Mer oro, mer stök.

av Per Bjurman

Oron på Donald Trumps valmöten fortsätter.
Idag var det en demonstrant som försökte ta sig upp på scenen under ett ”rally” i Dayton, Ohio – en plats Carl Bildt kan berätta mycket om, det var där de segslitna fredsförhandlingarna som till slut ändade Bosnienkriget ägde rum 1995 – och situationen bedömdes för några ögonblick som så allvarlig att Secret Service-agenterna hastigt slöt sig kring den republikanske presidentkandidaten.
Jag sa ju det, höll jag på att säga…
Det kommer vara så i fortsättningen.
Oroligt, stökigt och obehagligt.
Några som kommenterade gårdagens blogginlägg om våldsamheterna i Chicago uppfattade tydligen det som att jag uttrycket förståelse för och till och med uppskattade kaoset.
I så fall uttryckte jag mig klantigt.
Jag menade bara att det står klart att Trump med sin laddade retorik väckt starka känslor inte bara hos sina supportrar utan också hos meningsmotståndare som känner sig angripna och utpekade och förolämpade – och att de känslorna allt oftare kommer att ta sig den här sortens uttryck, i synnerhet i storstäderna.
Är det nåt bra med det?
Nej.
Har Trump själv ansvar för att tonen skruvats upp mot de här olustiga nivåerna?
Många tycker det – inklusive rivalerna Ted Cruz och Marco Rubio, som under egna valmöten idag talat om just det ansvaret.
Kommer demonstranterna uppnå nånting?
Bara – som några kommentatorer också påpekade igår – ännu mer hängivenhet hos de väljargrupper som attraheras av The Donald och hans budskap.
Men stöket lär ändå fortsätta, i synnerhet som de i Chicago såg att de kunde stoppa ett möte.
En lång het sommar, sa vi inte så?

En lång het sommar

av Per Bjurman

We ain’t seen nothing yet.
Det är min spontana reaktion på kaoset i Chicago.
Medan vi avtrubbade jönsar inne i primärvalsbubblan mest himlat roat på ögonen åt vad, och hur, Donald Trump sagt det han sagt har ju alldeles vanliga människor där ute såklart tagit fruktansvärt illa vid sig av förolämpningarna och kränkningarna och de skamlösa flirtarna med rasism och fascism – och nu kommer reaktionen.
I St Louis och Chicago och andra liknande urbana brännpunkter i vilka Herr Trump tror att han kan hålla valmöten precis som vanligt kommer intensiteten i protesterna bara eskalera.
Det blir en lång het sommar i USA.

En oväntad show i Miami, del 13 – The End

av Per Bjurman

Min närmaste redaktör hemma i Stockholm hade en plan om att jag i den här slutrapporten skulle ranka de tuffaste attackerna i den republikanska Miami-debatten.
Den uppgiften blir svår att utföra.
Det förkom ju inga attacker.
Noll.
Nada.
Häpnaden över hur fredlig och saklig – nåja, för att vara i det HÄR racet – och gemytlig den förväntade sluggermatchen till sist blev hänger fortfarande kvar i presscentrat när de sista murvlarna och kameramännen vid ettsnåret packar ihop sina pinaler och arrangörerna börjar montera ner våra skrivbord.
– What WAS this, säger en reporter från den lokala CBS-stationen och stuvar ner mikrofonen i en trådsliten ryggsäck.
Tja, en helt vanlig politisk debatt.
Helt galet, ju.
• • •
Sin vana trogen kommer The Donald sådär en 20-25 minuter efter avslutningsanförandet ut i the spin room och tar en liten lov längs avspärrningarna.
Då blir det fart på tredje statsmakten, om man säger så.
Som av en händelse råkar han stanna i närheten av den plätt vid kravallstaketet där bloggen står och trycker och det vore magstarkt att påstå att jag får egna citat men jag hör i alla fall tydligt och klart vad han säger – att det var en ”elegant” debatt – och, hey, alltid nåt.
Jag får också några inte helt Pultizer-värdiga men ändock bilder
DON4
DON3
DON1
Och så har vi här en närstudie av världens just nu mest berömda frisyr – sedd bakifrån.
DON:Baksidan
Jag känner frisörer som kommer bli sittande i timmar för att försöka förstå det där…
• • •
Klockan närmar sig ett när jag lämnar rapport åt Aftonbladets morgon-tv och då är det nästan bara jag och några bistra Secret Service-biffar kvar i pressrummet.
De är mycket angelägna om att även jag ska lyfta på arslet och gå så att de kan stämpla ut och när programledare Virtanen efter tio minuter ställer ytterligare en fråga är det nästan så de tar fram puffrorna.
En av dem sticker faktiskt in handen innanför kavajen, för att markera att han är jävligt less.
Men vad fan, de har väl övertid på Secret Service också?
Han ska tacka mig och Freddy.
• • •
När han vandrar vidare längs det där kravallstaketet, med hustru Melania vid sin sida, hamnar Donald i en oväntad ordväxling med en av Jeb Bushs tidigare kampanjbossar
– Varifrån är slipsen, Donald, är det en Trump-slips? Donald, varifrån är slipsen, hetsar den unge mannen.
Trump fnyser.
– Bra jobb du gjorde. Var är din klient nu? Var är han?
Lite humor
• • •
Tänka sig, Miamis P-vakter lämnar hyrbilen ifred, fast den inte direkt är parkerad med kirurgisk precision.
En triumf.
• • •
Nästa republikanska debatt äger rum i Salt Lake City i Utah om tio dagar.
Hur många kandidater står fortfarande upp vid det laget?
Mitt tips:
Trump och Cruz.
En sådan mano-a-mano-duell skulle vara fascinerande att följa.
• • •
Då säger vi adios från södra Florida för i natt.
Förbryllade och trötta, men samtidigt glada över att den här säregna showen snart fortsätter.

