Egentligen borde jag vara miljonär efter 28-omgångar som programledare för Viasat Hockey. Nej, så bra är naturligtvis inte lönen för en ”rinkräv” som mig – utan jag tänker mer på möjligheterna kring att spela hem lite sköna julklappspengar på dramatiken i Hockeyallsvenskan. För du behöver sannerligen inte vara någon raketforskare när det är TV-sändningar på TV8 eller på Viasat Hockey (pratar inte om mitt jobb nu heller!) – det blir alltid tighta matcher – som allt som oftast går till sudden. Spela X!!!! 

Nu är inte jag den där spelkillen – men jag tänker på det efter varje sändning, särskilt när telefonen blinkar till och Södergren skriker ut att han återigen firat stora triumfer i speltsvärld. Jag gråter dock inga tårar – utan är istället jäkligt tacksam över att få jobba med den här serien. Tänk vad tråkigt det skulle kunna vara att befinna sig i Sveriges kallaste ishall, Behrn Arena, frysa likt en fiskpinne och se ett lag vinna med 7-0. Okej, kylan slipper vi inte ifrån, men det är alltid lika kul att stråla samman med kommentator Forsberg efter sändning och bara garva åt vilken trevlig sändning, fullpumpad med spänning, som det varit.

Tack Hockeyallsvenskan!

Som i sin tur borde tacka två killar födda 1975 vid namn Pelle Prestberg och Conny Strömberg. Två stekheta poängkungar som får mina tår att glömma förfrysning och istället bara vilja hoppa i ett par skridskor och få ställa frågan ”Hur känns det”. Dessa båda gubbar har producerat 37 respektive 36 poäng så här långt – men det jag gillar mest med dessa lirare är att de alltid kliver fram när det gäller som mest. Titta på Strömber igår som exempel. Killen satt knappt ner en gång i båset, det kändes som om han ville bo på isen. Fyra assist i 4-3 segern mot AIK är ju rätt okej, eller hur?

Lite tråkigare det som hände omkring matchen i Örebro. Oroligheter på läktaren, vilket inte är vidare vanligt på hockeyscenen tack och lov. Saken blev väl inte direkt bättre när Örebros nyförvärv, Marcus Kristoffersson, gjorde en liten gest i riktning mot AIK:s läktarsektion. Kristoffersson, som verkligen var en positiv injektion för Örebro, hade säkerligen lite för mycket adrenalin pumpandes i ådrorna efter sin interna uppgörelse med Daniel Bång. Polis och ordningsvakter gjorde dock ett bra jobb och matchen kunde tuta vidare efter ett tag.

Har hänt rätt mycket märkliga saker under vår resa om man tänker efter:

1) Alla tveksamma mål – som spelare och ledare granskat på vår monitor i studion mellan båsen.

2) Brandlarmet i Växjö då hela arenan fick utrymmas.

3) Ismaskinisten i Ljungby som bara fortsatte att spola och spola inför straffläggningen mellan Troja och Leksand.

4) Tillfälligt avbrott i Leksand. Sändningen var helt svart en stund – då en kabel trillat ut. Märkligt.

5) Studiolampan föll i golvet mitt under direktsändning med en sådan smäll att det gamla NHL-proffset, Sandström, trodde att Tie Domi stod beredd för fight med droppade handskar.

6) Malmös rensning mot Växjö som var någon decimeter från att träffa mig rakt i huvudet. Plexit bakom mig gick sönder – vi snackar kraft.

7) Fel spelare som jag gjorde intervju med efter en period i matchen mellan VIK och Mora. Trodde jag hade målskytten Amnér för att istället stå och prata med Viksten. Fick ett lagfoto av Lückner inför nästa match – där Amnér och Viksten var inringade!

8) Målvaktsfadäsen i Örebro då Peter Andersson berättat att det var Owuya som skulle stå. Det var även han som värmde och han som presenterades på lineupen. Några minuter in på matchen fick jag ett sms av Södergren, som undrade om det inte var Pisar som stod. Vilket visade sig helt riktigt. Owuyas skridskor hade tydligen gått sönder.

Som ni märker – det händer hela tiden saker i ligan med hjärta, dramatik och tradition. Hockeyallsvenskan.

På G: Fjällsemester med hela Jihde-klanen (utom Canal+-lillebror, Patrik, som säkert inte fick ledigt!). Självklart abryter jag semestern den 27:e för att lifta med Per Forsberg ner till Karlskoga och matchen där mellan Bofors – Leksand. Kommer att bli kanon….

Höres,

//Niklas Jihde