Michigan har två olika tidszoner, så en liten gnutta av resultat har rapporterats och den gnuttan indikerar att det för en gångs skull kan bli lite spännande ikväll.
Kasich – jo, KasicH! – har liten ledning över Trump just nu och Sanders tillika liten ledning över Trump.
Too close to call…det har vi hört för sällan.

Precis som väntat – Hillary sopar hem Mississippi.
Hon är den största kvinnliga artisten i The Deep South sedan Aretha Franklin.
Mer intressant:
Trump har klart övertaget i samma stat och kommer – förmodligen – snart att utropas till vinnare han också.
Mycket bra för honom, ett tungt bakslag för Cruz.

Jaha, ännu en tisdag – och ännu en klase delstater up for grabs.
Michigan, med sin bilindustri och sin hockey och sina Motown-dängor.
Mississippi, med sitt delta och sin blues och sina bomullsplantage.
Idaho, med sin potatis och sina berg och sina jägare.
Och så Hawaii, med sin eviga sommar och sina vulkaner och sitt Pearl Harbor.
Det är de två förstnämnda, och framförallt Michigan, som utgör nattens Big Enchilada.
Där, i Michigan, står inte bara flest delegater på spel. Det är den typ av delstat där en presidentkandidat SKA göra bra ifrån sig för att ha något hopp om att infria de stora drömmarna. Majoriteten av väljarna må vara registrerade demokrater, men rätt sorts republikan kan få dem att byta sida. Många av de som kallades ”Reagan democrats” på 80-talet bodde de facto i Michigan.
Så the race is on i Nicklas Lidström Country.
Själv sitter jag på ett hotellrum i Miami med öppen balkongdörr och en ljummen kvällsvind fladdrar just nu i tunt gardintyg.
Fint va?
Nå, jag får hålla mig här inne vid tv:n för att bevaka det aktuella valdramat så helt Trump Tower-artad är inte tillvaron nu heller.
• • •
The Donald siktar på tung comeback ikväll.
Med tanke på hur enormt han – i vanlig ordning – dominerat media även senaste veckan går det förstås att hävda att han aldrig varit borta, men faktum är att många menar att förra veckanvar hans värsta under hela valrörelsen.
Han var för otydlig i sina fördömanden av David Duke och Ku Klux Klan, hans debattframträdande i Detroit ansågs inte särskilt lyckat, han fick stryk av Ted Cruz i Kansas och Maine och vann Louisiana med mycket mindre marginal än beräknat och han angreps brutalt av partietablissemanget – med Mitt Romney i spetsen.
Så nu behövs en knock igen.
Eljest kommer motståndare och pundits måla en bild av att segertåg saktat in och hans popularitet, i relativa mått, börjat dala.
• • •
Det är för debatter på University of Miami i Coral Gables jag tagit mig till det varma, men just nu hutlöst blåsiga, Florida.
Clinton och Sanders går i clinch där i morgon och lämpligt nog möts Trump, Cruz, Rubio och Kasich på samma scen ett dygn senare.
Eftersom det är sista drabbningen innan Winner-takes-it-all-slagen 15 mars räknas de som osedvanligt betydelsefulla.
Ja, den republikanska uppgörelsen har till och med kallats den viktigaste primärvalsdebatten någonsin.
Det är do or die för åtminstone Rubio och i någon mån även Cruz.
Går ju inte att missa
• • •
En sann hustler lämnar inget åt slumpen…
Idag gick The Donald ut på twitter och försäkrade väljarna i Idaho att deras potäter är hans absoluta favoriter.
”Nobody grows them better”, hette det.
Hi hi.
• • •
Varje ord vägs på guldvåg valrörelser och i debatten i Flint i söndags använda Bernie Sanders ett han fått bannor för.
När han talade om rasrelationer konstaterade han att inga vita amerikaner vet hur det är att bo i ett ghetto och ghetto är inget ord någon vill kännas vid längre.
– Såvida man inte, som jag, lyssnar på Donny Hathaway fortfarande, då är det ett känt begrepp. Annars är det inget som låter bra i öronen på oss svarta, som CNN-kommentatorn Donna Brazile sa häromdagen.
Inte lyckat, det är just de svarta i Michigan Bernie behöver nå. Men han går – inte bara därför såklart, men det hjälpte inte – av allt att döma mot en tung förlust där uppe.
• • •
Hoppas jag är ursäktad om att jag inte är med och vakar ända tills resultaten från Hawaii ramlar in.
Den omsusade ön ligger sex tidszoner bort och inget lär vara färdigt förrän i gryningen här i de östra delarna av fastlandet.
• • • 
Jag hade SiriusXM Patriot – den konservativa radiokanalen – inrattad på bilstereon när jag susade ut på MacArthur Causeway i eftermiddags och kan meddela att det mullrar i högerfilen.
Den allt populärare teorin att etablissemanget – vilka som ingår i det är uppe till debatt, men merparten av dem hade ett hemligt möte på en ö utanför Georgias kust i helgen – tänker se till att Kasich och Rubio hänger kvar så länge att ett ”brokered convention” kan tvingas fram får blodet att koka hos talk radio-stjärnor som Sean Hannity, Mark Levin och Andrew Wilkow.
Ja, jag säger ju det.
Det blir revolt om partiet går emot sina egna väljare och försöka kuppa in egen kandidat.
Det blir också det mest oförglömliga konventet under min livstid, så för allt i världen…
• • •
Idaho är tillsammans med Oklahoma unionens mest konservativa delstat.
Ingenstans vinner republikanerna med lika stor marginal i de reguljära presidentvalen.
Det är också – oberoende av nånting annat – en av de mest underskattade delstaterna.
Idaho Falls hör till de finaste småstäder jag inte visste att jag skulle tycka nånting om innan jag råkade hamna där.
Ja, jag ville bara ha det sagt.
• • •
Ok, nu åker vi igen.
Om 20 minuter stänger vallokalerna i Mississippi – och sedan kommer prognoser och resultat rätt snabbt.

