Ja, jävlar.
Vilken…detonation!
Den där sekvensen under sista tredjedelen när The Big Three bara stod och kacklade rakt ut borde bli en klassiker av samma snitt som Rick Perrys ”Oops”-incident och Lloyd Bentsens ”Senator, you’re no Jack Kennedy” till Dan Quayle.
Oförglömligt.
• • •
Vanligaste reaktionen bland the pundits i amerikansk media här i sena februarikvällen:
– Varför väntade Rubio och Cruz ända till tionde debatten med det här synkroniserade försöket att ”take down” Donald Trump?
Underförstått:
Det är för sent.
Och det är det förmodligen.
The Donald har redan vunnit tre delstater och leder på de flesta fronter inför Super Tuesday – och viktigast av allt:
Åtskilliga av hans supportrar har utvecklat så starka emotionella band till sin hjälte att han är immun mot eventuella misslyckanden i debatter.
Som han själv sa för en månad sen:
– Jag skulle kunna gå ut på femte avenyn och skjuta nån utan att det skulle påverka min popularitet.
Att det förhåller sig behöver man bara kasta ett getöga åt lämplig twitter-”debatt” för att få bekräftat.
De som verkligen gillar Trump, de gillar honom med religiös hetta.
Så firma Rubio-Cruz har sannolikt bildats till ingen nytta.
Men vi tackar ju för underhållningen.
• • •
Stackars Ben Carson.
Han har haft svårt att hävda sig även i tidigare debatter, men idag var han lika bortkommen som gammel-Bush på läktaren.
Till slut utbrast han desperat:
– Please, kan någon angripa mig…
Ouch.
• • •
Min analys från tidigare ikväll om att Trump skulle kunna luta sig tillbaka medan Rubio och Cruz utkämpar striden om vem som ska bli det enda alternativet vinner jag inga Pulitzer-priser på…
• • •
Dennis Rodman nämndes ikväll också, var det inte så?
Vad mer kan man begära av en politisk debatt?
• • •
De gemensamma ansträngningarna till trots – efter Super Tuesday kommer antingen Cruz eller Rubio tvingas ge upp.
Den av dem som sedan fortfarande står upp får gå upp mano-a-mano mot Trump på klassiska Fox Theatre i Detroit om en vecka.
DET kan ändå bli väldigt intressant.
• • •
Mitt Romney fortsätter twitter-hacka om Trumps skatter och slår fast det faktum att han är föremål för revision inte alls förhindrar att han redovisar sina skattebesked.
Det känns nästan som att partietablissemanget kastat in Romney i leken bara för att provocera The Donald.
• • •
Att de är på just Fox Theatre nästa vecka känns inte som nåt bra omen för Trump.
Saker som heter Fox hamnar han ju bara i konflikt med.
Först Fox News, sedan mexikanske presidenten Vicente Fox…
• • •
Närmast:
Demokratiskt primärval i South Carolina på lördag.
Då går bloggen i spinn ingen.
Och sedan exploderar Super Tuesday…

Där är den hittills tuffaste, vildaste och mest kaotiska republikanska debatten över.
Det blir bara värre för varje gång de här karaktärerna möts…
– Jag hade otroligt roligt ikväll. Det var festligt, säger Trump i en första kommentar till Cuomo på CNN.
Jisses.
Nu ska jag skriva referat, sedan kommer det en slutrapport.

Nu har vi en sekvens när de tre huvudkandidaterna bara står och hojtar rakt ut, i munnen på varandra.
Det enda man kan uttyda är att Trump vid ett tillfälle säger ”you’re a basket case” till Cruz och att Kasich plötsligt BER till Wolf Blitzer:
– Please, du måste stoppa det här…
Ha ha, de här människorna vill alltså bli presidenter i USA?
Galenskap.

Temat går igen hela tiden:
Det är Cruz och Rubio mot Trump.
Om Israel, om Sydkorea, om Libyen, om skatter, om allt.
Trump rycker på axlarna och pekar på sina rivaler.
– Här står en lögnare och här en joke-artist.

