Mitt i kalabaliken:
Intrycket från i tisdags att Trump söker fotfäste inför den reguljära valkampen i höst stärks igen.
När han får frågar om sin hållning när det gäller så kallade arbetsvisum för invandrare svarar han,
– Jag har har mjuknat och bytt åsikt i den frågan. Vi behöver arbetsvisum.
Men han får fäkta lite när Cruz eldar på om att han måste offentliggöra inspelningarna på vilka det påstås att han erkänner att han inte tänker bygga mur och inte deportera elva miljoner papperslösa.
– Vad har du att förlora? Om det är inte sant kommer inspelningarna visa att du är oskyldig. Men om du ljuger för väljarna har de rätt att få veta det.
The Donald svarar att han respekterar off the record-konceptet för mycket och så är det med.

De kommer inte riktigt åt Trump om att han tidigare givit stöd åt både Hillary och Harry Reid och andra liberaler – eller att han eventuellt erkänt för New York Times, off the record, att han kommer kompromissa om sin invandringspolitik.
Han rycker på axlarna och konstaterar att man alltid måste kompromissa lite.
– Jag såg när Ted Cruz stod och talade i kongressen i en och en halv dag. Och vad kom ut at av det?
• • •
Det är nästan så man saknar Ben Carson litegrann.
När han fick ordet hann man ju andas lite.
Men Kasich, som känns som han deltar i en helt egen debatt ute på kanten, får duga därvidlag.
• • •
Det är betydligt mer drag på publiken på Fox Theatre ikväll än på Springsteen-konserten för elva år sedan.
Och gapandet och buandet och hejandet stärker intrycket att det här en varieté på Kiviks marknad snarare än en politisk debatt.
• • •
– Tjena, kul att se dig igen, säger Megyn till Trump
– Detsamma, du ser bra ut ikväll, svarar Trump.
– Du med, fortsätter Megyn.
Inte ett öga torrt…

Jag har inga ord för det här.
Det har bara gått drygt 20 minuter – och de har redan lyckats överträffa galenskapen i Houston.
Rubio och Trump står bara och gläfser åt varann.
– Oroa dig inte, lille Marco. Oroa dig inte, lille Marco, hör vi gång på gång…

Rubio uttrycker inledningsvis en påstådd önskan om att kvällens debatt skulle handla om sakfrågorna.
Två minuter senare handlar den om Trumps händer och vad de avslöjar om hans övriga anatomi.
Strax därefter står de och gapar i munnen på varandra om vem som har bäst chans att slå Hillary Clinton i höst.
Som en god vän skriver i ett mess:
Det är svårt att vara manusförfattare till house of Cards för det här går ju inte att toppa…

Vi hinner inte mer än sätta oss tillrätta, sen får vi efter tidig en spydighet från Rubio se Trumps händer – och en försäkran om att det ”inte är några problem”!
Jisses, det här är en presidentvalskampanj – och en av kandidaternas klockspel är uppe till diskussion!
Man tror ju inte det är sant…

