Inlägg av Per Bjurman

Cruz vilar på hanen – än så länge, del 5

av Per Bjurman

Det var Trump och Cruz som skulle kollidera så blodet skvätte ikväll, var det inte?
Ännu har de inte haft en enda direkt ordväxling.
• • •
George W Bush kommer alltså till South Carolina i veckan för att kampanja med lillebror.
Trump hade fått en inbjudan till ett evenemang i Charleston, men den dras in av Jeb under pågående debatt.
– Bra, jag vill inte komma, replikerar Trump.
• • •
Nu pågår fajten-i-fajten mellan Bush och Kasich – guvernörerna som hoppas knocka Rubio och bli etablissemangets kandidat.
Den är hård den med – men jämförelsevis väldigt civiliserad…

Mer saloonslagsmål än debatt, del 4

av Per Bjurman

Det här har snabbt urartat i kaotisk saloonslagsmål mellan gamla trätobröderna Bush och Trump.
Bushs bror George, och till och med mamma Barbara, dras in i the line of fire och Trump får vreden att koka hos samtliga konkurrenter med påståendet att 9/11 hände under Bush-familjens ”watch” – allt medan buropen ute i auditoriet bara ökar i ljudstyrka
– Det här är ju nuts, inflikar Kasich från vänsterkanten.
Ja, det är svårt att inte instämma….

Trump och Bush rumble, del 3

av Per Bjurman

Trump och Jeb Bush sluggar om hur IS ska bekämpas, Trump blir utbuad av publiken – och precis som i New Hampshire avfärdar han buropen med att det bara är Bushs lobbyister som tagit sig in i hallen.
Bush eldar på med en bredsida om att utrikespolitik är nåt annat än tv-shower.
Ouch.
• • •
Hey, Sverige får ett litet omnämnande!
Det är John Kasich som konstaterar att Sverige är ett av flera länder i Europa riskerar att bli attackerat av Ryssland och att USA då måste hjälpa oss.
Vi får väl tacka Ohio-guvernören…
• • •
Ben Carson blir helt perplex över att han faktiskt får chansen att delta i den här debatten.
– Oj, två frågor på bara några få minuter…jag är verkligen tacksam, säger han.

Enighet: Obama ska hindras utse ny domare, del 2

av Per Bjurman

Jo, Antonin Scalias bortgång hänger tung över den här debatten.
Den börjar till och med med ett tyst ögonblick för den ikoniske domaren från Queens här i New York.
Sedan gör de sex kandidaterna, utan undantag klart, att de tycker att Obama på något sätt ska hindras från att utse en ersättare.
– Det är upp till kongressledare som Mitch McConnell. Försena, försena, försena, säger Trump.
Och visst, Cruz gör allt han kan för att peka på paralleller mellan sig själv och Scalia.
• • •
Det republikanska startfältet har verkligen krympt.
Minns ni Cleveland i augusti…då var det elva kandidater på scenen. Och ytterligare fem vid ”barnbordet”.
Nu har vi sex still standing – och ytterligare några sållas snart bort.