Om jag vetat att ”Super” i Super Saturday syftade på att den skulle pågå för evigt hade jag tagit epitetet på större allvar.
Vi började vänta på prognoser redan vid lunchtid och först nu, framåt elva på kvällen, är den sista delegaten på väg att fördelad.
Vi fick in i det sista vänta på Kentucky, där det tydligen tar lika lång tid att räkna röster som det tar att lagra Jim Beam-bourbon.
Men nu, till sist, kommer beskedet:
Trump vinner under den blå månen Elvis sjöng om – liksom i Louisiana.
Så här är sammanfattningen från valets hittills längsta dag.
I det republikanska racet vinner Cruz Kansas och Maine och Trump tar alltså hem Louisiana och Kentucky – och på demokratiska sidan går Kansas och Nebraska till Sanders och Louisiana till Clinton.
Tack och bock, då ska jag be att resa mig ur soffan för första gången sedan i förmiddags.

Hillary kan slå korken av en Abita Amber, slänga några andouille-korvar på grillen och pumpa lite Rebirth Brass Band på stereon.
Hon vinner Louisiana så det bara stänker om det.
Därmed höstar hon in nästan alla delegater – och ingenstans stod fler på spel idag.
• • •
Nu är det bara de republikanska slagen i Kentucky och Louisiana som projectats, men allt tyder på att Trump tar hem dem.

Jodå, Uncle Bernie har säkrat sina andra Super Saturday-seger.
Majoriteten av Nebraskas demokrater vill se honom som president.
Samtidigt kommer första siffrorna från den ångande Louisiana-kvällen och där går Trump och Hillary mot braksegrar.
Framförallt Hillary.
När fem procent av rösterna räknats har 72 procent hamnat hos henne.

Den lokale republikanske bossen presenterar hela resultatet – county för county – och det visar sig att Cruz vinner där också.
Han får sammanlagt 45 procent av rösterna.
Mest remarkabelt är dock att det också visar sig att 17 personer där uppe bland de bedårande lobsterschacksen röstat på Carly Fiorina.
Känner man inte, möjligen, att man slänger bort sin röst när man gör så?

Äntligen, ett resultat:
Bernie Sanders plockar hem Kansas.
Viktigt i psykologisk mening, han kan visa på att det demokratiska racet är jämnt utanför The Deep South.
Den bilden kan bekräftas med ytterligare en seger i Nebraska om nån timme.

Idag går det riktigt segt med rösträkningen.
Sedan Kansas projectades har inget hänt — och de reda siffrorna kommer in i långsam takt att till och med Wolf Blitzer börjar bli frustrerad.
Beklagar.

Det är anmärkningsvärt att se hur faktiska resultat påverkar psykologin under en valnatt.
I förmiddags var alla på det klara med att det skulle gå bra för Ted Cruz i Kansas och Maine – men att effekterna av framgångarna skulle vara begränsade.
Men när det nu finns faktiska siffror – några mer imponerande än väntat, det medges – suggereras omvärlden likafullt till långtgående slutsatser om betydelsen av det som just hänt.
Att Texas-senatorn själv proklamerar ett paradigmskifte i hela valrörelsen är en sak; hans uppgifter består i att spinna sanningen.
Men även kommentatorer och experter och allsköns åsiktsmaskiner sitter nu i nyhetskanalernas studios och spekulerar om att Trumps momentum brutits, att han kanske gick för långt för den kristna högern med den skabrösa insinuationerna om sina händer och att Rubio tycks ha sänkt sig själv men hjälpt Cruz med sina attacker på Trump.
Keep your shirt on, säger jag.
The Donald höll just ett möte för tio tusen hängivna supportrar i Florida och senare ikväll kommer vi få veta att han vunnit i både Kentucky och Louisiana.
Antagligen byter expertisen fot igen när det händer.
Dynamiken är bara sådan.
• • •
Hm, jag trodde att det här skulle bli en betydligt skonsammare valdag än Super Tuesday.
Då hann jag åtminstone gå ut och trampa lite på gatorna här i Midtown.
Så ej idag.
Jag har suttit framför tv:n, med datorn i famnen, sedan elva i förmiddags. Nu är klockan snart sju och vi har bara fått resultatet från en enda delstat.
Satans superlördag…