Det är oklart varför de väntade så länge, men där kom CNN med beskedet att Trump vinner Georgia.
• • •
Bernie håller redan tal på sin vaka i Essex Junction i Vermont.
– Det betyder mycket att de som känner mig bäst röstat på mig, säger han.
Sedan konstaterar han att även han när kvällen är över kommer att ha vunnit hundratals delegater och att kampanjen därför fortsätter.
– The people will be victorious, heter det.
• • •
Floridas primärval hålls inte förrän om två veckor, men redan i natt har The Sunshine State hamnat i fokus.
Det är där alla players utom Cruz håller sina valvakor:
Trump på sina ägor i luxuösa Palm Beach och Clinton och Rubio på varsitt hotell i Miami.
Det understryker att blicken i en valrörelse alltid är riktad framåt.
Alla vet redan – åtminstone ungefär – hur det kommer att sluta i natt och fokuserar nu på att försöka påverka utgången 15 mars istället.
Från och med då är insatserna ännu högre, eftersom det är winner-takes-it-all-val. Delegaterna fördelas alltså inte, som i natt, proportionerligt – den ensamme vinnaren får istället alla.
Så räkna med bättre solbrännor över hela linjen framöver.
• • •
Trump börjar dra ifrån i Virginia också.
• • •
Cruz?
Han befinner sig på en ranch i Stafford strax utanför Houston.
Kanske lika bra, går det som väntat i natt lär han ju bli kvar hemma i Texas i fortsättningen.
• • •
Här har vi en till som svär på att aldrig ge upp.
Rubio.
– Om det som krävs för att stoppa Trump är att jag åker en pick up-truck runt hela landet kommer jag att göra det, säger han.
Skulle det vara en uppoffring?
Jag kan knappt tänka mig något mer angenämt än att åka på evig roadtrip i USA.

CNN projectar direkt att Clinton vinner Georgia och Virginia – delstater hon förlorade till Obama 2008.
Hemma i Vermont vinner däremot Sanders stort och fan hade det ju varit annars.
På andra sidan har Trump stor ledning i Georgia, men utmanas av Rubio i Virginia och av Kasich i Vermont.
Finns det ens republikaner i Vermont?
• • •
– Vi ses i Philadelphia, säger Sanders kampanjboss efter segern i Vermont.
Det kan man kalla djärv tolkning av den lilla triumfen.

Redan på torsdag hålls nästa republikanska debatt, på ikoniska Fox Theatre i Detroit.
Vilka deltar då?
Omöjligt att säga två dygn i förväg.
Men ett är säkert:
Det blir ett verbalt blodbad.
Redan under senaste debatten, i Houston i torsdags, spårade den republikanska valrörelsen ur så det slog gnistor i rälsen – och sedan dess har den bara blivit grövre, smutsigare och galnare.
Huvudorsaken – vid sidan om att Ku Klux Klan och Mussolini numer ingår i ekvationen – är att Marco Rubio plötsligt bestämt sig för att spela spelet på Donald Trumps villkor.
Det är lite udda, han ville ju länge vara the golden kid, cool och glamorös, men nu sprider han förolämpningar runt sig som den värste skolgårdsmobbare.
På ett valmöte igår började han prata om att Trump har små händer.
– Och ni vet vad de säger om män med små händer, skrockade han.
Say what?
Trump upprepade obekymrat att ”Little Marco” svettas mycket och har de största öron han nånsin sett.
Ni hör.
Vi är verkligen nere på nitty gritty-nivå….
Och när herrarna möts öga mot öga i Motown på torsdag – och det KAN vara en tvåmansduell då – lär det bli ännu värre.
• • •
25 minuter kvar nu.
Sen har vi de första Super Tuesday-resultaten.

