Det låter som det blir en lång natt på Treasure Island.
Donald Trump brukar, absolutist som han är, inte ägna sig åt segerfester men ikväll är uppenbarligen en speciell kväll.
– Det här ska vi fira länge, lovar han.
Ja, är det nån plats i USA som lämpar sig för den sortens övningar är det 24-timmarsstaden Vegas.
Barerna stänger, bokstavligen, aldrig.
Bloggen, själv hemma i ett blåsigt och blött New York, kan inte förneka att den gärna hade gått till en av dem när punkten snart är satt i den här slutrapporten…
• • •
Allting går att spinna.
När Ted Cruz – trea igen – håller sitt tal i en konferenssal bortanför Strippen (sanna evangelicals aktar sig för kasinon…) påpekar han att ingen som inte vunnit något av de fyra inledande primärvalen blivit president.
I sak är den lilla piruetten, med vilken han försöker dribbla bort Rubio, för all del sann – men lika sant är att ingen heller blivit president utan att vinna i New Hampshire, South Carolina och Nevada.
Iowa – Texas-senatorn enda triumf – brukar vara anomalin, det kan till exempel Mike Huckabee och Rick Santorum berätta om…
• • •
Det är lite humor att Donald Trump hyllar kasinokungen Steve Wynn, tydligen på plats på Treasure Island, under segertalet.
De två har haft ett par riktigt sura beefar genom åren och sagt väldigt elaka saker om varann.
Men nu är de best buddies.
In the end Trump gets it all, eller hur var det vi sa i nattens första bloggpost?
• • •
I ett avseende har Cruz dock rätt om Rubio:
Den unge Florida-senatorn har fortfarande inte visat att han kan vinna och inget tyder just nu på att han kommer att göra det under Super Tuesday heller.
Så här ser en sammanfattning av opinionsläget ut i var och en av de tolv delstater som går till val under den regelrätta primary-bonanzan.

GEORGIA
Trump: 35.0 procent
Cruz: 22.7
Rubio: 19.3
Carson: 7.3
Kasich: 6.3

TEXAS
Cruz: 37.3
Trump: 28.0
Rubio: 11.7
Carson: 4.7
Kasich: 3.0
(Bush: 6.0 – inga mätningar har gjorts sedan han hoppade av)

MASSACHUSETTS
Trump: 41.0
Rubio: 17.0
Cruz: 10.0
Kasich: 7.5
Carson: 3.5

MINNESOTA
Trump: 20.7
Rubio: 14.7
Carson: 13.7
Cruz: 10.7
Kasich: 2.5
(Bush: 10.3)

OKLAHOMA

Trump: 32.5
Cruz: 25.0
Rubio: 15.5
Carson: 7.0
Kasich: 0
(Bush: 4.5).

ALABAMA
Trump: 32.5
Rubio: 11.5
Carson: 11.5
Cruz: 11.0
Kasich: 0

ARKANSAS
Cruz: 27.0
Trump: 23.0
Rubio: 23.0
Carson: 11.0
Kasich: 4.0
(Fiorina: 4.0)
(Bush: 1.0)
(Christie: 1.0)

TENNESSEE

Trump: 29.0
Carson (!): 25.0
Cruz: 14.0
Rubio: 12.0
Kasich: 0
(Bush: 6.0)
(Fiorina: 2.0)
(Christie: 0)


COLORADO
Carson (!!): 25.0
Rubio: 19.0
Trump: 17.0
Cruz: 10.0
Kasich: 1.0
(Fiorina): 5.0
(Paul: 3.2)
(Bush: 2.0)
(Huckabee: 1.0)
(Christie: 1.0)
(Jindal: 1.0)
(Ja, det var jävligt länge sen de mätte i Colorado, verkar det som…)

VIRGINIA

Trump: 28.0
Rubio: 22.0
Cruz: 19.0
Kasich: 7.0
Carson: 7.0
(Bush): 4.0

ALASKA

Trump: 28.0
Cruz: 24.0
Carson: 9.0
Rubio: 7.0
Kasich: 2.0
(Bush: 7.0)
(Paul: 3.0)

VERMONT
Trump: 32.0
Rubio: 17.0
Cruz: 11.0
Kasich: 10.0
Carson: 3.0
• • •
Den blir nåt, den där supertisdagen.
Men först har vi republikansk debatt i Houston på torsdag och så demokratiskt primärval i South Carolina på lördag.
Vi hörs i bloggen då, tycker jag.

