Det är anmärkningsvärt att se hur faktiska resultat påverkar psykologin under en valnatt.
I förmiddags var alla på det klara med att det skulle gå bra för Ted Cruz i Kansas och Maine – men att effekterna av framgångarna skulle vara begränsade.
Men när det nu finns faktiska siffror – några mer imponerande än väntat, det medges – suggereras omvärlden likafullt till långtgående slutsatser om betydelsen av det som just hänt.
Att Texas-senatorn själv proklamerar ett paradigmskifte i hela valrörelsen är en sak; hans uppgifter består i att spinna sanningen.
Men även kommentatorer och experter och allsköns åsiktsmaskiner sitter nu i nyhetskanalernas studios och spekulerar om att Trumps momentum brutits, att han kanske gick för långt för den kristna högern med den skabrösa insinuationerna om sina händer och att Rubio tycks ha sänkt sig själv men hjälpt Cruz med sina attacker på Trump.
Keep your shirt on, säger jag.
The Donald höll just ett möte för tio tusen hängivna supportrar i Florida och senare ikväll kommer vi få veta att han vunnit i både Kentucky och Louisiana.
Antagligen byter expertisen fot igen när det händer.
Dynamiken är bara sådan.
• • •
Hm, jag trodde att det här skulle bli en betydligt skonsammare valdag än Super Tuesday.
Då hann jag åtminstone gå ut och trampa lite på gatorna här i Midtown.
Så ej idag.
Jag har suttit framför tv:n, med datorn i famnen, sedan elva i förmiddags. Nu är klockan snart sju och vi har bara fått resultatet från en enda delstat.
Satans superlördag…