Fram med popcorn-baljan!
Det är ju republikansk presidentvalsdebatt igen – och inget som visas på amerikansk tv den här våren har samma must-see-faktor…
Naturligtvis är det sorgligt att det blivit så.
Politik är inte show och underhållning, inte dokusåpa och trams – inte ens i USA. Politik är bland det viktigaste som finns och utgången av val som det som just nu rasar påverkar vanliga människors liv i grunden.
Men sorry, just de republikanska fältslagen har verkligen blivit regelrätta popcorn-events.
Det senaste tumultet, i Houston för precis en vecka sedan, rymde mer chockvärde, drama och spänning – kommer de börja slåss nu? – än alla sportsändningar och HBO-serier tillsammans.
Och nattens uppföljning – den första debatten sedan Super Tuesday – lovar att bli ännu mer kaotiskt.
Så jo, det poppar för fullt i kastrullen…
• • •
Valrörelsen blir bara konstigare och konstigare.
Som del av det republikanska partietablissemangets samordnade försök att ”take down” The Donald gick Mitt Romney under ett tal tidigare idag – som vore han Marco Rubios och Ted Cruz förband! – till generalangrepp mot partikamraten som ser ut att ha nomineringen i sin hand.
Han sablade ner både personen och politikern Trump, beskrev honom som en ”fraud” och en ”phony”, avfärdade utspel och påståenden som rena lögner, hånade hans insatser som affärsman och slog fast att han måste stoppas till varje pris.
Helt otroligt, faktiskt.
Aldrig tidigare har höga företrädare för ett parti mitt under pågående val gått till attack mot den egne front runnern – och därmed också, mer eller mindre indirekt, mot de egna väljarna.
Det är också högst – högst! – anmärkningsvärt att det är just Mitt Romney som försöker utföra detta karaktärsmord.
För fyra år sedan var han, som Trump sannerligen inte varit sen att påpeka, överlycklig över New York-miljardärens finansiella stöd och ”endorsement”.
Han är till yttermera visso själva sinnebilden av den världsfrånvända och maktfullkomliga Washington-insider som Trumps supportrar valt att göra uppror mot i år.
Att han – eller hans bundsförvanter i den republikanska maktsfären – tror att han ska kunna omvända dem vittnar både om en exceptionellt skev självbild och om usla insikter om vad väljarna där ute tycker och tänker och känner.
Effekten kommer bli den motsatta – stödet för Trump bara ökar med en Romney sprattlande på scenen, därom är jag helt övertygad.
• • •
Megyn is back!
Ja, som om det räckte med all annan dramatik som omgärdar nattens Fox News-Sändning är Megyn Kelly moderator igen.
Hon och Trump har inte stått öga mot öga sedan clashen i Cleveland i augusti, när hon ställde tuffa frågor om hans kvinnosyn och han svarade med att insinuera att hon hade menstruation.
Vad händer nu?
• • •
Mellan raderna i Romneys tal idag gick det att utläsa att han och hans kumpaner har en worst case scenario-plan.
De tänker, om inget annat fungerar, se till att minst en utmanare hänger kvar i primärvalet så länge att Trump inte når det antal delegater som krävs för att formellt säkra nomineringen – och sedan hoppas de kunna iscensätta de en kupp på konventet i Cleveland i juli och baxa en egen kandidat (Romney själv? skulle just vara nåt…) genom den kaotiska processen,
För oss i media vore ju det mumma, det skulle bli breaking news-orgie dygnet runt.
Men reaktionen hos de miljontals väljare som står bakom Trump…jisses, vi finge med inbördeskrigsstämningar att göra.
• • •
Kvällens debatt hålls på Fox Theatre i centrala Detroit.
Där såg jag Bruce Springsteen våren 2005, när han precis hade släppt ”Devils & Dust” – soloalbumet ingen annan än Fredrik Wikingsson minns.
Spelningen gjorde inget särskilt intryck, men det gjorde miljön.
Det är kort sagt en fantastiskt vacker salong som utgör skådeplats för Den Stora Kalabaliken, Del 11.
• • •
Ben Carson har hängt ner skylten – typ, i alla fall – så för första gången sedan valrörelsen startade blir det debatt utan hans medverkan
Inte för att vara elak, men ingen kommer att märka skillnaden…
• • •
Okej, you know the drill:
Jag refererar inte debatten – jag kommer med uppdateringar i bloggen när det finns något särskilt anmärkningsvärt att rapportera.
Kommentatorsspåret är dock öppet natten igenom, så den som känner sig manad är välkommen med civiliserade synpunkter där.