Jodå, beskedet kommer så fort klockan slår midnatt i New York – och 21.00 i Nevada:
Donald Trump vinner.
Med saftig marginal.
Mer info kommer.

Åh, den lilla turnélistan i förra inlägget var ju ingenting.
Fox News rapporterar att Trump fram till 15 mars – när de stora winner-takes-all-slagen står i bland annat Florida och Ohio – tänker besöka 25 städer på 21 dagar.
– Det är en väldigt aggressiv kampanj, han går på knock nu, säger Carl Cameron, min gamle vän från hotellobbyn i Spartanburg i lördags.
Mm, det hjälper också att mannen – vid 69 års ålder – åtminstone enligt egen utsago bara behöver tre-fyra timmars sömn per natt.
• • •
Bland alla incidenter som rapporteras från vallokalerna i Nevada-öknen tycker jag den här står ut:
Någon försöker få med sig ett sixpack Bud Light in!
Ja, en caucus kan ju bli både långrandig och seg…

Konservativa radiorösten och tv-personligheten Glenn Beck gick tidigt i valrörelsen all in för Ted Cruz och för en timme sedan talade han tydligen för Texas-senatorn vid ett nomineringsmöte i välbärgade Summerlin strax utanför Las Vegas.
Och vad hände?
Plötsligt stormade Trump in och crashade partyt.
– Hallå hallå, jag ville komma hit personligen och säga några ord. Jag uppskattar att alla är här, förhoppningsvis blir det en historisk natt, sa han och överröstade Beck.
Alltihop filmades av MSNBC.
Ah, amerikanska val…
• • •
På papperet känns Town Hall-konceptet helt klockrent.
Vanliga väljare får i lugn och ro ställa genomtänkta frågor till presidentkandidater i en intim, avspänd miljö – vad skulle kunna vara bättre?
Ändå känns events som det som just avslutades på CNN ofta så tama och tandlösa. Inget särskilt alls blir sagt.
Märkligt, men de stormiga debatterna är mycket bättre.
• • •
Nyhetskanalerna rapporterar att det är stökigt ute på nomineringsmötena i Nevada-natten.
Inte ens precinct-kaptenerna är helt klara över reglerna och den som vill kan på vissa ställen tydligen fortfarande rösta på Jeb Bush och Chris Christie och Rand Paul..
Jag blir inte förvånad, jag bevakade caucus i Vegas 2008 och har aldrig sett något stökigare eller mer oorganiserat i politiska sammanhang.
• • •
Plötsligt landar Trumps turnéschema för den kommande veckan i mailen och man kan då inte påstå att han vilar på lagrarna bara för att han vinner mycket.
Inom loppet av fem dagar håller han valmöten i Virginia Beach, Fort Worth i Texas, Oklahoma City, Bentonville i Arkansas, Millington i Tennessee, Huntsville i Alabama och Valdosta i Georgia.
Ibland är det bra att ha ett eget plan…
• • •
En och 45 kvar nu, sen kommer en första prognos