Historia kan komma att skrivas redan i natt.
Om Hillary vinner så stort att Bernie tvingas checka ut har USA fått sin första kvinnliga presidentkandidat.
Geraldine Ferraro var Walter Mondales VP-kandidat redan 1980 och Sarah Palin red med John McCain för åtta år sedan, men aldrig tidigare har en kvinna toppat the ticket.
Now, så sent som i somras var ju detta, som dom sa, ödesbestämt. Eftersom Joe Biden aldrig kom ur startblocket hade hon inga konkurrenter och skulle segla till nomineringen på en juicy räkmacka.
Men sedan hände Berniemania och istället har hon, till sin egen förvåning, fått slita lika hårt som mot Obama 2008 – fast av allt att döma med en mer lyckad utgång.
Kanske bra det – sett ur clintonskt perspektiv. Det är nog nyttigt att vara ”battle-tested” när det stora slaget börjar.
Men Hillary och hennes medarbetare har fortfarande mycket att jobba med.
Till att börja med måste hon ena partiet och på något sätt överbrygga klyftorna till de många unga väljare som supportat Bernie med sådan passion och kommer att uppleva en förödande besvikelse när deras Movement når vägs ände. Att bara lämna dem åt sitt öde vore ett gravt misstag, tvärtom måste den entusiasm de pumpat in i det demokratiska primärvalet tillvaratas.
För som många, inte minst Barack Obamas gamle själsfrände David Axelrod, påpekat har det varit si och så med just entusiasmen runt Clinton.
Där framtida general election-motståndaren ställer till med rockshower för tiotusentals begeistrade fans i Kentucky håller hon bara helt normala valmöten.
Ser det likadant ut i höst blir det problem.
Ett annat dilemma är att det fortfarande finns en bild av hela familjen Clinton – både Bill och Hillary – som alltför slipad och utstuderad och makthungrig och icke-genuin.
Ett så kallat image-problem – och det blir inte lätt att korrigera.
Sedan finns hotet om ett åtal för mail-haveriet kvar där ute. Det senaste ryktet är att FBI-bossen James Comey hotar avgå om inte det faktum att utrikesminister Clinton i strid med reglerna tog emot topphemliga mail på sin privata server prövas rättsligt – och Donald Trump lovar dyrt och heligt att prata ”om de där mailen” varje minut i höst.
Men det är ett senare problem.
Just i natt – eller åtminstone i morgon – kan Hillary förmodligen fira att hon är den första kvinnliga presidentkandidaten i USA:s historia.
• • •
Nu är det ganska precis en timme kvar tills de första vallokalerna stänger.
Sedan kommer resultaten att börja regna in.

Det var en och annan som undrade i somras:
Vad gör Donald Trump i södern?
Medan resten av aktörerna i det då löjligt månghövdade startfältet i enlighet med beprövade gamla strategier valsade runt i tidiga primärvalsstaterna Iowa och New Hampshire höll han stora välmöten i Mobile i Alabama och Knoxville i Tennessee och Macon i Georgia.
Det verkade inte logiskt.
Men idag får vi svaret.
The Donald låg på rull mellan New York och The Deep South för att lägga grunden till det som lär bli en rungande Super Tuesday-sweep idag.
Han hade antagligen sopat hem södern ändå, det är där den konservativa vita arbetarklass som utgör grundbulten i hans väljarbas har sitt starkaste fäste, men kanske inte lika övertygande om han inte säkrat stödet med samma omsorg.
Det är nu mycket många inte förstått i fallet Trump.
Vad man än tycker om den yvige miljardären och hans åsikter har han genomfört en isande effektiv kampanj – delvis efter en helt ny, egenhändigt komponerad regelbok.
Han förstod till exempel tidigt exakt vilka frågor som ligger en särskild sorts arg, vit väljare närmast hjärtat och började trycka stenhårt enkom på dem – utan att nånsin gå in på detaljer och enligt vissa teorier utan att nödvändigtvis dela åsikterna han framfört; målet är att bli president, inte att få föra en specifik politik.
Han har också fattat att det som i etablerade kretsar ses som hård ton och oförskämt och vulgärt framstår som styrka och självständighet hos samma väljare. Riktigt hur en miljardär som bor i en guldskimrande skyskrapa på en av Manhattans mest fisförnäma adresser kan vara i besittning av så djupa insikter om hur råbarkade blue collars i Oklahoma känner och tänker och reagerar ter sig måhända som ett mysterium, men brinner en tillräckligt glupande hunger i bröstkorgen blir studenten ambitiös…
Vidare är han i fråga om ren retorik en repetitionens och upprepningens skamlöse mästare.
Han tjatar in en fras som ”Make America Great Again” tills den är lika känd som Coca Colas varumärke – och gör lika med enkla förslag om murar vid mexikanska gränsen och rätten att bära vapen.
Samma taktik har han använt för att brännmärka de rivaler han uppfattat som hot.
När Jeb Bush var the hot shit – jo, det fanns en sån tid… – trummade han in bilden av honom som svag och mesig och tandlös.
När istället Ted Cruz fick opinionsvindarna i ryggen såg han till att stämpla honom som lögnare – tills den bilden fick fäste, framförallt hos de kristna väljare som är Cruz bröd och smör..
Nu är det Marco Rubio han utkämpar den tunga matchen mot och ni kanske sett: The Donald missar inte ett tillfälle – vare sig på twitter, i intervjuer eller vid valmöten – att kalla honom ”Little Marco Rubio”, ”Lightweight Marco Rubio” och ”The chokeartist Marco Rubio”.
Syftet är att medelst evinnerligt tjat etablera bilden av Rubio som en löjlig liten valp – och faktum är att det inte längre går att tänka på Florida-senatorn utan att också tänka så…
Snyggt? Renhårigt? Anständigt?
Nej, men effektivt – och i natt sveper Donald Trump södern.

