Tänkte ta och återge  i tryck lite av det som landslagsveckan och omstarten på allsvenskan gett mig funderingar på.

Allsvenskan:

Bofors tillbaka på segerspåret. Har haft lite upp o ner resa de senste rundorna och börjar säkert känna av lite fysisk trötthet men framför allt en  mental anspänning av att hela tiden behöva plocka poäng. Det är det som är jobbet nu, att vinna poäng. Hur man spelar är oväsentligt bara man får med sig poäng. Det är inte så bara det. Skillnaden på att vara ett  topplag och ett på mitten av tabellen är just det att du inte har råd att slappna  av någon match. Du måste alltid gå ut till 101% för att kunna få med dig poäng. Du kan inte slappna av och ta igen det i nästa match. När jag tänker efter så är det ungefär samma sak för Mora. Låt vara att det i går var seriens kanske formstarkaste lag Borås som knep poäng av Mora. Men det är ändå samma scenario för dom som för Bofors, (Almtuna är också ett sånt här lag). De har ett förväntanstryck på sig som det kanske inte riktigt har förstått hur jobbigt det är rent mentalt. Därav ”berg o dalbaneresultaten” för de här lagen . AIK, Malmö o Leksand har en annan form av mental utmaning. De är lagen som spelar cupfinal varje kväll då motståndaren alltid är ”lillebror” i deras matcher och har allt att vinna. Därav de ibland konstiga resultaten. Men  det gör tabellen mer spännande  och för intresset på deras hemorter är ju resultaten som i Almtuna-Malmö och Borås -Mora väldig viktiga.

Utöver detta så har VIK kommit tillbaka lite efter att Fredrik Nilsson tagit över tränarrollen. Viktig storseger mot Örebro i går, som ger lite luft i tabellen nedåt för VIK.  Björklöven tar poäng precis som Troja, vilket gör att det ser ut som om det kommer bli trångt i botten också. Det som för dagen är oklart, det är om Örebro har kraften att haka på uppåt eller om det blir en femma av  lag som slåss i botten.

Då är vi inne på Landslags veckan som var.

Många allsvenska löften var ute o luftade sig med Juniorlandslagen. Viktigt det för deras personliga utveckling. Men i bland lite förödande för deras klubblag, speciellt då det är viktiga pjäser i sina respektive lag. Det kommer lite av en omställningsperiod för de killarna nu. Det är nämligen så att de måste komma i balans med träning och återhämtning nu. Och för dessa juniorer så blir det lite komplext, för det som sker när du är ute med ett landslag (då dina kompisar tränar) är att du sliter ut dig i matcher och får småsmällar och koncentrerar dig på att uppnå privata målsättningar. Sen skall du tillbaka till vardagen, du skall spela ett lagspel och samtidigt hinna träna ikapp det som lag kamraterna hunnit gjort under uppehållet. Som sagt detta är en komplex situation som det inte är lätt att klara av som junior…varför jag varnar Er lite för att ha höga krav på dessa spelare i de närmaste omgångarna.

I övrigt var det inte många allsvenska spelare i Tre Kronor denna gång. Men kanske det var bra  för Dick Tärnström. De var nog fler backar som spelade sig ur Tre Kronor än in denna Karjala Cup, tror jag. Så kanske det gör Dick aktuell framåt igen? 

I övrigt så färgades hela helgen av Foppas comeback(kommer synpunkter senare på denna) och  0-7 mot Finland. Den matchen var inte rolig att se. Så många bleka insatser på en gång kan bara betyda en sak. Att: Matchen mot Ryssland och de 4:a timmarna mindre vila är boven i dramat. Man måste ha perspektiv på allt man ser och att, som vissa vill, att kalla finlandsmatchen för ett ”ledar o coach problem”, så blir det en Kalle Anka disskusion. Sverige var bra mot TJeckien, Vi var mycket bra mot ryssarna, där vi spelade gammal hederlig försvarshockey mot ett mycket, mycket bra rysk lag. Att tro att sånt inte sätter sina spår i muskler och huvud det är att tro för mycket. Även ryssarna visade trötthetstecken i sin match mot tjeckien så inget tvivel om att Vi led av trötthet mot finnarna.  

Vi har denna bästa möjliga landslagscoachen/organisationen  för Tre Kronor i BÅG och hans Team. De enda som kan ta över efter  honom, om man nödvändigtvis måste byta, är Ulf Dahlen eller Anders Eldebrink. Men Ni som vill byta bort BÅG kommer få det jobbigt att finna en konstellation som kommer ha samma resultat och samma intresse för folk att spela i Tre Kronor. Det är nämligen skillnad på att vara elitseriecoach och att jobba med ett landslag. Ett landslag består av så mycket talang och kunskaper att du måste vara stark mentalt, hockeykunnig och ha en spelar- eller tränar- CV som gör att du kan disskutera hockey på samma nivå som spelarna är på. Där av behovet av att ha en f.d. stor hockeylirare som förbundskapten. Och de har vi inte så många av nuförtiden, de är nämligen inte så många av den typen av killar som behöver jobba för brödfödan längre.  Jag ser det som så att BÅG kan ta två år till med Tre Kronor, matcha in Dahlen på assistent platsen och försök få in Mats Sundin som General manager för enbart Tre Kronor. Sundins jobb skulle då gå ut på att vara samband mellan NHL spelare inför VM turneringen varje år samt OS turneringar. Den tiden som går åt detta skulle ”Sudden” kunna klämma in mellan poker och golf spelande. Dessutom tror jag han skulle vara intresserad att jobba med vissa de här personerna i en Tre Kronor funktion. Tror dessutom inte ”sudden” skulle vara speciellt dyr i drift. Tror han klarar sig en frostnatt eller två på avkastningen av sina hockeystålar. 

Hörs igen lite senare i veckan för vidare tankar om Allsvenskan och ”Foppas” vidare öde  

    

Håkan Södergren

’