What’s made Milwaukee famous, has made a loser out of me, sjunger Jerry Lee Lewis i en bortglömd klassiker.
Den handlar förstås om den blaskiga öl som bryggs i Wisconsin-metropolen – och hur sångjagets alltför ihärdiga konsumtion av denna lokala specialitet landat honom på rygg i rännstenen, pank och kärlekskrank.
Men den går att applicera på andra sorters besvärande situationer och det är inte otänkbart att Donald Trump och Hillary Clinton nu på morgonkvisten sitter på varsitt håll i New York och nynnar med i The Killers kantstötta countryballad.
Det som gjorde Milwaukee – eller snarare hela Wisconsin – känt i natt made losers out of them, that’s for sure.
Det var en delstat de skulle vinna, en delstat av den sort de bärgat lätt tidigare, en delstat som riktiga frontrunners måste sortera in i vinstkolumnen.
Men icke.
Bernie Sanders och Ted Cruz knockade dem – hårt.
Därmed är racet måhända inte helt öppet igen, men betydligt mer oförutsebart än för bara några veckor sedan.
Det mesta tyder på att bägge kommer sluta med brokered conventions i sommar – och sålunda omtumlande kaos i både Cleveland och Philadelphia.
Det finns lämpliga Jerry Lee-klassiker att använda som soundtracks då också.
Whole lotta shakin’ goin’ on, till exempel…

Hillary Clinton fick böja sig.
Hon tvingas upp i ytterligare en debatt med Bernie Sanders innan det stora slaget om New York.
Officiellt heter det visserligen att det är Sanders-kampanjen som tackat ja till en duell i Brooklyn nästa torsdag, men make no mistake:
Hillary ville inte ha några fler debatter, hon kan bara förlora på att fler får se henne försvara sig mot anklagelser om att hon är Wall Street-bankernas marionett, tar pengar av den förhatliga kolindustrin och inte vill ge alla fri utbildning och sjukvård.
Pressen från motståndarsidan – som insisterat på att också väljarna i New York måste få höra kandidaternas argument – blev för stor, så here we go.
Om en dryg vecka, 14 april, går de demokratiska kombattanterna upp i Duggal Greenhouse i Brooklyn Navy Yard, tvärs över East River från Manhattan
Det är intressant inte minst eftersom Bernie – som ÄR så mycket Brooklyn att det nästan blir komiskt; han skulle kunna spela sig själv i vilket Woody Allen-drama som helst – växte upp i kvarteren intill och alldeles i närheten är dessutom Clintons kampanjhögkvarter beläget.
It’s a Brooklyn thing, helt enkelt.
Jag har rätt nära själv också.
Det går en färja från 34:e gatan, precis där jag bor, och på sådär en kvart är jag – efter en alltid betagande seglats med Manhattans förbluffande skyline i blickfånget – framme.
Lite smidigare än att flyga till Milwaukee, typ.
Så jag tackar ödmjukast för detta tillägg i programmet.
• • •
Milwaukee, ja.
Där – och i resten av Wisconsin – kan primärvalet få en hel ny skepnad i natt.
Cruz kommer förmodligen slå Trump och Sanders kommer lika troligt att besegra Clinton.
Konsekvenserna av de skrällarna – rätt dramatiska, tror jag – kan den som vill läsa om i en vanlig blänkare här intill, på aftonbladet.se
Låt bara mig säga att det är själva satan att Wisconsin – som tack vare mycket särpräglad demografi alltid får stor betydelse i de reguljära valen – inte kan få en mer framskjuten position i val-almanackan.
De inledande slagen måste av logistiska skäl anordnas i geografiskt någotsånär hanterbara stater – så murvlar och kandidater kan kasta sig mellan alla väderstreck utan att slösa bort för många timmar – och därvidlag skulle Wisconsin vara nästan lika perfekt som Iowa, och mycket intressantare.
Överhuvudtaget vore det inspirerande och givande med lite omväxling.
Något år kunde de väl börja med Wisconsin och, till exempel Oklahoma och Mississippi.
Men dream on.
Innevånarna i Iowa och New Hampshire ser det som sin födslorätt att få plocka presidentkandidater åt resten av nationen och försöker någon ta ifrån dem den lär de begära utträde ur unionen.
Så om fyra år sitter vi åter på Centro i Des Moines och muttrar om att det är trevligt att det åtminstone finns EN bra restaurang i USA:s tråkigaste stad.
• • •
Några fler republikanska debatter är inte att vänta.
Ted Cruz vill väldigt gärna ha en – mano-a-mano mot Trump, helst – men frontrunnern har gjort klart att han inte är det minsta intresserad.
Han, Trump, har ännu mer att förlora än Clinton och säg vad ni vill, men dum är han inte.
Synd, tycker jag.
De republikanska sjöslagen var vinterns amerikanska tv-happenings och jag saknar dem nästan lika mycket som jag saknade ”Sopranos” efter series finale sommaren 2007.
• • •
Blaskig öl ligger, gissar jag, på kylning i Wisconsin – den amerikanska bryggerinäringens hemort.
Bernie Sanders och Ted Cruz kommer få fira i natt.
Läs mer om det i morgon bitti – här på och på aftonbladet.se