Cruz påstår att Trump inte är så populär som han säger och inte kan slå Clinton.
Det gillar inte Trump och börjar rabbla opinionssiffror.
– Och om inte jag kan slå Clinton, hur ska då du kunna som har så usla siffror, säger han.
• • •
Den tredje moderatorn vänder sig till Trump och säger nåt om att ”för ett år sedan sa du i mitt radioprogram att du skulle offentliggöra dina skattebesked, har du ändrat dig?”.
Trumps svar:
– Det är inte så många som lyssnar på ditt program.
Ha!
• • •
Det är en timme kvar av det här.
Sedan får nationen läggas in för observation ett tag…

Oj oj oj…
Rubio är aggressiv som en mördargeting i Arizonas öken och går efter Trump gång på gång på gång.
Nu är det Obamacare – och med vad Obamacare ska ersättas – dom grälar om och Florida-senatorn kräver att rivalen ska vara mer specifik om vad hans plan går ut på.
Det slutar med att Trump upprepar sig några gånger och en raljant Rubio är inte sen att påpeka det.
– Ska du säga, jag såg den här killen bryta ihop när Christie debatterade honom för några veckor sedan, fnyser Trump.
Well, om inte annat lyckas Rubio med en sak:
Han får det att se ut som att det är mellan honom och Trump valet står.
Det var antagligen inte effekten Cruz hade föreställt sig när han gick med på att bilda gemensam front…
• • •
Bara nu Rubio förstås vilken storm av skit som väntar på twitter senare ikväll…

Nu är det Cruz som, i ordväxling om religiös frihet och Antonin Scalias ersättare I HD, skickar missiler mot podiet mitt på scenen – om det stöd The Donald tidigare gett liberala ikoner som Carter och Harry Reid och Hillary Clinton.
Sedan kommer återigen eldunderstöd från Rubio – Cruz nye bästa kompis.
Trump försöker hålla sig lugn, men när Cruz använder uttrycket ”crazy zealot” kan han inte låta bli att fråga om det är sig själv Texas-senatorn talar om…
• • •
Även Kasich och Carson är där.
Och mer finns det inte att säga om det.

Trumps mur är uppe till diskussion och Rubio, som tidigare varit så försiktig i ordväxlingarna med front runnern, sticker och provocerar och svingar helt vildsint.
– Om du ska bygga den där muren kommer du förmodligen använda illegala invandrare, säger han bland annat.
Trump replikerar – återigen, bland annat… – med en attack om Rubios privatekonomi.
My god, hur ska det här INTE sluta med handgripligheter…

Oj, handskarna är kastade – och det här kommer inte alls bli någon lugn kväll för Trump.
Cruz och Rubio har helt uppenbart bestämt sig för gemensam front och fullkomligen vräker attacker över Trump.
Syftet är garanterat att provocera och bringa honom ur fattning – och glad blir han inte…
• • •
– Marco, Donald, Ted och John…vi kommer inte lösa några problem genom att försöka förstöra varandra ikväll, försöker en personlig Ben Carson i sitt inledningsanförande.
Fint sagt – och fåfängt tänkt.
• • •
Oj, gammel-Bush – som bor i Houston – är på plats i publiken i kväll.
Han är 91 år gammal och inte för att vara oförskämd, men alla de 91 åren syns.
Vid den åldern kan man å andra sidan strunta i det mesta och kanske tänker han visa sitt missnöje med hur front runnern behandlat hans son i tidigare debatter…
• • •
Mexikos förre president Vicente Fox har tydligen meddelat att Mexiko inte kommer att betala någon fucking mur vid gränsen, vad än Donald Trump säger.
– Den bästa present Trump kunnat få. Att hamna i bråk med en mexikansk politiker är guld för en republik, menar pundits på CNN.
Själv kräver Trump att Fox ber om ursäkt för att använda f-ordet.
– Tänk om jag gjort det, då hade det blivit uppror, skriver han på twitter.
Ah, varför hålla igen? Det är den sista fördämning som inte brustit ännu…
• • •
Anderson Cooper har tappat bort glasögonen och ser lite vilset plirande ut.
Kan någon hjälpa honom?

Var det inte så, tänkte jag i morse, att fotografen Pontus Höök var med den där gången i Trump Tower och tog han inte en bild på lilla moi och den blivande presidentkandidaten?
Ett sms gick iväg och…voila!

Naturligtvis kan jag inte låta bli att publicera den här.
Fotas man med människor som har sig själv inramad i multipla poser på väggen utanför kontoret är viss självupptagenhet tillåten, det är sen gammalt…