Den snälla debatten är över, del 12

av Per Bjurman

Debatten som skulle bli den tuffaste i historien men i själva verket blev den mest civiliserade under hela det republikanska primärvalet är över.
Nu ska det stökas i spinroom och skrivas referat – och sedan kommer det en slutrapport.

Provokationerna biter inte, del 11

av Per Bjurman

Börjar bli tjatigt det här, men det är lika hela tiden.
Cruz försöker provocera Trump, nu senast om opinionssiffror och om att New York-miljardären tidigare finansierat både demokrater och de den republikanska Washington-elit som ”vill krossa Tea Party”-rörelsen.
Men bortsett från ett aningen hånfullt leende om vem som vunnit mest so far biter Trump inte.

Samma städade tema hela kvällen, del 10

av Per Bjurman

Trump får frågan om han tycker att han använt språk och ton som utlöst det våld som synts på några av hans valmöten på slutet.
– Det hoppas jag verkligen inte, svarar han.
Tapper läser sedan upp några av sakerna herr kandidaten själv sagt – till exempel ”I’d like to smack him in the mouth” när någon som protesterade blev utkastad – och då får han ju lite problem att förklara sig.
Men igen:
Det är remarkabelt hur mycket han anstränger sig för att framstå som upphöjd och lugn och till och med är noga med sitt språk.
Det här hade ingen väntat sig.
• • •
Kasich är däremot väldigt…högljudd.

The Donald vill vara presidential, del 9

av Per Bjurman

Det låter lite annorlunda när Rubio och Cruz diskuterar Kuba än när Hillary Clinton och Bernie Sanders gjorde det igår.
De är anti-Castro så det skälver ändra till Little Havana och Rubio river ner ner huset med – obestridligen – initierade utläggningar om vad som försiggår på ön.
Det gör dock inte så starkt intryck på Trump, som förstås tycker att Obamas ”deal” i frågan är usel men inte vänder sig mot ett närmande i sig.
– Efter 50 år…come on, folks…det är dags, säger han.
Sen försöker Cruz återigen mucka, den här gången om att Trump tycker precis som John Kerry och Barack Obama – men till ingen effekt.
Trump har helt uppenbart bestämt sig för att vara ”presidential” ikväll.

Donalds svärson demokraten…, del 8

av Per Bjurman

The Donald nämner sin judiske svärson – Ivankas make – som ett av flera bevis på att han älskar Israel och det judiska folket.
Denne unge man heter Jared Kushner och är – demokrat. Engagerad demokrat, till och med. Under 90-talet och 00-talet skänkte han drygt 100 000 dollar till olika demokratiska kampanjer.
Man skulle bra gärna vilja veta vad han tycker om att svärfar, den republikanske presidentkandidaten, använder honom som slagträ i den debatt av det här slaget…

Politiskt korrekt eller bara korrekt, del 7

av Per Bjurman

Trump sa i en intervju med Anderson Cooper igår att ”muslimer hatar USA” och får nu frågan om han menar alla 1.8 miljarder i hela världen.
– Många av dem, svarar han utan att blinka.
Rubio försöker nyansera bilden och påpekar att en president inte kan säga precis vad han vill, för det får konsekvenser.
– Jag skulle kunna vara mer politisk korrekt men det finns ingen tid till det, svarar Trump.
Rubio suckar lätt och säger:
– Jag vill inte heller vara politisk korrekt, men jag vill vara korrekt.
• • •
Nästa fråga gäller det faktum att Donald föreslagit att USA ska döda islamistiska terroristers familjer trots att det strider mot både Geneve-konventionen och amerikanska lagar.
– Vi ska följa lagarna men måste ändra dem, svarar han.
Sen hettar det till i alla fall lite i Rubios och Cruz inpass – de försöker säga att det är galenskap utan att säga just så – men ännu så länge låter sig The Donald inte provoceras.

Trump: – Chockerande civilserat, del 6

av Per Bjurman

The Donald håller med bloggen.
– Jag är chockad över hur civiliserat det är här uppe, utbrister han plötsligt.
Tell us about it!
Cruz försöker mucka om att frontrunnern tidigare haft liberala böjelser och givit sitt stöd till uttalade fiender på den demokratiska sidan , men Trump bemöter honom helt lugnt och stillsamt.
Det var ju inte så här skulle bli i den allra viktigaste debatten…

Sida 3 av 21
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Filip Elofsson och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB