CNN vågar inte kungöra det ännu, men NBC och ABC har båda gått ut med beskedet att Hillary Clinton vinner i Ohio.
Det är mycket viktigt och stort för henne.
Sanders chans är nu att krama fram segrar i Missouri och/eller Illinois, men men även om det sker har hans rival undvikit den djupaste fallgropen och kan kalla kvällen en succé.

Nästa projection är inne:
Hillary vinner North Carolina.
Så långt går allt som väntat på demokratiska sidan.
Frågan är hur det slutar i tre återstående staterna – och just nu, när tio procent av rösterna räknats, leder hon stort även i Ohio och knappt i Missouri och Illinois.
Står sig de siffrorna är det här den förra utrikesministerns hittills största valkväll.
• • •
Kasich går mot seger i Ohio, ser det ut som.
Illinois, Missouri och North Carolina kan dock Trump räkna in i sin segerkolumn alldeles strax.

En samlad – och väldigt religiös – Marco Rubio ger det väntade beskedet från en scen i Miami:
Han lägger ner sin kampanj.
Det är slut, game over, finito.
And then there were three…

Precis som väntat kommer alla nyhetskanalers Florida-projections så fort klockan slår åtta på östkusten.
Trump och Clinton vinner – stort.
Konsekvens?
Marco Rubios kampanj är över.
• • •
I andra race ser det ut att bli desto mer spännande.
Kasich leder i Ohio och Cruz, överraskande, i North Carolina – och när de första procenten är räkande i Illinois och Missouri har Bernie knapp ledning där.
Ännu en nagelbitare till kväll väntar, tydligen.

Vi får ta och göra en liten parafras på den klassiska Tim Russert-ramsan jag nämnde i första inlägget för natten och istället säga:
Ohio, Ohio, Ohio.
Det är där dramat väntar.
• • •
David Axelrod i CNN-studion precis nu:
– Det här artar sig till Goodbye Rubio Tuesday.
Kan man Rolling Stones någotsånär är det rätt roligt…

CNN presenterar plötsligt prognoser från Ohio och North Carolina, byggda på vallokalsundersökningar.
De visar att Kasich och Clinton vinner i Ohio – och att det blir jämnt mellan Trump och Cruz i North Carolina, medan Clinton tar som vanligt det demokratiska racet down south.
• • •
Det är över i Florida, Trump och Clinton kommer vinna så det ryker om det.
Men ingen kan ”projecta” förrän alla vallokaler stängt vid 20.00, om en halvtimme.

Fem procent av rösterna i Florida är räknade och Trump och Clinton leder stort.
Det är väldigt futtigt underlag, men som vi vet vid det här laget:
Redan den första ynka procentenheterna brukar säga en del.
Game over, Little Marco…
• • •
Valnattens medelpunkt är belägen en och en halv timme norr om Miami.
Donald Trump har sin vaka i palatset Mar-a-Lago i det chockerande exklusiva Palm Beach – och Hillary Clinton sin tvärs över bron i det mer normala West Palm Beach.
Jag var där för bara några dagar sedan och skrev den här betraktelsen om Trumps häpnadsväckande home away from home – och den knivskarpa kontrasten mellan de båda systerstäderna
Hoppas alla som är där förstår att de imorgon ska äta svensk frukost hos Nicke och Tudde på Johans Joe.
• • •
Satan vad CNN:s vakor blivit smutsiga.
Det hette nyss att resultatet från Illinois och Missouri skulle presenteras ”at the top of the hour” och en klocka räknade dramatiskt ner medan Wolf Blitzer som en annan bilhandlare stod där och upprepade sitt ”we’re only moments away”…
Sedan började bara en ny klocka räkna ner mot halv åtta.
Vi blir inte imponerade, Wolfman.
Bara frustrerade.
• • •
Hur avgjort det republikanska racet än kommer att framstå om några timmar ska man tydligen inte inbilla sig att Donald Trumps motståndare i de egna leden ger upp.
Politico publicerade för bara någon timme sedan en artikel om att framstående profiler i den konservativa rörelsen på torsdag håller ett hemligt möte – men inte längre så särskilt hemligt alltså – i Washington för att planera vad som kallas en third party-run.
I församlingen ingår bland andra George W Bush-allierade Bill Wichterman, affärsmannen Bob Fischer och välkände aktivisten Erick Erickson, bland annat ansvarig för sajten redstate.com , och tanken är alltså att stoppa Trump med en egen oberoende kandidat i höst, eller som dom säger:
”Ett verkligt alternativ för genuint konservativa”
Så mycket oväntat och underligt och unikt som hänt sedan det här startade i somras ska ingen bli förvånad om de sjösätter en sådan kandidatur.