Tärningen är kastad, dealern har snärtat det sista blackjack-kortet i den gröna duken, kulan studsar i roulettehjulet…
Caucus-valet i delstaten där gamblingen är religion och drömmen om den stora vinsten the true gospel har börjat.
Och precis som i spelen på de hangarartade golven på alla kasinon längs The Strip i Vegas och North Virginia Street i Reno vet vi vem som till slut vinner.
The house tar alltid potten – och Trump rakar hem sin tredje raka primärvalsvinst.
Men det är ändå kittlande att se hur tärningarna landar och vilken valör korten har – och på samma sätt är det ändå fascinerande att ta del av valresultatet.
Vinstmarginalen, kampen om andraplatsen, segertalet, the spin, …nä, det här går inte att missa.
• • •
Partietablissemangets och de moderata republikanernas förhoppningar om att även John Kasich ska hoppa av så att stödet kan konsolideras kring Rubio förefaller alltmer fåfänga.
När valets enda kvarvarande guvernör i går fick frågan om han inte kan förstå att många tycker att han ska avbryta sin kampanj svarade han:
– Jag tycker alla andra ska hoppa av.
Det var hans ego som talade och egots betydelse i ett amerikanskt val ska verkligen inte underskattas.
Man måste ha ett av Grand Canyon-artade proportioner för att överhuvudtaget få för sig att man borde bli president – ja, jag tror de flesta av dem har en regelrätt störning – och att få även de mest hopplösa fallen att inse att loppet är kört kan vara helt omöjligt.
• • •
Att the house alltid vinner på kasinon är inget att jag griper ur luften.
Eljest skulle det inte finnas kasinon, det är hela idén med verksamheten.
Som Robert DeNiro, i rollen som Ace Rothstein, helt ödesmättat säger i Martin Scorseses ”Casino”:
– The trick is to get them coming back. The more they play, the more they lose. In the end, we get it all.
På något sätt känns det som det är ungefär så Donald Trump ser på valrörelsen också…
• • •
De två demokratiska antagonisterna?
De brakar runt i South Carolina inför lördagens primärval.
Just ikväll deltar de i en Town Hall som CNN precis börjat sända från Columbia.
Jag kollar med ena ögat på den och meddelar här om det sägs något uppseendeväckande.
• • •
Hur obefintliga rivalerna ser sina chanser att fälla Trump ikväll bevisas om inte annat av det faktum att flera av dem inte ens arrangerar några valvakor i Nevada.
Marco Rubio har redan dragit vidare till södern för att förbereda sig för nästa veckas Super Tuesday och även Kasich är ute i spenaten nånstans.
Att ge upp, kallas det.
Trump själv befinner sig på Treasure Island – ett kasino och hotell med pirattema tvärs över gatan från Wynn.
Det var del av just Steve Wynns gravt misslyckade försök att förvandla Sin City till en ”family destination” i början av 90-talet och hör idag till Strippens minst ansedda resorts.
Men just ikväll är det uppenbarligen där man ska vara.
• • •
Löftet om frekvent bloggande från och med nu var litet förhastat, är jag rädd.
Det händer ingenting på ett bra tag, nyhetskanalernas valvakor börjar faktiskt inte förrän 04 svensk tid, så jag har inte så mycket att rapportera.
Men gör Bernie eller Hillary några dramatiska utspel så kommer det nya posters.
Annars hörs vi framåt 04 igen.

I natt kommer Donald Trump hålla ytterligare ett segertal – från ett ballroom på kasinot Treasure Island i Las Vegas.
Nevada håller ju sin republikanska caucus och ”den vite Don King” (se föregående inlägg) vinner lätt, allt annat vore sensationellt.
Eftersom slaget står längst bort i vilda västern, nio tidszoner från Sverige, blir det en sen natt för de som vill vara med hela vägen. De sista nomineringsmötena i den kalla ökenkvällen avslutas inte förrän vid 06.00, svensk tid,
Jag börjar dock blogga mer frekvent redan vid 02 (alltjämt er tid) från ett blött, blåsigt och dimmigt New York, så den political junkie som vill ha sällskap kan med fördel surfa in här.

