Trump cuts to the chase och uppmanar redan i inledningsanförandet partietablissemanget, ”vad det nu är”, att sluta upp bakom hans ”historiska folkrörelse”.
– Vi har miljontals människor med oss. Vi lockar över demokrater, vi lockar såna som aldrig röstat tidigare, vi lockar gamla och unga, säger han.
Kort sagt:
Han har inlett general election-kampanjen nu.
• • •
Oj då, Cruz, det här har inte börjat bra.
Han snubblar på fjärde ordet – welcome – och ser med ens nervös ut.
Han får hoppas att tonen för hela kvällen inte sätts där.
• • •
GOP:s lätt bisarre ordförande Reince Preibus försäkrar under ett litet inledningsanförande på scenen en kvart innan showtime att partiet ovillkorligen kommer att stödja den kandidat som vinner nomineringen.
Nånstans ler Karl Rove och Paul Ryan och deras vapendragare i njugg och muttrar ”det får vi allt se”.
Men vad ska herr chairman säga?
• • •
Rubio har i alla fall publiken med sig.
Han tas emot som Miami Dolphins quarterback när han trampar in på scenen.
Nåt att påminna de generade barnen om när han nästa vecka lagt ner kampanjen och kommer hem.
• • •
Reince är det inte många som heter.

Smutsiga CNN.
De säger att debatten ska starta 20.30 – sen sänder de pre-show med Anderson Cooper i en halvtimme med upphetsade propåper om att ”debate is moments away” – och så börjar slaget i själva verket först 21.00 (03.00 er tid).
Allt för att tittarsiffrorna.
Men vi blir i själva verkat bara irriterade när de fuckar med oss.

Boom!
Nu, serrni.
Nu dras allting till sin yttersta spets.
Nu kan hela det republikanska primärvalet avgöras.
Om inte inte Marco Rubio och Ted Cruz svarar för sina livs framträdanden under kvällens debatt på University of Miami, då är det här sannolikt över.
Med mindre vänder de nämligen inte opinionen och vänder de inte opinionen vinner de inga av blockbuster-valen på tisdag och i så fall rider Donald Trump i ensam majestät mot nomineringen på konventet i Cleveland i slutet av juli.
Riktigt hur ett sådant framträdande skulle se ut, exakt vad som krävs i form av retorik och argumentation och allmän debattstil, vet ingen. Men erfarenheten från de senaste striderna de här männen utkämpat säger att de laddat sin skarpaste ammunition och tänker tömma den i obarmhärtiga skurar rakt i hjärtat på motståndarna.
Så fasten your seatbelts.
Här vankas biblisk ofred.
• • •
Vi befinner oss på ännu en campus idag, tillhörande University of Miami i Coral Gables – en välmående liten enklav söder om centrala Miami.
Den förefaller också monstruöst stor – det är i alla fall ett äventyr värdigt Ola Skinnarmo att hitta rätt hörn av campusen med bil – men har en äldre och mer kantstött framtoning än Miami Dade.
Jag tycker det ser ut som skolan John Travolta och Oliva Newton-John gick på i ”Grease” och den var ju en dröm för varje elvaåring 1978.
Så jag trivs även ikväll.
• • •
Allt ljus på Little Marco.
Insatserna är skyhöga för alla som deltar i det sjöslaget, men ingen har mer i potten än Marco Rubio.
Om han förlorar sitt eget Florida på tisdag är det game over – rätt och slätt, kort och gott.
Han har således inget annat val än att gå ”all in” mot Trump och Cruz och hela världen nu.
Men som framgår av den förhandsblänkare som ligger ute på aftonbladet.se är The Golden Boy inte helt bekväm med den brutala stil han anammat senaste veckorna.
Tvärtom.
I en intervju med Megyn Kelly i går berättade han hur mycket hans barn hade skämts över de inte helt rumsrena påhoppen på Trump och hur uselt det hade fått honom att må.
– Det är inte jag, menade han.
Nej, vi är inte dummare än att vi förstod att hela den där teatern var ett desperat taktiskt drag uttänkt av någon med världsfrånvänd uppfattning om hur en politisk slipsten ska dras, men att i det här läget erkänna att det var ett felskär och att nu, när allting kulminerar, försöka hitta en ny ton verkar ännu knäppare.
• • •
Kvällens temporära presscenter är inhyst i en av Miami-universitetets idrottshallar, men det syns inte för Google är på något sätt inblandat och har förvandlat lokalen – ja, en simpel gympasal, är det ju egentligen – till något slags Silicon Valley-dröm med gott om plats, skrivbord i ljust trä, blå heltäckningsmattor och flashiga jätteskärmar på väggarna.