Florida, Florida, Florida…
Så hade framlidne tv-ikonen Tim Russert med kladdig spritpenna skrivit på skylten han höll upp framför NBC:s kameror när valnatten 2000 närmade sig klimax.
Han insåg snabbare än alla andra att det var i tarmen längst ner i sydost allt skulle komma att avgöras – och så blev det ju också.
Samma roll kommer The Sunshine State spela i det republikanska primärvalet i natt, sexton år senare.
Det blir förstås inte tillnärmelsevis lika dramatiskt. Då krävdes omräkning och inblandning av högsta domstolen och först efter ett par månaders tumult kunde Dubya Bush utropas till president – enligt demokratiska aktivister på felaktiga grunder; de muttrar fortfarande om det om de ges tillfälle.
Ikväll kommer vallokalerna i Miami och Tampa och Orlando och Tallahassee och Boca Raton och Jacksonville och Fort Lauderdale och Key West och de andra solstekta platserna sannolikt inte hinna mer än stänga förrän det står klart att Donald Trump sopat hem ännu en storseger.
Men det är likafullt i Florida det avgörs, för Trumps vinst betyder i allt väsentligt att han säkrat nomineringen.
Det kommer inte gå att soppa honom efter den här natten, i alla fall inte med schyssta medel.
Så in the words of saknade Tim Russert:
Florida, Florida, Florida.
• • •
Först var det Super Tuesday, sedan Super Saturday och därefter Little Super Tuesday.
Nu är det – Super Duper Tuesday!
Inte nog med att fem stora och viktiga delstater – Florida, Ohio, Illinois, Missouri och North Carolina – går till val.
För republikanernas del är det i tre av dem – Florida, Ohio och Missouri – för första gången winner-takes-it-all-läge.
Vinnaren tar alltså hela potten av delegater och segrarna blir därför per automatik förkrossande – oavsett marginaler i procentenheter.
This is, helt enkelt.
Hela primärvalets största natt.
• • •
Jag har just återvänt till New York efter en knapp vecka i Florida och jag önskar jag hade räknat hur många skyltar, plakat och bildekaler med devisen ”Florida is Marco Rubio Country” jag såg där nere, men allt jag kan berätta är det var många.
Budskapet skorrar dock något falskt. Delstatens unge senator har, som det verkar, ingen chans mot The Donald och kommer få genomleva karriärens hittills mest förödmjukande nederlag.
Nu var jag i och för sig bara i södra Florida och runt ritzy, glitzy, moderata Miami är det inte omöjligt att majoriteten republikaner föredrar Little Marco.
Men som dom säger:
Ju längre norrut man åker i Florida, desto längre söderut kommer man.
Längst norrut, och särskilt längs det som kallas The Panhandle vid gränsen mot Georgia och Alabama, är Florida som vilken sydstat som helst och det är definitivt Donald Trump Country.
Så de där plakaten får de plocka ner snabbt i morgon bitti.
• • •
Demokraternas fem val är i sanning inte oviktiga de heller men de hamnar ändå i skuggan av de republikanska eftersom demokraterna lite smålamt fortsätter fördela delegaterna proportionerligt och därför inte når samma slags klimax redan nu.
Det blir dock synnerligen intressant att se om Bernie kan följa upp skrällen i Michigan med nya överraskningar i Missouri, Illinois och framförallt Ohio.
I så fall skakar han Hillary och hennes superdelegater i själva fundamentet.
• • •
As goes Ohio, so goes the nation…
Det är ytterligare en klassisk amerikansk valdevis som vinnarna i the swingiest of swing states alltid tar till för att understryka att senaste triumfen vittnar om att de har störst chans att segra även i det reguljära valet.
I natt är det homeboy John Kasich – delstatens sällsamt jovialiske guvernör – som hoppas få ta den i bruk.
Hela drivkraften bakom hans kampanj har ju varit seger i Ohio och han har absolut chansen. I färskaste mätningen hade han ledningen med cirka tre procentenheter.
Men Donald Trump vill väldigt gärna ha de 66 delegater som står på spel och efter att i månader knappt ha ägnat Kasich så mycket som ett ”morsning” går han nu all in i attackerna på Ohio-guvernören.
Han är, låter miljardären på både twitter och valmöten meddela, en bebis, en falskspelare och en katastrof som guvernör.
Bland annat.
Kasich ska kännas sig hedrad.
Det betyder att han är med i matchen för första gången.
• • •
Här i Nordamerika gick vi över till sommartid i helgen och det betyder att det för första gången under hela valrörelsen fortfarande är dagsljus ute när kvällens vaka börjar.
I love it, vill jag bara berätta.
• • •
Ted Cruz vinner ingenstans ikväll, men kan likafullt vara the last man standing vid sidan av Trump när krutröken lagt sig i morgon bitti.
Texas-senatorn har näst flest delegater sedan tidigare och kan samla på sig ytterligare några med solida andraplatser i Illinois, Missouri och North Carolina – och med dem som argument hoppas på han en renodlad man-mot-man-duell i fortsättningen.
Dock:
Även en sådan kommer att framstå som mission impossible Trumps blockbuster-kväll.
• • •
Frågan är varför Kasich är så fruktansvärt angelägen om att få vinna hemma i Ohio.
Även om han gör det är det matematiskt helt omöjligt för honom att nå de 1237 delegater som krävs för att säkra nomineringen.
Alternativet är att han dröjer sig kvar och förhindrar att Trump når samma siffra – för att sedan kuppa sig till The Big Prize via det som kallas brokered convention.
Men det har han flera gånger de senaste veckorna kungjort att han inte alls är intresserad av.
Återstår då misstanken att han vill visa att han är det lämpligaste vicepresidentkandidaten.
Även den möjligheten sköt herr guvernören emellertid ner i en Fox News-intervju idag.
– Det finns inte en chans att jag kommer teama upp med Donald Trump No way. Inte en chans, slog han fast.
Nähä.
Så varför dessa ansträngningar för att vinna i natt?
• • •
Carl Hiaasen, framgångsrik deckarförfattare och en av landets mest underhållande tidningskrönikörer, publicerade för ett par dagar sedan en mycket rolig drapa om det vanskliga i att överlåta de stora besluten till just Florida.
Läs och fnissa.
• • •
OK, det är 40 minuter tills vallokalerna stänger i Illinois och Missouri.
Sedan börjar resultaten ramla, i strid ström.
Det blir ett drama.