Showdown i South Carolina

av Per Bjurman

Ammunitionen är skarp och revolvrarna osäkrade…
Ett tvåfrontskrig utbryter alldeles strax down south.
Vid den ena går de två huvudkandidaterna i South Carolinas republikanska primärval, Donald Trump och Ted Cruz, i clinch – och vid den andra gör Marco Rubio, Jeb Bush och John Kasich upp om vem som slutligen ska bli ”mainstream”-kandidaten i racet.
Räkna med hårda tag.
Valrörelsen stegrar alltid i The Palmetto State, det lokala klimatet uppmuntrar till gurgel och träta – och samtidigt främjar opinionsläget en dramatisk höjning av tonläget.
Framförallt kommer Cruz , 17 procentenheter efter The Donald i senaste mätningarna, förmodligen svinga vilt för att om möjligt försöka komma åt front runnern från Manhattan.
Så lägg barnen och se till att nervklena går ut i köket.
Det här är inget för känsliga tittare.
• • • 
Bara timmar innan startskottet på The Peace Center – ja, valet av skådeplats för just det här slaget är i sanning ironiskt! – i Greenville briserar en nyhet som kommer få långtgående konsekvenser både för den här debatten och för valrörelsen i stort.
Antonin Scalia, Högsta Domstolens konservativa lejon, har avlidit i sömnen under en jaktresa i Texas.
Tidpunkten kunde inte vara mer dramatisk.
Det hade blivit episk träta om nomineringen av hans ersättare under vilka omständigheter som helst, Scalia var som sagt inflytelserika HD:s konservativa champion och högern i USA är garanterat beredd att starta krig för att förhindra att en mer liberal domare övertar hans stol bland De Nio, men nu är vi alltså dessutom mitt uppe i en valrörelse och president Obama, som är den som utser Högsta Domstolens ledamöter, har bara tio månader kvar i Vita Huset.
Det betyder att vi får en biblisk strid också om hur och när nomineringen ska gå till.
Konservativa förgrundsgestalter har redan gått ut med högljudda krav om att processen skjuts upp så att näste president får utse ”sin” domare och vi lär få höra mer på samma tema under natten.
• • •
För fyra år sedan inleddes motsvarande debatt, i Myrtle Beach om jag minns rätt, med ett mycket typiskt South Carolina-ögonblick.
Newt Gingrich gick till passionerat generalangrepp på media och ”etablissemanget” och fick auditoriet att explodera i jublande ovationer.
Med det utspelet vände han hela opinionen och vann en vecka senare slaget om South Carolina.
Det är förstås ett sådant moment även Cruz söker ikväll.
• • •
Jag kan inte låta bli att fundera på vad Big Bopper Chris Christie gör just nu.
Sitter han hemma i guvernörsresidenset i Princeton med en stor popcorn-skål och tycker det är skönt att slippa vara med och stångas – eller svider det i den voluminöse stridshästen att han inte får fortsätta sticka sina knivar i Rubio?
Någon kollega på ärevördiga Star Ledger – Tony Sopranos tidning, den han gick nerför garageuppfarten och hämtade varje morgon! – borde reda ut detta.
• • •
De bedömare som hunnit uttala sig tror att Ted Cruz kan vara den som på kort sikt drar mest nytta av Judge Scalias frånfälle, om man nu får uttrycka sig så cyniskt.
Cruz är i mycket högre grad än Trump en konservativ av samma traditionella sort som Scalia, var under en period på 90-talet ”clerk” åt HD-ikonen och Scalias förtrogne William Rehnquist och enligt teorin somliga spinner kan han i ljuset av det inträffade använda sådan fakta för att framställa sig som den erfarne, mer genuine och trovärdige av huvudkandidaterna. Och samma ”pundits” menar att det inte är omöjligt att den republikanska valmanskåren i just South Carolina, vars majoritet utgörs av människor som beskriver sig som ”evangelicals”, attraheras av det.
• • •
Det verkar som att Bernie Sanders faktiskt kan ha fått opinionen att röra på sig i åtminstone Nevada.
Enligt en en färsk undersökning bland det som kallas ”troliga väljare” ligger han sida vid sida med Hillary en vecka innan gambling-staten håller sina nomineringsmöten.
Kittlande.
• • •
Efter förlusten i New Hampshire lovade Marco Rubio att han aldrig igen ska vara lika dålig i en debatt som i den i Manchester förra lördagen.
Upp till bevis nu då.
Utmaningen består, som sagt, i att försöka hänga av Bush och Kasich och bli den uttalade ”mainstream”-kandidaten.
En sådan skulle, det säger ren matematik, kunna ge Trump och/eller Cruz en match om front runner-positionen, men det krävs att ett enda alternativ utkristalliseras väldigt snart, absolut före Super Tuesday.
Om alla tre dröjer kvar och fortsätter slåss om samma röster kommer det att ta ut varandra.
• • •
Praktiskt taget ingen var medveten om att Jim Gilmore deltog i valracet, så viss förvirring utbryter när ex-guvernören från Virginia nu meddelar att han avbryter sin kampanj.
– Va, vem? Vilken kampanj, lyder den vanligaste reaktionen.
Så kan det gå.
Jag gissar att det var när han tog Wolfgang Hansson i hand under Super Bowl-partyt på sportbaren i Nashua i söndags han insåg att det var dags att släcka lampan.
Om inte ens en sådan powerplayer riktigt kunde känna igen honom, vad var det liksom för idé…?
• • •
Ben Carson är med ikväll också, men det kan vara den försynte neurokirurgens sista show.
Han har hamnat i valrörelsens ingenmansland och är helt chanslös såväl i South Carolina som…ja, överallt.
Time to go home, doctor.
• • •
Jag önskar verkligen jag var med nere i den ljumma sydstatskvällen, för här i New York upplever vi just nu vinterns kallaste dygn.
Men det dröjer ytterligare några dagar innan jag strosar runt i bbq-ångorna i Charleston så jag får klippa den här debatten hemma i tv-soffan.
Upplägget är det gamla vanliga:
Jag refererar inte varje ordväxling utan kommer med sammanfattande iakttagelser när jag har lust med det och den som vill lufta synpunkter är välkommen att göra det i kommentatorsspåret.