Lite töntigt.
För att såna här övningar ska kännas helt autentiska ska det vara trångt och varmt och lukta av kaffe som stått på bryggplatta sedan i förmiddags och blivit tjära.
• • •
Texas Ted lär gå till storms så fort Jake Tapper – moderator den här gången – bränner av startskottet.
Han, Herr Cruz, har inte mycket till chans i just Florida, han är hjälplös trea i alla opinionsmätningar, men han satsar hårt här i alla fall. För kan han stjäla tillräckligt många röster hjälper han, lyder tankegången, till att sänka Little Marco och i så fall går drömmen om en mano-a-mano-duell med Trump till sist i uppfyllelse.
Be careful what you wish for, kan jag inte låta bli att tänka i mitt stilla sinne.
• • •
Det råder parkeringskaos när jag under tidiga eftermiddagen glider in på universitetet, mediafållan är sedan länge full och en vakt som står och svettas i solen meddelar med en axelryckning att jag får försöka hitta nån annanstans att ställa hyrkärran.
Jag blir lätt Kapten Haddock när logistiken havererar på det sättet och avlossar en rätt så svavelosande svordomsramsa.
– Det här är inte mitt fel, svarar vakten uppgivet, det är grobianer som stått för planeringen.
Jaha, men då så.
Nu står jag utefter en väg och en annan vakt lovar att parkeringsvakterna inte jobbar idag, men vi får väl se.
• • •
Undrade just varför Donald Trump kallat till presskonferens i Palm Beach i morgon bitti, men nu kommer beskedet att Ben Carson tänker endorsa sin fellow ”outsider” under fredagen, så då vet vi det.
Neurokirurgen från Maryland kommer posera med The Donald om sådär tolv timmar.
• • •
Ja, John Kasich är förstås här han också.
Men ni vet hur det är med honom.
Han för en helt egen debatt, i ett helt eget universum, om sakfrågor och värderingar och ståndpunkter.
Vilken stolle, eller hur?
• • •
Plötsligt går det en stöt genom presscentrat och ett helt koppel murvlar och fotografer bildar på ett ögonblick skolgårdshög runt en karaktär vid entrén.
Är det Trump som på klassiskt showbusiness-sätt ställer till med en uppvärmingsakt?
Nej, det är Floridas guvernör Rick Scott som vill ha lite strålkastarsken på sig.

Se där vad spännande vi har det.
• • •
Kasichs hela idé är, och har varit sedan valrörelsen startade, att han ska vinna hemma i Ohio på tisdag.
Sen?
Ibland låter det som att det är bra med det.
Men i ”The Circus” – Halperin- och Heilemann-showen på Showtime jag orerade om igår – sa han nyligen rakt ut att en sådan seger skulle ge honom motivation att fortsätta hela vägen och sedan försöka krångla sig till nomineringen via ett brokered convention.
Det är många som har såna funderingar…
• • •
Enligt Politico är Chelsea Clinton och Ivanka Trump goda vänner och har ”gjort” Manhattan ihop vid åtskilliga tillfällen.
Nu har de dock bestämt sig för att lägga vänskapen på is ett halvår eller så.
Det kan man förstå.
Den enes pappa kommer att säga så fruktansvärda saker om den andres mamma – och vice versa – att det lär bli svårt att ens vistas i samma stadsdel.
• • •
En intressant fråga är hur det så kallade etablissemanget beter sig om Ted Cruz slutligen blir enda alternativet till Trump.
Dess företrädare älskar sannerligen inte honom heller, men det förekommer tydligen, motvilligt, planer på en en massiv Cruz-satsning om det slutar så.
Bara de, för sin egen skull, har förstånd att hålla Mitt Romney gömd i fortsättningen.
• • •
Jaha, om en timme smäller det.
Och då gör det nog just det också.
Smäller.
Här blir det som vanligt.
Uppdateringar med iakttagelser då och då, men inget kontinuerligt referat.
Enjoy – och dela med er av eventuella synpunkter i kommentatorsfältet.

Vem vann?
Som möjligen framgått svarar jag aldrig på den frågan efter debatterna – för den går inte att besvara.
Måttet på framgång i dylika dueller kan bara mätas med antalet osäkra väljare som blev övertygade på ena eller andra sättet och den siffran kan ingen än, eventuellt, gissa sig till.
De respektive kandidaternas uttalade sympatisörer går det definitivt inte att lyssna på, för de är alltid hundraprocentigt övertygade om att den egna favoriten vann och den som inte håller med är idiot, kommunist och avlönad antingen av CIA, familjen Clinton, kommunisterna eller Fox News.
Det enda som är helt säkert efter kvällen på Miami Dade College är att det börjar bli riktigt vresigt också i det demokratiska primärvalet.
• • •
Det är mycket nu, men så länge jag efter avslutat värv får köra en öde Dixie Highway norrut i tropisk natt, i hyrbil med motor som spinner nästan ljudlöst, tänker jag inte klaga.
• • •
Om jag helt slarvigt lurat i någon att också demokraterna håller winner-takes-it-all-val på tisdag – och det är jag rädd att jag har, för att jag trodde så – ber jag om ursäkt.
Det är bara republikanerna som har det upplägget.
De demokratiska delegaterna fördelas proportionerligt ända fram till den sista vallokalen i District of Columbia stängt 14 juni.
• • •
Nu sover vi några timmar, sen är det dags för ny drabbning på ännu en campus – University of Miami i Coral Gabes.
Då kan vad som helst hända.
Det är ju Marco Rubios sista chans innan 15 mars, hans do-or-die-moment.
Missa inte.