Oron på Donald Trumps valmöten fortsätter.
Idag var det en demonstrant som försökte ta sig upp på scenen under ett ”rally” i Dayton, Ohio – en plats Carl Bildt kan berätta mycket om, det var där de segslitna fredsförhandlingarna som till slut ändade Bosnienkriget ägde rum 1995 – och situationen bedömdes för några ögonblick som så allvarlig att Secret Service-agenterna hastigt slöt sig kring den republikanske presidentkandidaten.
Jag sa ju det, höll jag på att säga…
Det kommer vara så i fortsättningen.
Oroligt, stökigt och obehagligt.
Några som kommenterade gårdagens blogginlägg om våldsamheterna i Chicago uppfattade tydligen det som att jag uttrycket förståelse för och till och med uppskattade kaoset.
I så fall uttryckte jag mig klantigt.
Jag menade bara att det står klart att Trump med sin laddade retorik väckt starka känslor inte bara hos sina supportrar utan också hos meningsmotståndare som känner sig angripna och utpekade och förolämpade – och att de känslorna allt oftare kommer att ta sig den här sortens uttryck, i synnerhet i storstäderna.
Är det nåt bra med det?
Nej.
Har Trump själv ansvar för att tonen skruvats upp mot de här olustiga nivåerna?
Många tycker det – inklusive rivalerna Ted Cruz och Marco Rubio, som under egna valmöten idag talat om just det ansvaret.
Kommer demonstranterna uppnå nånting?
Bara – som några kommentatorer också påpekade igår – ännu mer hängivenhet hos de väljargrupper som attraheras av The Donald och hans budskap.
Men stöket lär ändå fortsätta, i synnerhet som de i Chicago såg att de kunde stoppa ett möte.
En lång het sommar, sa vi inte så?

We ain’t seen nothing yet.
Det är min spontana reaktion på kaoset i Chicago.
Medan vi avtrubbade jönsar inne i primärvalsbubblan mest himlat roat på ögonen åt vad, och hur, Donald Trump sagt det han sagt har ju alldeles vanliga människor där ute såklart tagit fruktansvärt illa vid sig av förolämpningarna och kränkningarna och de skamlösa flirtarna med rasism och fascism – och nu kommer reaktionen.
I St Louis och Chicago och andra liknande urbana brännpunkter i vilka Herr Trump tror att han kan hålla valmöten precis som vanligt kommer intensiteten i protesterna bara eskalera.
Det blir en lång het sommar i USA.