Super Tuesday 2016 går mot sitt obönhörliga slut och jag hänger rätt mör över laptoppen hemma i Manhattam-holken.
Det blir ett rent inferno när så här många delstater håller val samma kväll och vallokalerna överallt stänger inom loppet av några timmar.
Siffror hit och projections dit, analyser här och utspel där, segertal i Florida och trotsig vägran att ge upp i Texas…
Samtidigt:
Mycket lite här i världen är mer kittlande och fascinerande och exalterande att vara med om.
Nu är det fyra år till nästa Super Tuesday.
Då deltar bara ett av partierna, eftersom det andra har en sittande president i Washington.
Vilket?
Det är just frågan det.
• • •
Trump bärgar till sist Vermont också och vinner därmed sammanlagt sju delstater.
Alabama, Tennessee, Georgia, Virginia, Arkansas, Massachusetts och just Vermont.
Samma facit sitter Hillary med i den regniga marsnatten. Hon plockade sina segrar i Alabama, Arkansas, Tennessee, Georgia, Virginia, Massachusetts och väldiga Texas.
There’s gonna be a showdown, som New York Dolls sjöng…
• • •
Kvällens kulmen var Ted Cruz uppmaning till rivalerna – framförallt Rubio – att hoppa av och sluta upp bakom honom.
Där kändes det för några ögonblick som att det republikanska primärvalet fick en ny dynamik.
Men som sagt:
Rubio är hundraprocentigt övertygad om att det är han, med sin enda lilla seger i bagaget, som ska föra kampen mot Trump och stormar obekymrat vidare mot lördag, nästa tisdag och 15 mars.
• • •
Även Bernie HAR en bra kväll, det är inget snack om det.
Segrarna i Oklahoma, Minnesota och Colorado väger tungt, särskilt som fler stater av ungefär samma sort snart står på tur – till exempel Michigan, Ohio, Illinois och Missouri.
Problemet är bara att det demokratiska primärvalet är utformat – många säger riggat – för att gynna front runnern och etablissemangets favorit.
Jag menar, bara det här lilla ordet:
Superdelegater.
Så det kommer ändå bli motigt för den radikale senatorn från skogarna i Vermont.
• • •
Cruz höll alltså, på fullt allvar, valvakan på ett ställe som heter Redneck Country Club.
Ska inte politiker vara noga med det som kallas optics?
• • •
Ben Carson låter meddela att även han kampanjar vidare.
Vem hade trott något annat?
• • •
Den var rak, Jake Tappers fråga till Rubio.
– Are you in denial, sir?
Ha!
• • •
Ursprungligen fanns en tanke att jag och Filip Hammar skulle ”göra” Super Tuesday åt bladet nånstans i, typ, Tulsa, Oklahoma.
Det gick dock inte att få ihop och det var ju synd, det hade kunnat bli klassisk tv.
Istället får jag nöja mig med underhållande sms från västkusten.
Men nån gång…
• • •
De räknar fortfarande röster i Alaska – där enbart republikanerna hållit val – men det ser ut som att Trump triumferar även där och konstigt vore det ju annars när han har Sarah Palins officiella stöd i ryggen.
Men vi hör ingenting från Samoaöarna.
Det uppfattar jag som direkt oförskämt.
• • •
Chris Christies min bakom Trump på podiet i Palm Beach är jag rädd att jag inte får bort från närhinnan ens när jag ska försöka sova om en liten stund.
Han såg ut som något han verkligen inte är van vid att vara:
Liten.
Kanske tänkte han på hur mycket han satt på spel för att få vara kvar i strålkastarskenet.
Vänner och medarbetare har de senaste dagarna vänt sig mot honom och ett helt koppel ledande tidningar i New Jersey, som stödde hans egen kampanj, tar nu kraftigt avstånd och kräver att han avgör som guvernör.
• • •
Nästa urladdning äger rum redan på lördag. Då är det val i Kansas, Kentucky (bara republikanerna), Louisiana, Maine (bara republikanerna) och Nebraska (bara demokraterna). Den följs av demokratisk caucus i Maine och republikanskt primärval i Puerto Rico på söndag och tisdagen därefter ska väljarna i Hawaii (bara republikanerna), Idaho (bara republikanerna), Michigan och Mississippi säga sitt.
Och 15 mars kommer de blytunga winner takes-it-all-valen i Florida, Ohio, Illinois, Missouri och North Carolina.
Dessförinnan ska vi dock, redan på torsdag, ha ännu en republikansk debatt i Detroit.
Efter det som hände i natt kan den bli precis hur galen som helst.
Vi ses här i bloggen då, föreslår jag.

Nope, Rubio tänker inte lyssna på Cruz uppmaning.
– Jag kommer ta fyr under de val som väntar de närmaste veckorna, säger han.
”Är du in denial”, frågar Jake Tapper. på CNN.
– Nej.
Ha ha.

Nej, det är nog så att Rubio väntar på att de ska förkunna att han vunnit the caucus i Minnesota.
Han leder rätt klart när 80 procent av rösterna räknats och tar han nu ändå en stat finns det ingen chans i världen att han hoppar av.
Vi kommer tvärtom få höra ett emotionellt segertal. Jag menar, såna har han ju tidigare hållit fast han kommit trea…

Rubios tal dröjer förbryllande länge.
Kan det betyda att han faktiskt överväger att hoppa av?
Det vore en bomb.