Ah, Super Tuesday!
För den som är intresserad av amerikansk politik är den här dagen vad midsommar var för raggare på 70-talet.
En primärvalsbonaza, ett politisk fyrverkeri, en orgiastisk urladdning.
Den infaller bara var fjärde år och bara ibland är båda partierna, som i år, indragna i infernot, så nu är pulsen hög.
Jag befinner mig i tv-soffan i New York, för min uppgift består i att ha överblick över allt som händer och det är omöjligt utan sitta fastnitad vid en tv, och kommer pumpa uppdateringar här i bloggen natten lång.
Räkna med särskilt intensiv tjurrusning mellan 01 och 02, svensk tid, för då stänger vallokalerna i Alabama, Arkansas, Georgia, Massachusetts, Minnesota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont och Virginia.
Holy hell, faktiskt….
Redan från och tiotiden börjar dock den reguljära livebloggen
Häng med!

Hon inte bara vann, Hillary.
Hon krossade sin motståndare.
Det ser i skrivande stund – när 99 procent av resultatet är färdigställt – ut som att hon får uppemot 75 procent av väljarstödet och Bernie bara 25.
Om de utklassningssiffrorna säger något om hur andra sydstater tänker rösta på tisdag är det ju inget snack
USA har snart sin första kvinnliga presidentkandidat.
• • •
Sanders förstod tidigt vad som skulle hända och drog redan i morse vidare till Minneapolis.
Men han ger, bedyrar han, inte upp.
– Det här racet har bara börjat, heter det.
Sant.
Men på onsdag morgon går det inte längre att säga så.
• • •
– Vi måste bejaka kärlek och vänlighet i Amerika, framhåller Hillary i sitt segertal i Columbia.
Vad tror hon att valrörelsen är?
Nånting civiliserat?
• • •
Trump och mexikanska ex-presidenter är verkligen inget marriage made in heaven.
För bara något dygn sedan svor Vicente Fox på att Mexiko inte kommer att betala för någon ”fucking” mur och idag hävdar Felipe Calderon att den republikanske front runner är rasist.
Replik väntas på twitter inom kort.
• • •
Prognoserna inför Super Tuesday är verkligen inte så roliga om man heter Bernie Sanders.
Han leder knappt i Massachusetts och får snudd på 90-procentigt stöd hemma i Vermont, men i övriga nio delstater som deltar i den demokratiska primärvalsbonanzan leder Hillary stort.
Här är opinionsläget, enligt de senast utförda mätningarna, i var och en av dem.

TEXAS
•Clinton 59.9 procent
•Sanders 33.6

GEORGIA
Clinton 62.8
Sanders 26.0

MASSACHUSETTS
Clinton 45.7
Sanders 46.3

VIRGINIA
Clinton 54.5
Sanders 35.0

MINNESOTA
Clinton 54.5
Sanders 28.5

COLORADO
Clinton 55.0
Sanders 27.0

TENNESSEE
Clinton 53.0
Sanders 30.0

ALABAMA
Clinton 59.0
Sanders 31.0

ARKANSAS
Clinton 57.0
Sanders 28.5

OKLAHOMA
Clinton 45.0
Sanders 36.0

VERMONT
Clinton 9.5
Sanders 84.5
• • •
Nu håller vi andan.
Om lite drygt 48 timmar är det Super Tuesday 2016…

Ja, precis som väntat.
I exakt samma stund som vallokalerna stängt kommer beskedet:
Hillary Clinton vinner South Carolina – med mycket stor marginal.
Exakt hur stora siffrorna blir vet vi först om några timmar, men bara det faktum att dessa ”projections” kommer så snabbt indikerar att de är iögonenfallande.
Nu väntar vi närmast på att hon ska hålla sitt segertal i Columbia.
Det lär inte dröja.