Bloggen är hemma i New York och andas igen efter de senaste veckornas urladdningar i Iowa, New Hampshire och South Carolina.
Här är valfebern betydligt mildare, i den mån den nu överhuvudtaget kan påstås existera.
Ja, tabloiderna New York Post och Daily News – den senare på slutet förbluffande stridslysten och vildsint – har förstås en field day med The Donald, New Tork Times opinionssidor bågnar av analyser och kommentarer om varje utspel och varje rörelse i opinionen och nyhetskanalerna på tv vevar val dygnet runt.
Men ute i vardagsmyllret märks det inte alls att USA är mitt uppe i den krångliga processen att vaska fram Barack Obamas efterträdare. Inga Trump-plakat kantar gatorna, inga kandidater är här och håller valmöten, inga kampanjarbetare kommer fram och försöker prångla på på oss reklam.
Så avgörs delstaten New Yorks primärval inte heller förrän 19 april. Vid det laget brukar striden för länge sedan vara avgjord och New Yorks inflytande över vem respektive parti utser till presidentkandidat är därför alltid begränsat – trots att så många delegater står på spel; bara i Kalifornien rymmer den demokratiska potten fler och bara i Kalifornien, Florida och Texas fördelas fler republikanska.
Likafullt kastar världsmetropolen här ute på östkusten, republikens största stad, en särdeles lång skugga över The Battle of 2016.
Det går rentav att påstå att New York aldrig tidigare satt så stark prägel på ett presidentval.
Just nu är ju bägge lägrens front runners – Donald Trump och Hillary Clinton – till exempel new yorkers. Ja, Hillary kommer ursprungligen från Illinois och bodde länge i Arkansas, men efter maken Bills sista mandatperiod i Vita huset flyttade familjen Clinton hit och från till 2001 till 2009 representerade hon de facto delstaten i självaste senaten i Washington.
Vidare är Clintons enda utmanare, Bernie Sanders, uppvuxen i Brooklyn – och till framtoning, temperament och manér en så perfekt reflexion av denna mytiska stadsdel att det tidvis blir komiskt.
Sedan väntar vi ju bara att på att den näst rikaste miljardären på hela Upper East Side, förre borgmästaren Michael Bloomberg, ska kasta sig in i racet som independent.
Dessutom har vi fått det som Ted Cruz med suveränt förakt kallar ”New York-värderingar” dissekerade i republikanska debatter – och too-big-fail-bankerna de käbblar om är alla inhysta i skyskrapor på södra Manhattan; jag ser dem alla från vardagsrumsfönstret här i skymningen.
Kort sagt:
It’s a New York thang, baby.
Men det mest remarkabla – frånsett, möjligen, att bägge de stora valvakorna i november kan komma att hållas mitt i Gotham City; det har aldrig hänt i modern tid – är ändå att denna gapiga, buffliga, burdusa och skrytsamma häxkittel till stad i så hög grad kommit att färga själva tilltalet i valrörelsen.
Det beror, självfallet, på The Donald – en produkt av sin hemstad om vi nånsin sett en.
Som Al Sharpton – kontroversiell baptistpastor, medborgarrättsaktivist, medieprofil och narcissist som i sanning har New York-blod pumpande i ådrorna han också – konstaterar i en underhållande intervju med Politico:
Donald Trump är den vita versionen av famöse boxningspromotorn Don King, en klassisk hustler från Queens, en skamlös ”self-promoter” som visserligen föddes rik men kom från en förort, var tvungen att slå sig in i den fisförnäma Manhattan-eliten och därför alltjämt känner sig som outsider, miljarder på bankkontot till trots.
– När jag ska beskriva för mina vänner vem Donald Trump är är det bästa liknelsen jag kan komma på: Om Don King fötts som vit, då hade han varit Donald Trump. Båda är fantastiska self-promoters och fantastiska på att fortsätta prata även om du inte svarar dem, säger Sharpton och återger sedan, med muntra kluckanden, en helikoptertur med bägge dess mega-egon för några decennier sedan.
– Don King bjöd med mig när han och Trump skulle flyga ner till Atlantic City för en boxningsmatch och att bara sitta i den stora, svarta Trump-helikoptern och lyssna på dem hör till det mest oförglömliga jag överhuvudtaget varit med om. Båda pratade nonstop, utan att lyssna på varandra för en sekund. Jag bara satt där. De lyckades faktiskt få mig att hålla käft…men det är sista gången jag var tyst!
Det kan alla som vistats längre tid i New York och följt lokal media vidimera…
I strikt ideologisk mening står Sharpton och Trump lika långt ifrån varandra som C-H Hermansson och Benito Mussolini, inga jämförelser i övrigt, men Sharpton har ändå svårt att helt helt ta avstånd från sin fellow skrävlare.
– Han säger bigotta och trångsynta saker, men jag vet inte om han själv egentligen är bigott och trångsynt. Han är mer…en underhållare. Låt oss säga så här, man måste nog vara från New York för att förstå till fullo.
Där är det igen.
New York.
Concrete jungle where dreams are made of, som det det heter i den moderna nationalsång en annan local som vet hur man marknadsför sig själv komponerat, är Ground Zero för valrörelsen 2016 – utan att den överhuvudtaget äger rum här.
Det är precis som de framfusiga skränfockarna som bor här vill ha det…

