Det var ingen som visste att det finns så många demokrater i Idaho – tillsammans med Utah och Oklahoma hela unionens mest konservativa delstat.
Så när tusen och åter tusen denna Western Tuesday dök upp på partiets caucus-möten i huvudstaden Boise, företrädesvis för att få rösta på Bernie Sanders, bröt hela processen ihop.
Vallokalerna skulle ha stängt 20.00, lokal tid, men vid det laget ringlade sig köerna fortfarande kilometerlånga utanför.
Så de lokala partiarbetarna, kölhalade i nationell media under natten för bristande planeringsförmåga, kunde bara förlänga öppettiderna.
Och fyra timmar senare – 02.00 på östkusten – satt vi fortfarande och väntade på resultaten.
De kanske ska hålla sig till att odla potatis där borta…
Det besked som till sist ändå kom var en bekräftelse på vad de flesta förutsett på ett tidigt stadium:
Bernie Sanders hade vunnit med förkrossande marginal – precis som i Utah.
Det ger gissningsvis förnyat självförtroende – det lät definitivt så på kampanjmanagern Jeff Weaver när CNN intervjuade honom – men i kampen om delegater förändras mycket lite.
För Hillary Clinton vann samtidigt i Arizona, stort, och det var nattens big kahuna burger.
• • •
Trots att John Kasich – som de konservativa såg saken – helt i onödan var där och ”stal” röster lyckades Ted Cruz kapa åt sig mer än 50 procent av väljarstödet i Utah, med råge, och därmed sopade han hem samtliga delegater.
Donald Trump fick bara 14 procent och sämre har det inte gått någonstans under hela valrörelsen. Man kan följaktligen slå fast att mormoner inte är så förtjusta i miljardären från New York.
Fast Trump vann, precis som Clinton, samtidigt stort i Arizona så han utökade ändå sitt försprång.
• • •
Resultatet från Arizona går att studera ingående på politico.com och genererar i alla fall hos mig både ett och två höjda ögonbryn.
Det framgår nämligen att det fortfarande finns väljare som röstar på kandidater som inte längre är inblandade i kampen – och i många fall aldrig varit det.
Till och med George Pataki – vår gamle guvernör här i New York, mannen med mindre karisma än en genomsnittlig trottoarkant – har fått 260 röster.
De 260 Arizona-borna skulle jag vilja träffa.
Vad menar de?
Driver de med alla?
Eller är de spritt språngande galna?
Jag menar…Pataki!?!
• • •
På debattfronten intet nytt, men konservativa aktivister har startat ett upprop för att få till en mano-a-mano-duell mellan The Donald och Ted Cruz i april.
Hoppas de lyckas, abstinensen är svår…
• • •
Att det gick så långsamt ikväll, och att allt till sist mynnade ut i ett ”jaha”, känns rätt symptomatiskt.
Efter den täta och dramatiska följden av klimax i februari och de inledande veckorna i mars är primärvalet nu inne i ett mycket långsamt och händelsefattigt skede.
Vi har några caucus-möten här och några val där, men det kommer dröja mycket länge innan resultaten får annat än symbolisk och psykologisk betydelse.
Eftersom så många delegater står på spel blir uppgörelsen här i New York om en knapp månad intressant, men troligen förändras inget i sak då heller – hur långtgående slutsatser expertisen än drar och expertisen drar alltid långtgående slutsatser.
Ett verkligt avgörande nås antagligen inte förrän i maj, för tidigast då når någon av the front-runners, på ena sidan om inte annat så med hjälp av de omstridda superdelegaterna, den magiska siffra i delegatmatematiken som krävs för säkrad nominering – och vill det sig riktigt väl/illa (välj själv) kan båda racen mycket väl fortsätta ända fram till konventen i juli.
Men hav förtröstan.
Det tenderar att hända saker i den här valrörelsen ändå.
Och nu är det påsk.
Ha en glad sådan.