Nu har de passerat tvåtimmarsgränsen – med råge.
Jag trodde CNN:s maratongiv i Simi Valley i september lärde tv-kanalerna att tittarna börjar, som det heter, tune out när kandidaterna får hålla på och gaffla för länge.
Men de, kanalerna, tjänar – precis som Trump flera gånger påpekat – så mycket pengar på de här sändningarna att de vill dra ut på dem i all evighet.
• • •
Trump har inte haft en så här lugn kväll sedan Cleveland i augusti.
Ingen vill angripa honom, han kan lugnt meddela vad han tycker – och har en utläggning om poliser som definitivt går hem hos konservativa väljare.
• • •
Revenge of the governors, säger en pundit på ABC om Bushs, Christies och Kasichs framträdande.

The Donald berättar hur en deal går till:
– Man får in alla i ett rum och kramar dem och kysser dem och ser till att man får igenom det man är ute efter.
There you go.
• • •
– Jag är inte bara här för att addera skönhet, skrockar Ben Carson när han får ordet för första gången sedan Reagan var president (känns det som).
Hm.
Debatter är inte doktorns forum.
• • •
Trump lovar att återuppta water boarding som förhörsmetod om han blir president – ”och helvets mycket värre saker än så”.
Det vore i och för sig ett lagbrott och kongressen skulle antagligen ha ett och annat att säga, men det är garanterat ett yttrande som träffar där det ska hos många av de som stöder The Donald.
• • •
John Kasich har gjort i New Hampshire som Cruz gjorde i Iowa och hållit så många event att väljarna där uppe nästan inte har något annat val än att stödja honom.
Men ikväll, liksom i de tidigare debatterna, framstår han bara som…underlig.

Dom har John Kasich i bild medan Big Bopper Christie får chansen att replikera på ett angrepp och oj, han står och biter ihop käkarna som en nervös boxare.
Men behöver inte oroa sig, Christie vänder även det inpasset till ett angrepp på en alltmer stressad Rubio.
• • •
Beeeen, Beeeen…är du där?
• • •

Ha ha, Trump blir utbuad av publiken när han under en hård ordväxling om statens rätt att konfiskera fräser åt Jeb Bush att vara tyst – och svarar med att angripa publiken.
– Här sitter det bara donatorer och kampanjfolk. Det är därför de buar, menar han.
Då buar dom ännu mer.
Sicket jippo.

Cruz ska tydligen också bygga en mur längs gränsen mot Mexiko.
– Och jag har en idé om vem som ska bygga den, säger han och nickar gemytligt mot Trump.
Säger ju det, han ha mys med The Donald ikväll – inte beef.
• • •
Det är västerut, åt Jersey-hållet, fyrverkeripjäserna smäller oavbrutet i lördgakvällarna.
Kanske är det någon som insett att de kommer få behålla Big Bopper som guvernör även i fortsättning.
• • •
Det spelar ingen roll hur många färre som deltar i de här debatterna, Ben Carson tycks somna och försvinner i alla fall.
Skulle kunna bli intressant om upplägget var som på den demokratiska sidan – bara han och en motkandidat..
• • •
Nädå, jag tycker personligen att Christie gör bra ifrån sig i de här sammanhangen – och han är pardonlös i fortsatta attacker på Rubio ikväll.
Men det verkar jag vara ensam om, opinionslyftet kommer aldrig.
• • •
Trump låter nästan som en…ja, demokrat…när han säger att han inte tycker det är acceptabelt att de som inte har råd med sjukförsäkringar ska dö på gatorna.
Cruz har, i repliken därefter, inget att säga om det – men understryker att varje formulering i Obamacare-planen ska rivas upp.
• • •
När han väl får ordet påpekar Carson dessutom att han får ordet för sällan. Det blir inget bättre av det.

Cruz fegar ur när han får frågan om sitt uttalande från tidigare i veckan om att Trump inte har rätt sorts temperament för presidentskapet och börjar istället prata om hur hemsk Obama är
Då vet vi det.
Ikväll vill Cruz, av någon anledning, inte ha direkt konfrontation med The Donald ikväll.
• • •
När moderatorerna inte ens lyckas presentera kandidaterna när de äntrar scenen – och till och med glömmer av några stycken ute i korridoren – kan man inte tala om bra start…
• • •
Cruz får återigen ursäkta för kampanjens Iowa-mail om att Ben Carson hoppat av – och snubblar sedan ut i en långrandig förklaring som känns sådär.
• • •
Big Bopper Christie är först ut med ett par saftiga missiler i Rubios riktning.
– Han är inte redo att vara president, senatorer behöver inte ta ansvar för någonting, så är det bara, menar han.
Sen brakar fan lös, Christie blir till och med anklagad för att han inte ville åka till Jersey för att ta hand om snöstormen i Jersey för två veckor sedan.
Oj.
Om jag vore Rubio skulle jag inte vilja möta Big Bopper i den berömda mörka gränden efter den attacken…
• • •
I New York är det någon som fyrar av ett dundrande fyrverkeri just ikväll, i fall någon undrar.

Det har hållits sex republikanska debatter sedan valrörelsens linda i början av augusti, men ingen har varit viktigare än den på Saint Alsem College i Manchester i New Hampshire ikväll.
Nu finns det för första gången ett faktiskt resultat i botten, nu är positionerna verkligen satta, nu kan det som händer på scenen få reella konsekvenser.
Så fasten your seatbelts i tv-soffan – det blir åka av i Manchester!
• • •
Sedan senast – för en dryg vecka sedan, i Des Moines – har startfältet tunnats ur ytterligare.
Rand Paul, Mike Huckabee och Rick Santorum har avbrutit sina kampanjer – och Carly Fiorinas opinionsnoteringar är inte tillräckligt höga för att arrangerande ABC ska släppa in henne i ringen ikväll.
Så vi slipper, äntligen, den meningslösa fördebatten och blott sju kandidater går i clinch i huvudmatchen.
Det borgar för rappare, mer fokuserad och bättre batalj.
• • •
En annan skillnad från sista slaget innan avgörandet i Iowa:

Donald Trump gör comeback.
Han hoppade ju, till allmänt buller och bång, av Fox News-debatten i Des Moines och konstaterade efteråt, lätt förvånat, att det förmodligen kostade honom en hel del.
Det misstaget gör han inte om.
Huruvida fastighetsmiljardärens medverkan också bidrar till bättre debatt låter jag vara osagt, men det blir intressant att se och höra hur hårt han tänker dundra på om att Ted Cruz ”stal” the caucus i måndags.
• • •
För Jeb Bush, Chris Christie och John Kasich är det här sista chansen.
Lyckas de inte bryta Marco Rubios momentum i New Hampshire blir han det så kallade etablissemangets odiskutabla favorit.
Så räkna med att de kommer gå extremt hårt åt Florida-senatorn – och att han kommer försvara sig med lika hårda kontraattacker.
Om de tre droppar av är ju det troliga att majoriteten av ”deras” väljare söker sig till Rubio och i så fall skulle han plötsligt ha ”front runner”-känning.
Enligt senaste mätningarna har Kasich 12 procents stöd i New Hampshire, Bush 9.1 och och Christie 4.9.
Lägg de procentsatserna till Rubios 16.4 och han har 42.4 – mot nuvarande ettan Trumps 30.7.
Rätt raffinerat, inte sant?
• • •
Jag åker norröver först i morgon bitti, så den här debattbloggen avlossas från tv-soffan i New York.
Kollegan Wåfflan Hansson är dock redan på plats och befinner sig på Saint Alsem ikväll, så för mer påtaglig närvaro från debatthallen rekommenderas hans twitterkonto (twitter.com/WolfgangHansson).
Här blir det inget referat, jag postar bara inlägg när jag har iakttagelser som känns angelägna – och den som har synpunkter är välkommen in i kommentatorsfältet.

Det är alltid samma scener, och samma atmosfär, utanför salarna där förlorarna hållit sina valvakor.
Jag var på Biltmore Arizona i Phoenix den varma novemberkvällen 2008 när John McCain, som inväntade resultatet på den flotta adressen, fick generalstryk av Barack Obama och där var det efter bara en timme som om döden själv gått genom rummen.
Det sista jag såg innan jag hastade tillbaka till mitt eget betydligt mindre anspråkslösa hotell var hur Jon Voigt – McCains enda riktigt celebra supporter – satt alldeles ensam i en helt övergiven bar med en drink och stirrade tomt mot den oändliga natthimlen…
Riktigt så deppigt är det inte i lobbyn på Sheraton i West Des Moines ikväll, men synerna påminner.
Några utpumpade ynglingar med kampanjnålar på sniskan står med öl i nävarna och talar lågmält. Några kramas, en äldre herre med dåligt knuten slips ruskar klentroget på huvudet. Han fnyser när han ser min pressackreditering och ruskar på huvudet en gång till.
Allt slit var förgäves, allt är över…
Likadant ser det ut i lobbyn på Marriott ute vid motorvägen, där Ben Carson haft vaka med de tappra kampanjarbetaren jag träffade i baren här om natten.
De är mycket stukade nu – och verkar fast beslutna att bota besvikelsen genom att tömma samma bar.
Då hade de, jämförelsevis, ändå en hygglig kväll.
The good doctor kom ju fyra, fick 9 procent och säkrade därmed två delegater.

Om det resultatet genererar depp borde det vara rena rama likvakorna hos vissa andra kandidater…
• • •
97 procent av de demokratiska distrikten har i skrivande stund rapporterat och det är fortfarande too close to call.
Clinton står på 49.8 procent och Sanders på 49.6.
Infernaliskt.
• • •
En av många, många frågor när caucus-kvällen går mot sitt definitiva slut:
Begick Trump ett förödande misstag när han valde att bojkotta Fox News-debatten i torsdags?
Det är inte omöjligt.
• • •
Kvällens stora hjältar återfanns inte i några kampanjer eller passionerade supporterled.
De jobbar på Aftonbladet och heter Carina Bergfeldt och Andreas Bardell.
Fem gånger förvägrades de inträde på Clinton-vakan på Drake-universitetet, men sjätte gången orkade dörrvakterna inte stå emot och släppte in the hardest working duo i Iowa.
Då hade de också hunnit med att gå på caucus och besöka såväl Trumps som Sanders tillställningar.
Det finns proffs och så finns det riktiga proffs.
• • •
Mike Huckabee – den republikanske segraren för åtta år sedan – har meddelat att även han avbryter sin kampanj efter nattens flopp.
Fler lär följa.
Det gick riktigt bedrövligt för såna som Big Bopper Christie, Carly Fiorina, John Kasich och Rick Santorum.
För att inte tala om Jeb Bush.
Jisses, i somras – innan första debatten – var han favorit.
Nu klockar han in på på tre procent och slutar alltså sexa.
Den efterfesten är jag glad att jag slipper se.
• • •
– Embarrassing, säger The Wolfman Blitzer om att uppemot 90 demokratiska nomineringsmöten ute i spenaten tydligen varit underbemannade och att resultatet därför kanske måste räknas om.
Han har en poäng.
• • •
Jaha, då är The Battle of Iowa över för den här gången. Politiker och kampanjarbetare och konsulter och journalister åker härifrån och stiltjen återvänder till de oändliga majsfälten.
Men redan om två år kommer de första hugade tillbaka för att plantera flaggorna inför 2020 och sedan börjar det om.
Men först:
On to New Hampshire!

Donald själv kunde ta förlusten med fattning – men vissa av hans medarbetare verkar något bittra.
De slog av tv-skärmarna medan jag satt och skrev referat om Donalds anförande, så vi fick inte höra Ted Cruz segertal.
Medvetet, tror alla…
• • •
Vi får inte se det heller, men den demokratiska thrillern fortsätter.
Löjligt jämnt och spännande, ju – och chansen är stor att vi inte får något slutgiltigt besked om vem som verkligen vunnit.
Men alldeles oavsett är det en fantastisk framgång för Bernie Sanders och därför dröjer han med sitt tal på Holiday Inn vid flygplatsen.
Även om han till sist skulle få spö med några få promillen har han ju vunnit och the race is sannerligen on inför fortsättningen.
• • •
Här på Sheraton börjar kvällen, efter en intensiv rush när CNN levererade sin projection, gå mot sitt slut.
Flaggor och plakat plockas ner, scenen rensas, fotografernas podium monteras ned och mediarepresentanterna droppar av en efter en, några med panik i blicken eftersom de tror att de ska hinna även till andra valvakor.
Jag ska damma ihop ett sammanfattande inlägg här till bloggen, men antagligen först sedan jag återvänt till hotellrummet.
Här är, tills det kommer, en bild på hur det såg ut när tvåan Donald Trump talade

Det fanns de – den här bloggen inkluderad – som trodde att Trump skulle vara en dålig förlorare och skicka invektiv i alla riktningar efter detta bistra nederlag.
Men inte alls, under ett kort framträdande – särskilt i jämförelse med trean Rubios! – är The Donald närmast ödmjuk, gratulerar Cruz, försäkrar att han känner sig hedrad över andraplatsen och bedyrar Iowa sin djupa kärlek.
– Faktiskt, jag har blivit så förtjust att jag funderar på att köpa en farm här uppe, säger han.
Ha!
• • •
På andra sidan är det så jämnt att det ju knappt går att få in ett hårstrå mellan kandidaterna , men på Hillary-vakan har de ändå fått för sig att de vunnit och jublade nyss i högan sky.
Vi får allt se, vi får allt se…