Nu är det högtryck i lobby-baren på Marriott i downtown Spartanburg.
Gästerna från vakan i Donalds ballroom har spillt ut på marmorgolven ochfortsätter segerfesten till dånet av bredbenta country-hits.
Det påminner faktiskt lite om banketterna efter forna tiders Melodifestivaler – fast med grövre dialekt.
För tredje statsmaktens representanter är jobbet dock aldrig över,
I ett ett ensligt hörn bortanför baren står Carl Cameron från Fox News i tv-lampornas obarmhärtiga sken och gör en sista ståuppa.

Det är, tycker jag, en vemodig liten scen – och samtidigt så typisk. Det är så, exakt så, det ser ut där amerikanska valrörelser drar fram.
• • •
Han kom på en usel femteplats i South Carolina, men ändå:
Alla ögon är på John Kasich när Jeb Bush nu tagit ner skylten.
Följer Kasich exemplet och öppnar dörren åt Marco Rubio?
Troligen inte.
Ohio-guvernören har redan brakat vidare och kampanjade under lördagen i Michigan.
Det är i den typen av industritunga delstater, uppe i det kärva rostbältet, han inbillar sig att han kan bryta igenom och bli en contender.
– Och jag är in it for the long run, we’re gonna see this through, hotade han så sent som igår.
Fast pressen från partietablissemang och money people kommer bli enormt.
Alla ser ju.
Om Rubio fått de röster som istället ”slösades bort” på Bush och Kasich, då hade Florida-senatorn faktiskt vunnit South Carolina….
• • •
Donald Trump själv syns inte till i stimmet nere i lobbyn och han är ju inte typen som dras till den sortens scener; människan smakar inte ens starkt.
Dessutom har han ju Ivankas nedkomst att tänka på.
Hon är alltså i nionde månaden och kan mycket väl ha körts till lokalt BB i Spartanburg efter segerfesten.
Det vore, som morfar belåtet konstaterade på scenen här nere, den perfekta slutklämmen på familjen Trumps gästspel i South Carolina.
• • •
Vi var några som ryckte till när Jeb Bush sa att han nu äntligen skulle få sova med sin bästa kompis.
Men tyvärr, det var inte Lindsey Graham han talade om.
Bara hustrun Columba.
• • •
Ben Carson står i någon mån i samma förhållande till Cruz som Bush och kasich gör till Rubio.
Den dag han hoppar av sluter hans supportrar, troligen, upp bakom Cruz istället.
Men det verkar dröja – trots sjätteplatsen i natt.
– Jag blir kvar i racet, om inte annat så för att påminna amerikanska folket om att den politiska klassen och the pundits inte dikterar villkoren i våra val, sa han under sitt tal i natt.
Sorry, Ted.
• • •
En tågvissla ekar åter genom sydstatsnatten och jag ska be att få dra för gardinen och gå och lägga mig.
På tisdag smäller det igen, då har republikanerna caucus i Nevada. Sedan möts de i ännu en debatt i Houston två dagar senare och om en vecka ska även demokraterna här i South Carolina säga sitt.
Därefter:
Super Tuesday.
Så räkna med oavbruten action i valbloggen framöver.

– Det här är nu ett three man race och vi ska vinna, säger Rubio.
Sedan ger han sig ut i ett nytt storvulet maratontal.
Det kan han, Rubio:
Hålla långa segertal fast han inte vunnit…

Donald är inte fullt lika Oscar-inspirerad i sitt segertal som i New Hampshire förra veckan, men desto mer segerviss.
– Jag kommer få rösterna från de kandidater som hoppar av, slår han till exempel fast.
Och:
– Let’s get this over with!
Han talar helt enkelt som en man som har nomineringen i sin hand och ingen kan säga något annat än att han är i sin fulla rätt att göra det.
Nu ska Rubio tala, trots att slaget vid den andra fronten inte är helt avgjort.