Det är väldigt odramatiskt, det som händer i South Carolina idag.
Så fort vallokalerna I Charleston och Columbia och Spartanburg och Myrtle Beach och alla de andra platserna stängt vid 19.00 – 01.00, svensk tid – kommer alla nyhetskanalerna omedelbart med samma projection:
– Hillary Clinton is the winner in South Carolina.
Det är självklart när opinionsmätningarna konsekvent visat på ett övertag i väljarstödet på uppemot 30 procentenheter – då finns inte ens teoretiskt utrymme för några skrällar.
Vad det betyder?
Framförallt att Clintons momentum består och att hon surfar mot Super Tuesday på en brusande framgångsvåg.
Bernie stretar emot och svär på att han inte tänker ge upp, men om det som händer i The Palmetto State sätter tonen för hur de demokratiska väljarna tänker rösta på tisdag, då får han extremt jobbigt.
• • •
– Hey South Carolina, wake up…when Bernie gets to The White House, he’s gonna do the right thing!
Spike Lee har slutit upp vid Uncle Bernies sida och trummar in det rätt roliga budskapet i en reklamfilm som snurrat oavbrutet på de lokala tv-kanalerna i South Carolina de senaste dygnen.
Att Sanders-kampanjen använder just honom är ingen tillfällighet; den demokrat som vill vinna primärval i södern måste absolut ta ”the black vote”.
Helt följdriktigt har Clinton svarat med sin egen afro-amerikanska kändis – Morgan Freeman.
Han bedyrar i en likadan video att Hillary alltid stått på deras sida och kommer göra det även i Vita huset.
• • •
”Endorsements” brukar inte längre betyda så mycket och inte heller generera alltför mycket uppmärksamhet, men jisses vilket liv det blev om att Big Bopper Christie helt oväntat kom ut och gav Donald Trump sitt officiella stöd.
Gamla vänner – och fiender – beskrev honom i en storm av tweets och krönikor och kommentarer som själlös, hycklande, makthungrig, opålitlig, en mobbare som gillar en annan mobbare och, vad det nu har med nånting att göra, fetknopp.
Längst gick Jeb Bushs förre chefsstrateg David Kochel. Han liknade situationen med att ”The fat kid just handed the lunch money over to the bully”.
Oj.
• • •
OK, om en knapp timme kommer beskedet från South Carolina.
Då återkommer jag här.

Vi trodde vi sett det sista av Big Bopper Chris Christie, right?
Wrong.
Idag kom New Jersey-guvernören ut och gav sitt officiella stöd till – Donald Trump!
Han var just med miljardären på ett valmöte i Oklahoma City.
– Den som är bäst lämpad att slå Hillary Clinton av de vi såg på scenen igår är tveklöst Donald Trump, sa
Första reaktionen:
Say what?
Christie och Trump framstod som allt annat än vänner tidigare under valrörelsen och Jersey Boy svarade med minst sagt skarpa uttalande när The Donald gjorde sitt utspel om att hindra muslimer från att komma in i USA.
Men vid närmare eftertanke är det nog inte så konstigt ändå.
Även Big Bopper är en hustler från nordöst – på New Jersey-sättet. En bufflig, orädd, högljudd Tony Soprano med juristexamen. Han tar ingen skit och glömmer inga oförrätter och hann ju utveckla en riktigt infekterad beef med Marco Rubio.
Det här är, om inte annat, hämnden.
När han nyss fick frågor om Rubios vilda svingande i Houston igår fnös Big Bopper som en hel drake i ”Game of Thrones”.
– Desperata människor gör desperata saker. Det där var de yviga slag under kampanjens sista dagar.
Många tror nu att han hoppas bli Attorney General – den amerikanska motsvarigheten till vår justitieminister – i en framtida Trump-administration och det hoppas han säkert.
Glödande ambition är bränslet Northeast-hustlern spinner på.
Själv är jag bara nöjd med att vi får se mer av honom framöver – oavsett roll.
Big Bopper Christie är en av de färgstarkaste karaktärerna i amerikansk politik.
• • •
I New York är det lite kallt men soligt och nu går jag ut.