Det var maj 2007. Jag låg egentligen på rull mellan Ottawa och Anaheim för att bevaka Stanley Cup-finalen och bara att ta sig mellan de utposterna var strapatsfyllt och utmattande så det räckte, men plötsligt ringde Lena Mellin från redaktionen i Stockholm och upplyste om att en av Trumps böcker om hur man enklast blir miljonär skulle ges ut på svenska och att vi därför hade fått en intervju med herr fastighetsmiljardären i styrelserummet i Trump Tower på Manhattan
Det var bara att krångla sig hem till New York och se till att vara på plats på femte avenyn vid utsatt tid; som jag minns saken kom jag direkt från en red eye-flight från Kalifornien och mycket riktigt ser jag rätt mör ut vid det välkammade intervjuobjektets sida.
Av själva intervjun kommer jag inte ihåg mer än att The Donald flirtade skamlöst med Lisa Carlsson från SVT precis hela tiden – och att han av bacillskräcksskäl inte tog någon i hand, en princip han sannerligen fått kompromissa med som presidentkandidat; såna gör inte annat än skakar tass med främlingar.
Samma kväll flög jag vidare till kanadensiska huvudstaden och såg i kors av trötthet när jag träffade Ottawas egen front runner, Daniel Alfredsson.
Men hey, jag fick en förtida semi-selfie med en framtida presidentkandidat så det var ju värt det…
• • •
Nu ska den ene av figurerna på bilden – han till vänster, om det nu råder några oklarheter kring det – upp i ännu en debatt med the last men standing i det republikanska primärvalet.
Den här – den tionde i ordningen, absurt nog – äger rum i Houston i Texas och den borde bli minst lika livlig som den närmast föregående, i Greenville förra lördagen.
Framförallt väntas Marco Rubio och Ted Cruz bita varandra i halsarna och ruska.
En av dem måste obönhörligen etablera sig som alternativet till The Donald innan Super Tuesday nästa vecka och sista chansen att göra det är på scenen i University of Houston ikväll.
Så håll i hatten.
För Trump är det bäst att hamna lite i skymundan. Allt går hans väg, så status quo talar för honom och då ska man försöka sitta still i båten.
Frågan är bara om denne finansvärldens Don King verkligen är förmögen att hålla en låg profil…
Vi vet snart.
• • •
Texas, ja.
Jag älskar Texas
Bullrigt, storvulet, skrytsamt, lite skrämmande i sin macho-attityd och sin trångsynthet ibland, visst.
Men också besjälat som nästan inga andra platser nån annanstans i världen.
Som Doug Sahm – en av delstatens främsta ambassadörer, genom alla tider – sjöng en gång:
”You just can’t live in Texas, if you ain’t got lots of soul”.
Just det.
Således hade jag ohyggligt gärna varit på plats ikväll, men av olika skäl gick inte det så jag är hemma i soffan i New York och klämmer nattens debatt i tv-soffan.
Ett par Lone Star-öl står dock på kylning så jag kan låtsas lite när kvällen är över…
• • •
Det faktum att Jeb Bush lämnat walk over och för första gången inte deltar ikväll gör det kanske lite enklare för att Trump att kontrollera sitt inre råskinn.
Bush kunde han bara inte låta bli att förödmjuka och hunsa med.
Men vem vet, han kanske hittar ett nytt offer…
• • •
Om någon i oktober sagt att John Kasich skulle vara kvar i startfältet efter South Carolina – men inte Bush, Christie, Paul och Fiorina – hade vederbörande uppfattats som sinnessvag.
Men här är han fortfarande, den sällsamme Ohio-guvernören, och han är dessutom övertygad om att det är han, inte Cruz eller Rubio, som är mannen som till sist kommer utmana Trump.
– Bara jag kan slå honom 15 mars, säger han och syftar då på de framtida winner-takes-it-all-val när vinnaren sopar hem alla delegater.
Kanske det, men man ska överleva fram till dess också…
• • •
Ett spöke från 2012 har något oväntat placerat sig mitt – och då menar jag mitt… – i valrörelsen det senaste dygnet.
Mitt Romney kräver sedan igår att Donald Trump ska offentliggöra sina skattebesked och påstår att han vet att de rymmer ”en bomb”.
Trumps respons?
Inte så positiv…
Under dagen har han upplyst omvärlden om att Romney är en loser, en idiot, en lättviktare och ”den mest korkade presidentkandidaten i historien”.
Intrycket är dock inte att Trump är oroad över att skattebeskeden kommer avslöja oegentligheter utan möjligen att hans tillgångar inte är fullt så imponerande som han gjort gällande.
– Ett skattebesked säger inte allt om hur förmögen man är, underströk han lätt besvärat igår.
Samtidigt är det ju lite lustigt att Romney, av alla, är den som driver den här frågan.
För fyra år sedan var det, vill jag minnas, svårare att få honom att offentliggöra sina skattebesked än det vanligen är att få en tonåring att lägga ifrån sig mobilen innan middagen.
• • •
The stars at night, are big and bright, deep in the heart of Texas
The praire sky is wide and high, deep in the heart of Texas.
Ja, förlåt – jag var förstås tvungen att citera Gene Autry också, så här en timme innan det är dags för showdown i Houston.
• • •
Ni som varit med förr vet hur det blir nu.
Jag refererar inte oavbrutet utan postar iakttagelser under debattens gång – och den som känner sig manad är välkommen att komma med civiliserade synpunkter i kommentatorsspåret.