– Tack för en livlig debatt, säger Hillary Clinton i sitt slutanförande.
Så kan man beskriva den, ja.
Det var den klart mest sevärda av samtliga åtta som hållits hittills.
Nu ska jag skriva referat, lyssna på kommentarer och köra tillbaka till Miami.
Sedan kommer det en liten slutrapport också.

Nu är det frågor som bara ställs i Florida:
”Om du blir president, skulle du träffa Fidel Castro då?”
Hillary svarar strategiskt att det bästa sättet att hjälpa Kuba att nå större frihet är att jobba med amerikanska exilkubaner och träffa dissidenter på ön.
Sanders, som ju beskriver sig själv som demokratisk socialist och därigenom garanterat väcker misstänksamhet hos sagda exilkubaner, får stå ut med att de visar en video från 1985 (!) när han hyllar Castro och Nicaraguas Daniel Ortega.
Han försvarar sig tappert, bland annat med argument om att han inte anser att USA har rätt att diktera villkoren för mindre nationer, men det där är känsliga saker i den här delstaten.
Clinton missar ju inte chansen utan eldar på om att rivalen också hyllat ”utvecklingen av värderingar på Kuba”.

Det har varit Sanders som sluggat hårdast ikväll, men Clinton försöker till sist kontra och sätter in några bredsidor om att Sanders lovar alla saker – till exempel fri sjukvård och fri högre utbildning – utan att berätta hur mycket det kommer att kosta.
Det slår tillbaka, i alla fall lite, när repliken lyder att frågeställningen bevisar att Clinton vill att allt bara ska fortsätta som vanligt.
• • •
– This is huge, säger Sanders om klimathotet och kommer på hur roligt omvärlden haft åt hans Brooklyn-dialekt när han använt ordet ”huge” och klämmer i ett med överdrivet Yuuuuge!
Det är lite roligt.
• • •
Minns någon första demokratiska debatten, i Vegas i oktober?
Då var de här två så hövliga mot varandra att det kändes som att de tänkte kampanja ihop.
Kontrasten mot hur de låter ikväll kunde knappt vara mer dramatisk.
Nu babblar de tidvis i munnen på varandra som rena rama republikanerna, grimaserar, fnyser och avbryter…

Hillary får ytterligare en rätt osentimental fråga om varför hon tror att människor inte litar på henne – trots att de lärt känna henne under de 25 år hon befunnit sig i offentligheten.
– Det här är smärtsam för mig, svarar hon.
• • •
Det är lite lustigt att Sanders sträcker upp armen som en skolelev när han blir ivrig och vill ha ordet.
Som att moderatorerna skulle glömma honom.
De är inte direkt många kandidater på scenen…
• • •
Efter trekvart är rivalerna för första gången ikväll överens om nånting:
Trumps mur.
De gillar den inte, kan man säga – och Clinton river ner skrattsalvor när hon raljerar om hur fantastisk och vacker den ska bli.
Sanders nickar instämmande och beskriver sedan Trumps förslag på hur invandringsfrågan ska hanteras ”vulgärt”.
• • •
Vi i media sitter där vi sitter och kan lika lite som tv-tittarna se vad som händer på scenen under reklamavbrotten.
Synd det, för de som suttit i publiken vittnar om oväntade syner.
Under de republikanska slagen lär exempelvis Trump och Rubio – efter att ha försökt slita varandra i stycken under sändning – ställa sig i ett hörn och småprata helt lugnt.
• • •
Sanders går åter hårt fram om de tal Clinton hållit för Goldman-Sachs och kräver ännu en gång att hon offentliggör dem.
• • •
Lee Marvin Ramos tar upp Benghazi också – och blir utbuad av publiken.
Clinton-fansen börjar tycka att han är för tuff mot favoriten, verkar det som.

De hårdföra frågorna fortsätter hagla.
Kan du, säger Jorge Ramos från Univision och spänner som en annan Lee Marvin ögonen i Clinton, lova att du inte kommer att deportera barn?
Det kan hon, efter några verbala dribblingar – men Sanders hugger direkt om att hon, sett till hur hon röstade under sin tid som senator, inte är att lita på i den frågan heller.
Det här är en debatt det slår lite gnistor om och Sanders går sannerligen på offensiven.

Temperaturen stiger snabbt.
Parterna är oense om vem som sagt och gjort vad om illegal invandring och när Sanders påstår att Clinton sa ”gör det inte!” då New Yorks dåvarande guvernör, den skandaliserade Eliot Spitzer, 2008 ville hjälpa papperslösa att kunna skaffa körkort tar det hus.
– Fel, så sa jag inte, invänder Hillary skarpt.
– Gjorde du visst, fortsätter Bernie.
De hinner också bli oense om vem som var bäst kompis med Ted Kennedy.
Där är vi nu.