiska klimatet inbjuder ofelbart till högre tonläge, tuffare smockor och fräckare tjyvtricks.
Och det är inte bara kandidaterna som strider.
South Carolinas republikanska väljare, sällsynt passionerade i sina övertygelser, deltar med stor lust i dansen.
Men nu är det över, bara själva röstningsförfarandet och den obönhörliga slutdomen återstår.
Så medan mörkret tätnar i Charlestons trånga gränder och iskuberna börjar klirra i glasen på de intagande barerna längs Bay Street knyter kombattanterna av sig boxhandskarna och andas ut.
Allt är sagt och gjort.
• • •
Jag kör under fredagsförmniddagen tre och en halv timme från Columbia till Pawleys Island – bara för att bli nekad inträde på Donald Trumps valmöte på den lokala countryklubben av biffiga vakter.
– No ticket? Sir, you need to turn around. Now, morrar en särskilt militärisk bjässe med rakad skalle och svarta solglasögon redan vid infarten.
Jag är dock glad ändå, för lokalradion sänder hela anförandet så jag kan under resan upp mot Charleston bocka av de sedvanliga förolämpningar han skickar i riktning mot Ted Cruz och Jeb Bush.
Men framförallt:

Jag har på vägen dit kört tvåfiliga gamla landsvägar rakt genom South Carolinas mest kantstötta och solkiga obygd, förbi samhällen och fält och gårdar The Band hade kunnat använda som teman för hela album.
Varje vy är som en film, varje sträcka av den vindlande vägen som klippt ur en Tennessee Williams-pjäs.
På den gistna verandan framför att fallfärdigt hus i en korsning utanför Bishopville hänger gråvita färgflagor från väggarna och en övergiven gungstol vickar stilla i vinden.
Den dammiga skylten utanför en murken liten kyrka mitt ute på ett fält i gles granskog förkunnar att vi alla snart ska möta Gud.
På en gård precis där Highway 341 möter Lynches River Road rostar ett helt upplag gamla bilvrak långsamt sönder i leran medan en man i skitig overall bökar med något slags oljetrumma intill ladan.
En avfartsväg leder till ett klassiskt praktfullt plantage och på de väldiga ägorna intill begicks Amerikas grövsta synder för bara ett och ett halv sekel sedan.
Jag vill väldigt gärna stanna och ta bilder, men det här är trakter där de inte tvekar att skjuta främlingar, och dessutom är i sin fulla rätt att göra det, så jag kör storögd vidare.
• • •
Frågan är inte vem som vinner i morgon kväll. Det gör Donald Trump, såvida inte samtliga opinionsmätningar sedan i somras utförts av bedragare.
Frågan är den här:
Lyckas Marco Rubio tränga sig förbi Ted Cruz på upploppet och säkra andraplatsen?
Det skulle, ännu en gång, skänka helt ny dynamik åt det republikanska racet för då ÄR han etablissemangets kandidat och Jeb Bush och John Kasich kommer i praktiken att tvingas kasta in handduken.
Det är alls inte otänkbart, särskilt inte som Florida-senatorn igår fick the official endorsement av Nikki Haley – South Carolinas våldsamt populära guvernör.
Räkna för övrigt med att höra mer om henne framöver.
Vem som än vinner återfinns hon garanterat på the short list för vicepresident-nomineringen.
• • •
Ett enkelt sätt att få bekräftat att det utdelas fler och hårdare snytingar i South Carolina är att slå på tv:n
De negativa reklamsnuttarna haglar nonstop, dygnet runt
Här är några jag fotar av under ett och samma reklamavbrott på hotell-tv:n mitt under Jeopardy (fråga inte….)






• • •
Nu ska jag äta middag med Martin Gelin på High Cotton – en av mina absoluta favoritrestauranger i världen, ett stycke autentisk ”Borta med vinden”-romantik insprängt i Bay Street-myllret.
Ikväll – lördag alltså – är det valvaka med Donald Trump i Spartanburg.
Då sänder bloggen live, och jag hoppas ni vill vara med.
• • •
I’m Biffen Bjurman and I endorse this blog…
Ah, förlåt, efter att ha sett alla de där annonserna kunder jag inte motstå frestelsen att avsluta så.