Rumble in Wisconsin, del 9 – The End

av Per Bjurman

Så vem vann i den kalla Wisconsin-natten?
Nja, jag avstår numer från den sortens bedömningar.
Det har visat sig att kandidaternas supportrar är oförmögna att frigöra sig från sina sympatier och därför alltid tycker att den egna favoriten vann.
Påstår någon motsatsen blir de upprörda och ska skälla och bråka.
Jag konstaterar bara att vi får svaret i kommande opinionsmätningar från Nevada och South Carolina.
Får Bernie opinionen att vända där vann han – om inte vann Hillary.
• • •
Blir uppringd av Aftonbladet tv för en kommentar om duellen och vem sitter i studion hos Virtanen om inte Göran Greider.
Man kan ju få tunghäfta inför mindre prominenta.
Tyvärr gör jag snabbt bort mig och lyckas jämför honom med Stalin…
• • •
Debatten var i 118 minuter densamma de här två karaktärerna tuggat sig genom vid sex tidigare tillfällen sedan oktober.
Sedan kom ordväxlingen om Obama.
Då fick det demokratiska valracet en helt ny edge.
• • •
Next up:
Republikansk debatt i Greenville, South Carolina natten till söndag, 03.00 svensk tid.
Då är bloggen tillbaka.

Rumble in Wisconsin, del 8

av Per Bjurman

Där är det över och som sagt:
Det brände till, kanske mer än i någon tidigare debatt, i replikskiftet om Obama på slutet.
Nu ska jag skriva referat och återkommer senare.

Rumble in Wisconsin, del 7

av Per Bjurman

Här kommer det igen, Clinton framhåller att Sanders vid upprepade tillfällen varit kritisk mot Obama medan hon står skuldra vid skuldra med presidenten.
– Madame Secretary, det där är en low road, svarar Sanders och pekar på att han är mycket god vän med Obama.
Han fortsätter:
– Men lever i en demokrati och jag tycker att jag har rätt vara oense om.
I samma stil fortsätter det och faktiskt det:
Här bränner det till.

Rumble in Wisconsin, del 6

av Per Bjurman

Även när de är oense – som nu, om Irak och Libyen och Sanders tar upp det faktum att Clinton är vän med Henry Kissinger – har de här två karaktärerna jämfört som de som sliter varandra i stycken under de republikanska debatterna ändå en otroligt respektfull och vänlig konversation.
• • •
Nu kan man tycka att det blev väldigt mycket om Kissinger.
Hans relevans 2016 är inte enorm, man säger så.

Rumble in Wisconsin, del 5

av Per Bjurman

Sanders går – förhållandevis – hårt fram om Clintons band till Wall Street, men hon biter inte utan konstaterar bara att även Obama hade stort stöd från stora banker i New York men likafullt tog sig an dem med hård nypor när han väl kom till Vita huset.
Återigen – hon pekar gärna på likheterna med Obama.

Sida 15 av 21
  • Tjänstgörande redaktörer: Sandra Christensen, Jenny Åsell och Mattias Kling
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB